Precis som alla andra | f.s

Kapitel 49

°Felix perspektiv°

Dagar har blivit veckor, veckor har blivit månader. Höst kylan har tagit över, löven har skiftat färg och ligger nu på marken. Vinter kylan är snart här och snön också. Det har blivit oktober, eller rättare sagt om några dagar. Mycket har hänt under den korta tiden det egentligen är. Tess har släppt ett album, slåt igenom stort och ligger 1:a på de flesta topplistor. Skolan flyter på och det gör det för bandet också. Nya låtar är på gång och nya danser också. Vi kan väll säga att vi går framåt i lagom takt.

Min telefon plingar till och jag fiskar upp den ur byxfickan.

Tessi:

Skickat: 13.55

Kommer hem till din födelsedag <3

Jag ler och drar tummen över skärmen och knappar in min kod.

Jag:

Skickat: 14.00

Längtar efter dig <3 ses då

 

Jag stoppar tillbaka telefonen i fickan och snabbar på stegen en aning för att hinna fram i tid. Om fem minuter ska jag vara hos Ogge och om tjugo minuter ska vi vara i stan för att möta upp Oscar och Omar. När klockan slår 14.05 står jag utanför Ogges dörr med fingret mot dörrklockan. Ogge öppnar dörren och drar snabbt på sig skorna innan vi går mot platsen vi bestämde.

"har du hört något från Tess?" Ogge bryter tystnaden och kollar på mig.

"ja, hon kommer hem till min födelsedag" säger jag och han ler och nickar.

"va bra!" svarar han och efter det är vi framme, Oscar och Omar står redan som bestämt vid trädet. Omar vinkar glatt när han ser oss och lika så Oscar. Vi tar oss fram till trädet. Vad vi ska göra? Fråga inte mig. Jag har faktiskt ingen aning. Det handlar inte om något speciellt, bara lite kompis häng typ. Som jag beskrev det ska vi nu bara ta en fika innan träningen, alltså inget speciellt.

Tessi:

Skickat: 14.36

Jag är jätte ledsen älskling, jag vill inte men jag måste. Snälla förlåt mig. Jag kommer komma hem, någon gång.... <3

 

Smset får mig att vilja gråta, ögonen tårar sig, om det är för att hon precis sårade mig eller om det är gå grund av att jag stirrat på telefonskärmen alldeles för länge vet jag inte. hon lovade att komma, men jobbet kom i vägen igen, som vanligt.

Jag:

Skickat: 14.52

Det är okej <3

Jag trycker ner telefonen i fickan igen och torkar snabbt ögonen med handryggen innan jag ställer mig upp från stolen och går mot toaletten. De andra kollar frågade på mig men det kan de får göra, jag bryr mig ärligt talat inte. När jag står där, på toaletten framför spegeln drar jag upp det silvriga halsbandet ur fickan. Jag kollar länge på det, så mycket känslor, så mycket hopp och väntan det bär på.

"men din pappa slutade aldrig vänta, han visste att en dag skulle jag komma tillbaka, en dag skulle han träffa mig igen" Väntan har inget slut, jag ska inte sluta vänta,

 För äkta kärlek vinner alltid.

Det knackar på dörren och jag hoppar lätt till och flyttar blicken mot dörren. Det knackar igen och jag stoppar ner halsbandet i jackfickan igen.

"Felix? Mår du bra?" Oscars röst hörs från andra sidan och jag suckar tyst.

"ja, jag mår bra" svarar jag innan jag öppnar dörren och möter de oroliga ögonen jag förväntat mig.

"det kommer bli bra, hon kommer" säger han innan han går mot vårt bord igen, jag följer efter honom, men mina tankar är kvar på toaletten, framför spegeln, med halsbandet.

Men jag vet inte om jag vågar lita på det längre, jag vet inet om jag vågar tro på henne mer. vågar jag det?