Kapitel 39

1.2K 41 2
                                    

"Allvarligare! Bra! Super! Underbart!" jaja, jag vet jag är underbart vacker och antagligen väldigt sexig i de här obekväma byxorna. Men kan gubben bakom kameran bli klar med alla korten så jag kan få ta på mig ett par sköna byxor?

"Perfekt! Kort paus för ombyte!" jag pustar ut och drar nästan av mig byxorna i den röda siden soffan jag sitter i. Jag förstår inte hur Bella kan orka med detta hela dagarna, det är ju mer stressande än att veta att tåget går om tio minuter och du har inte kommit ur sängen än. Jag blir in dragen bland alla kläder och en hög kläder hamnar i min famn. Jag drar snabbt av mig både byxor och tröja innan jag drar på de nya och kollar mig i spegeln.

"tre minuter!" helvete vad han skriker. Jag suckar och går ut, Poserar och gör om samma sak flera gånger innan jag äntligen får dra på mig mina mjukisbyxor och gå hem. Jag brukar tycka det är roligt att stå framför kameran och posera, spela någon man kanske egentligen inte är bara för att få den perfekta bilden. Men, ett stort MEN. När man är sjuk, och huvudet känns som om det är fullt av slem är det inte lika kul längre. Då vill man ligga hemma i sin egen soffa och glo på någon dum serie man fastnat för och trycka i sig glass för att trappa ner febern. Men tydligen var det väldigt viktigt att vi tog bilder till skivomslaget till min nästa skiva NU.

Felix:

Skickat: 16.43

Hur gick det?

Jag:

Skickat: 16.44

Beror på vems perspektiv vi kollar ifrån.

Felix:

Skickat: 16.44

??

Jag:

Skickat: 16:45

Bilderna blev bra och allt gick som det skulle, men att vara sjuk och försöka följa alla instruktioner man får är liksom inte det lättaste.

Felix:

Skickat: 16.45

Jaha, men nu får du åka hem och äta glass med mig! :D

Jag:

Skickat: 16.45

Ja tack! Kom hit bara!

 

Felix:

Skickat: 16.46

Jag är redan här.....

Jag:

Skickat: 16:47

The fuck?!

Felix:

Skickat: 16:47

Nej, glass....

Jag:

Skickat: 16:48

-.-

Felix:

Skickat: 16:50

—————

"Här, jag orkar inte mer" säger jag och räcker Felix min glass. Han ställer ner den på Tv bordet framför oss. På tv:n rulla någon film man sätt alldeles för många gånger, men som ändå är lika bra varje gång.

"Ska vi sova nu? Du kommer somna vilken sekund som helst i vilket fall gumman" Säger Felix och hans mjuka läppar trycks som min panna.

"mhm" mumlar jag och sätter mig upp. Vi går bort till mitt rum och jag lägger mig snabbt ner i sängen efter att ha dragit på mig Felix T-shirt. Felix armar hamnar runt min mage och drar mig närmare honom. Hans lugna och lätta andetag puffar mot min nacke och jag kan inte låta bli att rysa, och det får Felix att små skratta.

"Lägg av! Jag försöker sova" skrattar jag och Felix kramar om mig hårdare och gosar ner sitt huvud i min nacke. "Nu var det ju så att vi la oss här för att sova, inte för att, ja vad du nu håller på med" säger jag och han skrattar tyst.

"Nänä, okej" Säger han men fortsätter ändå med att gnugga sin näsa mot min nacke. Jag vänder mig om och möts av hans stora flin.

"och vad flinar du åt?" frågar jag men utan att få ett svar växer bara flinet och jag ger upp med en suck. Jag lägger mig till rätta igen och stänger igen ögonlocken.

"du är söt när du är sur" viskar Felix i mitt öra innan en lätt puss placeras vid min tinning och jag ler för mig själv innan jag låter sömnen ta över.

Precis som alla andra | f.sWhere stories live. Discover now