Precis som alla andra | f.s

Kapitel 50

Det är den 25 oktober, även kallad min födelsedag. Klockan har precis slagit 00.01 och jag kan inte sova. Jag vill inte sova, jag har inget att se framemot idag, jag vill inte ens att någon kommer och grattar mig. Men det kommer de göra, det vet jag.

"Felix, somna nu" det dova ljudet av mammas röst hörs genom dörren och jag suckar tyst innan jag lägger ifrån mig telefonen och vänder mig om. Fortare än vad jag trodde slår mina ögonlock ihop och tiden springer iväg.

——————————

"ja må han leva, jag må han leva ut i hundrade årrrrr!" Jag gnyr irriterat och skiter i att ens öppna ögonen. Två händer tar tag i mina axlar och skakar om mig. Förvirrar kollar jag upp på Omar som sitter över mig och ler som ett fån.

"Grattis Felix!" skriker han och jag skrattar lätt innan jag sätter mig upp. Bredvid Omar står nu Ogge och Oscar alla håller de i varsitt paket. Paketen hamnar i mitt knä, alla förutom ett. Jag börjar som vanligt öppna paketen och hittar lite olika saker. Men mitt fokus ligger på presenten Oscar vägrar släppa.

"Tack så mycket!" säger jag och ler stort. Killarna hamnar i min säng och kollar allihop på mig.

"du ar två paket kvar att öppna" säger Ogge och jag kollar fundersamt på honom. Två?

"men du måste öppna de i ordning" säger Omar och flinar mot mig.

"kör på" säger jag bara och tar emot paketet Oscar håller i. Det silvriga pappret river jag bort och finner ett låda, jag lyfter försiktigt bort locket och finner en lapp.

"Grattis! Du har vunnit en hel dag med dina favoriter! Vi syftar på oss" Jag skrattar lågt och kollar upp på killarna som ler som fån.

"schyst!" säger jag och tar emot paket numer två. Detta är mycket mindre med rött papper runt. Även detta papper sliter jag upp och finner denna gången ännu mer papper. Fundersamt vecklar jag ut pappret och hittar ännu en lapp.

"kanske inte det roligaste paketet men du vill ha det. Tro oss. Gå ner och ät frukost nu så att vi kommer iväg, du har en lång dag framför dig!" Jag rynkar pannan men nickar och kliver ur sängen.

"men kom då, vi skulle ju äta frukost" säger jag och kollar på killarna som sitter kvar i min säng.

"vi kommer" svarar Omar och jag rycker på axlarna och går ner till köket.

"Grattis på 17 års dagen gubben" säger mamma och pussar mig lätt på kinden innan hon lämnar köket. Jag slår mig ner vid bordet och får snart sällskap av tre ivriga killar.

°Oscars perspektiv°

Jag kollar för tredje gången på klockan som sitter runt min vänster arm och suckar tyst.

"Felix! Öka vi måst iväg!" ropar Omar och Felix kommer ner springandes för trappan.

"varför har ni så bråttom?" frågar han medan han drar på sina skor.

"inga frågor, bara ut i bilen" säger Ogge och puttar ut honom genom dörren. Jag skrattar tyst och säger ett snabbt hejdå till Cecilia innan jag stänger dörren efter oss. Jag springer ikapp de andra som hoppat in i bilen.

"redo?" frågar jag och Felix nickar lätt som svar.

"då kör vi" säger Ogge och chauffören som dagen till ära är Daff gasar iväg.

——————————-

"kan vi inte åka hem nu? Jag är trött" klagar Felix och jag kollar på klockan igen.

"nej inte än, du får vänta" säger jag och han suckar. Inte än, klockan är bara halv sex, vi får inte komma hem fören sju. Vi måste hitta på något att göra. "vi går och fikar" flyger ur mig och alla nickar.

"Kom Felix, nu går vi" säger Ogge och drar med sig Felix mot närmaste café. Jag och Omar tar det lite lugnare då jag måste prata med honom.

"fixa så vi inte kommer från caféet förrns tio i sju" säger jag och han nickar.

"det fixar jag serru" svarar han och jag skrattar innan vi springer ikapp. Inne på caféet beställer vi varsin dricka och sätter oss vid ett bord. När klockan börjar närma sig halv sju är Felix klar.

"kom nu, jag vill hem." säger han men Omar skakar på huvudet.

"jag har inte druckit upp än" säger han och snuttar lätt på koppen med varm choklad i.

"men lägg av! Drick snabbare, du segar ju bara" säger Felix och Omar suckar och dricker en aning segare ändå. Felix suckar irriterat. Om han bara visste vad som väntade hemma.

~≈~≈~≈~≈~≈~

Jätte dåligt I know, men det får vara så, nästa hoppas jag blir bättre :)