Precis som alla andra | f.s

Kapitel 33

°Felix perspektiv°

"Felix, det har gått två månade sen ni pratade sist, ärligt talat låter det som om det är över" Omar kollar menande på mig och lägger handen på min axel.

"Men jag vill inte förlora henne" Jag kollar bedjande upp på Ogge och Oscar som om de skulle kunna fixa det. Båda två kollar menande på mig men till sist öppnar Oscar munnen.

"Om jag hade varit du, hade jag sprungit till flygplatsen, sagt förlåt och försök få allt bra igen innan hon åker" jag suckar och sänker blicken till golvet innan jag nickar.

"Du borde nog springa nu Romeo, flyget går om en kvart och när hon går på flyget är det försent" säger Ogge och pekar på dörren.

"men jag kan inte springa dit på en kvart! Någon får köra mig" säger jag och Ogge nickar.

"gå ut, jag fixar så Kat kör dig" säger han och jag nickar, springer till dörren och drar på mig mina skor och jacka. Oscar och Omar är strax efter mig ut och efter bara några minuter är Ogge och Kat framme vid bilen. Adrenalinet pumpar och mitt hjärta slår dubbla slag. Det känns som om bil resan tar år, men när vi äntligen stannar på parkeringen hoppar jag ur bilen och springer in på flygplatsen. Stressat kollar jag mig runt ifall jag skulle se Tess men hon syns inte till någonstans.

"Flyget till USA lyfter om tjugo minuter, alla passagerare var vänliga att ta plats på planet" Jag springer upp för trappan och kommer upp på den in glasade gången som går bort till incheckningen till planet. Jag tränger mig fram bland allt folk. Och om jag inte ser fel så är det Tess ryggtavla som är bara några hundra meter framför mig.

°Tess perspektiv°

"Tess!" jag drar ut den ena hörluren ur mitt öra och kollar mig chokat om kring, men när inget hörs så rycker jag på axlarna och går vidare.

"Tess!" Det är någon som ropar på mig, men vem det är ve jag inte och jag ser ingen heller, fast här är fullt med folk, hur skulle jag kunna se just den personen? Och dessutom är det te tjocka, eller okej inte tjocka utan mer muskulösa män i kavaj och solglas ögon som går bakom mig och som vägrar gå åt sidan, det ända de svarar när jag ber dom är "vårt jobb är att hålla dig säker och det gör vi nu"

"någon ropar på mig, kan ni flytta på er?" frågar jag och kollar upp på dom samtidigt som jag försöker gå baklänges.

"nej" svarar de kort och jag suckar och vänder mig om.

"jag glömde att det var berg jag försökte prata med" mumlar jag surt för mig själv och fortsätter fram.

"Tess!" Jag stannar upp. Männen stannar precis bakom mig och jag kollar upp på dom innan jag försöker tränga mig fram, men som sagt så är det som att försöka ta sig emellan två berg.

"Seriöst?! flytta på er!" säger jag och korsar armarna över bröstet. Männen skakar på huvudet och jag suckar irriterat.

"vem är det som bestämmer över?! Jag ska ta ett allvarligt snack med honom" säger jag och de kollar lite osäker på varandra och flyttar sig lite åt sidan. Jag ler nöjt mot dom innan jag smiter emellan och tränger mig fram.

"ursäkta"

"förlåt" är ord som konstant flyger ur min mun när jag tränger mig fram. Jag snubblar till och fäller då automatiskt ner blicken till marken för att ta upp balansen igen. När jag kollar upp igen står jag öga mot öga med personen jag minst hoppats på att det var. Felix....

"vad vill du?" fräser jag och kollar irriterat på honom.

"be om ursäkt" säger han och jag suckar och vänder mig om för att gå tillbaka när han tar tag i min handled och drar tillbaka, denna gång hamnar jag bara centimeter från hans näsa. Jag kollar upp på honom och backar sedan ett steg.

"Förlåt mig Tess, på riktigt förlåt. Jag vet inte vad som flög i mig och jag är ledsen" hans röst låter som om den ska brista vilken sekund som helst.

"Felix, jag...." han avbryter mig och drar mig sådär nära igen så våra näsor lätt snuddar vid varandra.

"Snälla, förlåt" viskar han och jag viker osäkert ner blicken.

"förlåt mig, ge mig en chans till för, för jag älskar dig" Jag kollar upp i hans ögon som glittrar som stjärnorna på himlen om natten. Jag står länge och stirrar in i hans ögon, men jag vet inte vad jag ska svara och för tillfället känns det bäst att bara kolla in i hans ögon.

"Övertyga mig" Säger jag efter ett tag och flinar lätt mot honom. Han flinar tillbaka och jag känner hur han pressar sina läppar mot mina. Jag blundar och låter hans läppar lätt massera mina och jag kan inte undgå det stora leendet på mina läppar. Vi drar långsamt ifrån och han kollar nervöst på mig efter ett svar.

"Jag älskar dig också" säger jag och ler mot honom. Ett lyckligt leende sprider sig på hans läppar och han drar in mig i en kram. Mina fötter lämnar marken och plötsligt börjar han snurra runt. Jag skrattar lyckligt och kan inte riktigt sluta när jag sår på marken igen. Men den lyckliga stunden varar inte länge förrens mina "livvakter" kommer och tar ett hårt tag om mina överarmar. De ena, och även den största tar tag i Felix över arm och går iväg med Felix som stretar emot. Jag rycker irriterat med mina armar för att få bort de stora händerna som håller hårt i mina armar.

"Hallå?! Bumling 1 och bumling 2! Vad håller ni på med?" säger jag surt när de släpar med mig bort till Mona som ser ut att vara ganska sur på mig.

"Tess! Planet går nu, kom" säger hon och drar med mig på planet.

"men! Jag hann aldrig säga hejdå!" klagar jag men Mona bryr sig inte utan bara fortsätter bak i planet.

"du kan säga hejdå via telefonen sen" säger hon och jag lägger armarna i kors över bröstet och puttar ut under läppen och tjurar.