Kapitel 70

1K 51 6
                                    

"TVÅ ÅR?! TVÅ LÅNGA ÅR?!" Mona suckar och himlar med ögonen under tiden jag går fram och tillbaka på kontoret och drar stressat mig i håret.

"Det är det ända sättet" sårat kollar jag på henne, utan förvarning sjunker jag bara ihop på golvet och låter tårarna trilla ner för mina kinder. "Ger du dessa två åren är du fri, en lång period framöver" Monas varma hand hamnar på min bara axel och jag nickar. "nå, gör du det?"

"Jag gör det......"

°Felix perspektiv°

Nervöst trummar jag pekfingret mot låret i väntan på samtalet. Mobilen ligger framför mig på bordet, den svarta skärmen lyser plötsligt upp och jag rycker till. Med lätt skakiga händer tar jag upp telefonen och sätter den mot örat.

"Hallå?" det hörs allt för tydligt på min röst att jag är nervös.

"Hej, Jag måste berätta en sak" Även om jag inte vill säga det så låter Tess ännu nervösare än jag.

"Vad skulle du berätta" försiktigt försöker jag föra konversationen framåt.

"Vad skulle du säga om jag blev fri från allt resande en lång tid framöver?" plötsligt börjar jag fundera, vad skulle jag säga? Betyder det att hon är hos mig hela den tiden?

"Jag skulle säga mer tid åt oss" svarar jag efter att jag kommit fram till att det lät bra.

"Och om jag skulle säga att det kommer bli så?"

"Jag skulle göra allt för att vi skulle få den tiden tillsammans"

"Vad som helst?" Tess röst låter lite gladare och jag nickar.

"Vad som helst"

"somattjagflyttartillUSAitvåår?" Så fort som hon pratar tror jag inte ens en hund skulle kunna uppfatta det.

"En gång till, denna gången i normalt tempo" säger jag lugnt och Tess suckar och tar ett djupt andetag.

"Som att jag flyttar till USA i två år"

°Tess perspektiv°

Handen som inte håller i telefonen håller för min mun och pressar tillbaka tårarna som vill tränga sig fram. Det har varit tyst i över fyra minuter sen jag sa det.

"Felix?" min skakiga röst gör ett försök med att få tag på killen i andra änden av telefonen.

"Ja" får jag till svar och jag suckar.

"Vad ska jag gör....." längre hinner jag inte förens han avbryter mig.

"Du ska flytta till USA, jag säljer lägenheten och flyttar hem till mamma igen, det är lugnt"

"Så du menar att det är? slut?" förvånat tänker jag igenom det jag precis sa, är det slut på grund av det?

"Nej, absolut inte! Jag menar att jag säljer lägenheten för att om två år kunna köpa en större, jag bor hos mamma medans du bor i USA för att slippa extra kostnader när jag ändå ska resa mycket jag med" lättat pustar jag ut och ett litet leende letar sig fram på mina läppar.

"Så det är lugnt?" säger jag för att vara på den säkra sidan.

"100 %, Jag älskar dig!" säger han och jag det samma innan vi lägger på. Det gick lättare än förväntat. Telefonen låter jag trilla ner i bakfickan innan jag går mot köket, heller upp ett glas vatten och lutar mig mot diskbänken. Mitt hår som sitter i en boll på huvudet, ett vitt linne, ett par slita jeans shorts och ett par låga converse är beskrivningen på mig idag. När glaset är tomt ställer jag ner det diskbänken och kollar sedan på klockan runt min handled. Halv fem. Vad ska jag göra? Just idag var en "kort" arbetsdag och jag fick hela eftermiddagen ledig. Stan här kommer jag. Jag plockar åt mig mina solglasögon, nycklar och väska innan jag går ut genom dörren och låser. Solglasögonen fäller jag ner över ögonen och väskan kastar jag lätt upp över axeln innan jag tar mig ut på gatan. Jag går förbi mataffär efter klädaffär. Min blick stannar på Bio väggen.

"Flowers" lyder titeln på näst kommande film, pappas film. Jag ler lätt och kollar på omslaget. Det är en kärleks/ skräck film med mamma i huvudrollen. Kan denna film också ta en grammis tro? Jag ler och går vidare.

Efter flera timmar ute på stan landar min rumpa i soffan. Det har varigt en lång dag, även om jag tycker om att gå på stan så tar det på mig, man blir trött och för mig händer det saker hela tiden. Men det är precis det jag gillar, att folk ser mig. jag gillar uppmärksamhet. Även om en dag på stan utan att en massa människor kommer fram frestar ibland så älskar jag det. Nästan lika mycket som jag älskar Felix.

~≈~≈~≈~≈~≈~≈~≈~≈~≈~≈~≈~

Oj, xD

Glöm inte att kommentera fler frågor i del Q & A :D Måste säga att jag gillar era frågor ;) Fortsätt kommentera era frågor där så kommer det snart upp svar! :D


Precis som alla andra | f.sWhere stories live. Discover now