Precis som alla andra | f.s

Kapitel 58

Efter två veckor inne på mitt rum så har jag tröttnat på allt här inne och tagit mig ut på en välbehövlig promenad. Mina steg styrs automatiskt mot Tess gata. Inte förens jag står utanför hennes hus kommer jag på mig själv och vänder snabbt på stegen. Jag väljer att gå till studion. De andra tränar där just nu och jag känner verkligen för att få prata. Inte förens min hand håller i det kalla silver handtaget slår det mig. Vad var det för blå skylt som satt i marken framför dras hus? Varför var huset så tomt? Inte en ända lampa var tänd. Jag rycker upp dörren och klampar in. igenom spegeln får jag ögonkontakt med Omar som lätt ler mot mig och går för att stänga av musiken.

"Vart är Tess?" frågar jag utan att svara på Omars Hej. Min röst är stressad, upprör och nervös.

"Hon har flyttat till USA, hon flyttade för ungefär två veckor sedan" Ogge kollar medlidande på mig men jag kan inte bry mig mindre om honom.

"Hon gjorde vad?!" Min blick ligger fäst på Ogge, han kollar lite osäkert på mig innan han suckar och kommer närmare mig.

"Hon flyttade Felix, F L T T A D E" Hans allvarliga blick som helt plötsligt dök upp skrämmer mig och jag biter hårt i min underläpp för att hålla tårarna tillbaka.

Vad ska jag nu ta mig till? Hon lämnade mig, på riktigt.

°Tess perspektiv°

Jag suckar högt och kastar iväg min telefon över vardagsrummet och en hög smäll hörs när den träffar väggen. Armarna slänger jag över bordet och gömmer mitt ansikte bakom. Jag snyftar till och kollar försiktigt upp på Kevin som försiktigt plockar upp min telefon från golvet. Han kollar frågandes på den innan hans blick vandrar till mig.

"Snälla, vad är det som händer?" Han kollar oroligt på mig och jag suckar, rycker på axlarna och viker undan blicken. "jag ser att något är fel" säger han och kommer gåendes mot köksbordet jag sitter vid.

"nej, jag är bara trött" ljuger jag och kollar surt ut genom fönstret. Jag har inte jobbat på hela veckan och skyller ändå på att ja är trött, seriöst går han på den kommer jag bokstavligt talat smälla till honom. Jag har gått och lagt mig redan klockan fem på eftermiddagen och sovit till tio. En normal ungdom sover inte de tiderna när de är lediga, de sover inte ens hälften. Det är inte normalt.

"Tess, kolla på mig" Kevin tar tag i mina händer och jag kollar frågande ner på våra händer innan jag motvilligt möter hans oroliga blick. "Du kan inte ljuga för mig, berätta" hans mjuka och försiktiga röst får de tillbaka pressade tårarna att sakta leta sig ner för mina kinder. Till slut rinner tårarna som Niagarafallen för mina kinder, Kevin sitter precis som innan och bara kollar på mig. Gör lugnande cirkelrörelser med tummarna på mina handryggar och schhar försiktigt åt mig.

"Det handlar om Felix..." Jag kollar chockat upp på Kevin. Men snyftar till och nickar lätt.

"det är bara dumt, jag borde inte.... men jag gör det ändå" säger jag och drar på ett lågt skratt samtidigt som jag torkar bort tårarna. Kevin nickar lätt, han är inte övertygad men han väljer att släppa det för stunden och räcker mig därefter min telefon. Jag ler tacksamt när telefonen visar en skärm utan en ända repa.

"Jag ska gå och lägga mig, god natt" Säger jag och försvinner mot mitt sovrum. Jag kan höra Kevin sucka från köket. Jag vet att han är ledsen på mig för att jag inte tar hand om mig själv. Mat? Skit samma åt jag inte igår behöver jag inte äta idag. Sova? Gör jag mer än vad ett barn gör på en vecka. Träna? Ta mig från sängen till soffan om det räknas. Jobba? Finns ingen motivation. Livet? Äch! Det kunde lika gärna kvitta!

"du vet att jag kommer tvinga dig till att äta i morgon?" Kevins huvud dyker upp bakom dörren och jag nickar surt innan jag blundar.

"och gå till jobbet" jag suckar högt och drar täcket över huvudet.  Hoppas ingen hittar mig i morgon.