Precis som alla andra | f.s

Kapitel 23

°Tess perspektiv°

Det rullande ljudet av min resväska fyller mina öron tillsammans med ljudet av killarna som pratar med varandra.

”hur mår du nu?” Ogge kommer upp vid min sida och jag ler svagt mot honom.

”helt okej, lite ont i huvudet men annars bra tror jag” svarar jag och han nickar. De andra kommer upp bredvid oss och jag letar tag i Felix hand. Vi går in på flygplatsen och slår oss ner på stolarna. Jag hade väl inte hoppats på att behöva tillbringa min sista tid här i LA med att vara sjuk, men det ä antagligen sådana motgångar man får ta antar jag. Jag lutar huvudet mot Felix axel och blundar.

”är du lite trött?” frågar han med ett svagt skratt och jag mumlar något ohörbart tillbaka. Jag tror att jag somnade för när Felix puttar till mig och jag öppnar ögonen igen ska vi gå till vårt flyg. Vi sätter oss ner i flyget och jag kollar ut genom fönstret innan mina ögonlock faller igen och jag somnar igen.

---

”vi ses på måndag” säger Felix och pussar mig innan han börjar gå hemåt.

”det gör vi, älskar dig” säger jag och slänger en slängkyss efter honom. Vi båda börjar skratta då vi aldrig gör så annars, precis som vi aldrig säger Baby..... Jag går in genom dörren och blir indragen i en stor kram. Chokat kollar jag på Kevin som ler stort mot mig.

”va? Vad hände där?” frågar jag och han rycker på axlarna.

”Grattis!” säger han och jag skrattar och skakar på huvudet. I trappan ser jag hur en Smal tjej kommer ner och ler försiktigt mot mig.

”oh! Vem har vi här?” frågar jag och Kevin ler, hanns kinder blir även en liten aning rördare men det är ingen idé att påpeka det då han bara kommer neka det.

”hej, Clara” säger hon och räcker fram handen.

”Hej, Tess” säger jag även om jag vet vem hon är. Efter att ha pratat en liten stund med Clara och Kevin slänger jag mig i min säng och hinner knappt lägga huvudet på kudden innan min telefon ringer.