Precis som alla andra | f.s

Kapitel 15

Veckan går och Omar är tillbaka frisk och alert. Det är bara Oscar som saknas. Vi har varigt där några gånger men enligt mig blir han inte bättre. Marie tvingade med mig på något dumt möte som tog ca tre timmar av mitt liv. Inte var det något jag behövde veta heller. Ett möte senare i kväll och sen är jag ledig resten av veckan. Bella och Zac har åkt tillbaka till London och mamma till USA. Pappa jobbar för fullt med sin nya film och Kevin, ja, han tror jag letar efter den där tjejen han hade hos Marie, som jag också kanske typ skrämde iväg, he-he. Och jag har skuldkänslor över att hon försvann, för jag såg på Kevin att han hade känslor för henne, och det får mig att må dåligt. Jag måste hitta henne, vart letar man? Jag vet ingenting om henne. Vad heter hon? Hur ser hon ut? Vart bor hon? Vilken skola går hon i? Många frågor. Jag väljer att kliva ur sängen och gå bort till Kevins rum. Jag knakcar lätt på och han öppnar dörren.

”Vad?” säger han och jag suckar.

”tack, jag behöver få svar på lite frågor” säger jag och kliver in på hans rum.

”okej, fråga på” säger jag och jag nickar.

”okej, tjejen du tyckte om, vad vet du om henne?” säger jag och han kliar sig i nacken.

”hon heter Clara, hon bor strax utanför Stockholm, fett rolig, bruna ögon och ganska långt brunt hår” säger han och kollar upp på mig.

”Bra! Vet du vad hon heter i efternamn eller vilken skola hon går på?” säger jag och han skakar på huvudet.

”hon heter Clara Robinsson men skolan har jag ingen aning om” säger han och jag nickar.

”det var allt jag behövde veta, nu ska jag ut på skattjakt, ska du med?” säger jag och han skrattar och nickar. Jag ler glatt och springer ner för trappan och ut i hallen. Jag drar på mina vita converse och skinnjackan. Kevin hoppar lätt ner i sina skor och drar ner sin hjälm från hatthyllan. Jag drar ner min och små springer ner till Kevin som redan sitter på moppen redo att köra. Jag hoppar upp bakom honom och han kör iväg. Jag vet egentligen inte hur vi ska hitta henne, eller hur jag ens tänkte men man kan ju alltid hoppas på att hon är ute och går just denna stund.

”vet du vilket hus hon bor i?” ropar jag till Kevin och han nickar. Enn snabb sväng och vi står uppe på en parkering till ett radhus. Jag drar av mig hjälmen och kollar upp mot taket.

”vilken dörr?” frågar jag och ger Kevin hjälmen.