Precis som alla andra | f.s

Kapitel 2

”inte mer än vem som är vem, typ” svarar jag och Marie öppnar en låda och drar fram häfte och jag kollar nyfiket på det.

”varför ska jag ha det här?” frågar jag med en blick som flyger mellan boken och häftet.

”du ska plugga, du har en vecka på dig att lära dig mer om killarna” säger Maria och jag lyfter ögonbrynen.

”men jag har ju lov…..” säger jag och Marie kollar på mig med sin alvarliga blick.

”jaja, okej då” säger jag lite surt och vänder ner blicken i bordet.

”du behöver bara kolla igenom en eller två gånger, resten kan du ju fråga dom om sen” säger Marie och avslutar sedan mötet. Med en lätt irriterad suck lämnar jag rummet och beger mig sedan ut i den varma sommar kvällen. Med luvan över huvudet och händerna nerstoppade i byxorna halvspringer jag bort till parkeringen där Kevin står redo att åka. Jag hoppar på bakom honom och vi åker hem. När vi kommer hem hälsar jag på mamma och pappa innan jag försvinner in på mitt rum. Jag bytar om till skönare kläder och sätter mig sedan i sängen. Med en suck öppnar jag upp datorn och letar mig in på fakta sidor. I två timmar sitter jag och läser på. Sen ska vi äta och då lägger jag ihop för idag, jag hoppar ner för trappan och in i köket där mamma och pappa sitter. Jag sätter mig ner bredvid mamma och Kevin kommer strax efter och sätter sig bredvid pappa. Vi äter och pratar på om bland annat det där samarbetet och om massa andra saker.

”okej, såhär är det ungar. Jag åker till USA i en månad ungefär, för ett jobb. Ni får klara er med pappa” säger mamma med lite ironi i slutet, jag nickar och stoppar in skeden i munnen.

Mamma är skådespelare och är utomlands på många jobb. Pappa är regissör och är borta mycket han också. Sedan har vi min storasyster Bella, hon är modell och nästan aldrig hemma, eller det känns så. Kevin, min tvilling bror, har för tillfället ingen stor ”karriär”. Han är enligt alla tjejer på skolan den ”snyggaste killen” med sitt mörkblonda hår, klar blå ögon, perfekta tänder, snygg mage och hela paketet, typ. Många brukar säga att vi är så lika, och hela den delen. Men vi är väl kanske lika, jag ser det inte men alla andra gör det så jag antar att vi är lika. Ibland är både pappa och mamma borta och då sköter Marie oss. Hon fixar mat till oss, hjälper oss med Läxorna och är som en ”extra förälder”.

Varför vi har så engelska namn är för att mamma är från USA, pappa och mamma träffades genom en film. Pappa regisserade den och mamma var huvudpersonen. Men jaja, nog om min familj.  

--

”Kevin!” ropar mamma från undervåningen och man hör hur någon dundrar ner för trappan.

”Tess!” ropar hon strax efter och jag hoppar fjärdar lätt ner för trappan.

”hej då, lycka till nu så ses vi om en månad igen” säger hon och pussar mig på pannan och går sedan ut genom dörren. Jag vinkar hejdå när pappa kör henne till flygplatsen. Kevin vinkar han också och vi smiter snabbt in när bilen är utom syn håll.