Chapter 34

30.1K 725 237
                                    

disclaimer: i'm not a med student so I don't know much about med stuff. feel free to correct me :)



Chapter 34

Back

"I am really sorry, Weya... There's no way this is planned. Parang kapatid ko na rin kasi si Sachi," aniya nang ihatid nila kami sa aking sasakyan.

Nawala sa isip ko na baka nga planado.

Parang kapatid? Ibig sabihin ay malapit sila sa isa't isa? Bakit parang wala s'yang alam kung gano'n? Wala silang alam na... nagkita na kami ni Sachi sa Dubai? At ang sinadya ko roon ay si Xydon?

Maybe she really respects privacy. Hindi ko ba alam kung anong mas maganda— nasabi niya kina Rhione, o hindi.

"It's fine..." sabi ko, hindi makahanap ng tiyempo para magpaalam. Gabi na rin kasi, baka pagalitan na ako ni Anikka dahil feeling ko anak ko na si Aya.

I was about to bid goodbye when someone talked behind her. Someone I hate and someone whose sculpted arms were crossed. Kanina pa s'ya nakatingin sa akin kaya gustong gusto ko nang umuwi. Hindi ko pa rin nakakalimutan ang binulong niya kanina!

"You really are a driver now, huh?" nang-aasar s'ya.

"Kuya!" impit na sigaw ni Ate Rhione dahil nasa harap namin ang mga bata na nagpapaalam din sa isa't isa.

I rolled my eyes when Ate Rhione wasn't looking at me. Napangisi si Xydon, halatang tuwa sa nakikita. He's having fun seeing me affected?

"I just can't believe, Rhione... Parang dati, plano naming ako ang kasama niyang matuto..." he said right through my eyes.

Very blunt, Xydon, but not in the right place to be bold. I shook my head in dismay.

How can he even look back to when we're still together when he was the one who ruined us? At isa pa, dati na 'yon, bakit parang big deal? Bakit? Dahil si Jasro ang nagturo sa akin? He knows that's why he sounded bitter?

"I'll go now... Thanks for the invite."

Tipid ko na lang na nginitian si Ate Rhione bago kinuha ang kamay ni Aya dahil tapos na rin naman itong magpaalam sa bagong kaibigan.

Before I finally entered, narinig ko pa ang munting sagutan ng magkapatid. I didn't clearly hear them, I just knew they were having a small quarrel because of the level of their voices.

Aya slept beside me. Ginabi na kami ng uwi kaya stranded kami sa traffic.

Until now, I still couldn't believe what happened today. It's been so many years. I wasn't lying when I said I really didn't have any more connections to him between those years. And to have today... I couldn't assess what is right to feel.

I couldn't accept that I was completely baffled. Umiikot ang isip ko sa maraming bagay at hindi ko na alam kung anong uunahing bigyan ng pansin...

I hate him... I really do. He cheated on me. Madali lang naman sigurong magpatawad, pero paano? Kung ni minsan ay hindi siya umamin, at hindi siya humingi ng sorry tungkol doon. I don't want to be unfair to myself again. I've been there... and I can't afford to see myself in that place once again.

I placed a bouquet in Dwieya's tomb. It's my angel's eight years in Heaven. I hope there's a big celebration for my baby up there...

"I met your Daddy... Do you think I should tell him about you already? It would pain me, but I know you deserve his love as well..."

Marami akong kinuwento sa anak ko. I told everything that happened in Ate Rhione's house. Sinabi ko rin sa kan'ya ang mga nararamdaman ko. It feels good that I could let out everything without getting any response. Ayaw ko nang makarinig ng opinyon, dahil mas lalong nagugulo ang isip ko...

Fazed Arrow (The Athletes #2) COMPLETEDWhere stories live. Discover now