Precis som alla andra | f.s

Kapitel 14

 

°Omars perspektiv°

Varför? Jag ser ingen anledning till att vara sjuk, det finns inget positivt med det alls. Att sova hela dagen, ha ont i hela kroppen, äta en massa medicin är inte precis det man vill göra på ett sommarlov. Och att Felix ska ringa och säga att Kat hade en stor överraskning som hon inte vill säga förens vi alla är där gör mig bara ännu mer trött på att vara sjuk. 

Det knackar på dörren och jag gnyr trött som ”kom in” och vänder mig ut mot sängkanten.

”Hejsan sjuklingen, hur mår du?” det är Ogge som försiktigt stänger igen dörren igen och jag öppnar sakta ena ögat. Han kommer fram till mig och jag ler försiktigt.

”hur mår du?” säger han igen och jag sätter mig upp.

”vet inte” svarar jag då jag egentligen inte alls vet hur jag mår, inte bra och inte så jag håller på att dö.

”nehe, men här, din mamma bad mig köpa detta till dig” säger han och håller fram en liten plastpåse. Jag tar emot den och kollar vad det är innan jag lägger ner den på golvet. Jag lägger mig ner igen och känner hur sängen sjunker ner lite extra där Ogge sätter sig.

”varför kom du hit? Ska inte ni träna?” säger jag och sätter mig upp igen.

”nej, jag åkte hit och Tess och Felix till Oscar” säger han oh jag nickar.

”men varför åkte du ner hit bara för att säga hej?” säger jag och rycker på axlarna.

”jag skulle ändå ner hit, så jag tog dig på vägen” säger han med blicken på telefonen.

”okej, vad ska du göra här då?” frågar jag och han kollar på mig med ett leende.

”det får jag inte säga” säger han och jag suckar.

”men inte mer hemligheter, berätta!” säger jag och han skakar på huvudet.