𝐇𝐉Ä𝐑𝐓𝐒𝐋𝐀𝐆 - dante lindhe

S J U T T I O

C L A R A S     P O V
söndag, 6 Maj kl. 12:32

- - -

Med jobbdatorn i knät och hunden bredvid mig låg jag nu i soffan med ett halvt uppätet glasspaket och visste inte vad jag skulle göra. Det var en sån där grå och regnig dag som man inte kan göra så mycket på. Så förmodligen skulle jag väl bli kvar här hela dagen. Jobbet var redan färdigt och teven visade inte heller något roligt. Kanske ska dra ut till någon klubb? Jag kollade ut genom fönstret och på en gång dog den tanken. Det regnade ju.

När jag kom på att glassen höll på att smälta steg jag motvilligt upp ur soffan. Jag sträckte på mig och tog upp handen mot ansiktet för att gnugga mig i ögonen som var fyllda med ögongrus. Med glasspaketet och ett tomt glas gick jag ut i köket och ställde in glassen i frysen. Klockan på ugnen visade 13:01 och jag kunde inte undan gå att sucka. Varför kan aldrig tiden gå snabbt när man väl vill det?
Det gör den ju så himla bra i van-

Jag avbröts i mina tankar av ett plingade ljud som kom från ringklockan. Jag höjde på ögonbrynen. Jag hade väl inte stämt träff med någon idag? När det plingade igen så vaknade Chanel och for som ett knallskott ut från vardagsrummet till hallen. När jag kom ut i hallen stod och hon och skällde så mycket att hon knappt hann andas emellanåt. Åh, vad skulle jag köpa en hund för?! Med Chanel i famnen skrev jag in koden och öppnade upp dörren åt personen utanför.

"Dante?" Som ett frågetecken stod jag och stirrade på den vackra individen framför mig. Nej, den 'fula' individen som olyckligtvis stod framför mig. Hans blåa ögon lyste upp den mörka hallen och borrade sig igenom mig.

"Hej." Åh, hans varma, vackra röst. Hans blick spelade över min kropp och stannade sen på mina ben. Varför kollade han på mina ben? Var det något fel? Så diskret jag kunde sneglade jag ner och möttes då utav ett par svarta stringtrosor..

På knappt en hundradels sekund färgades hela mitt ansikte rött och allt jag ville var att sjunka genom jorden och aldrig mer återvända.

"Oj, ehh hoppsan. Kan du bara vänta en sekund.." Han nickade och verkade inte ens försöka att dölja det stora leendet som han hade. Utan att tänka mig för vände jag mig om och började gå inåt i lägenheten. Snyggt Clara. Nu har du visat hela röven för ditt ex. I vardagsrummet stod en tvättställning med ren tvätt på så fort gick jag fram dit och drog på mig första, bästa byxor jag såg.

När jag sen kom ut tillbaka igen så satt han
inne i hallen på huk med Chanel i famnen som verkade vara helt hysterisk över att träffa han igen. Jävla hund. Hon ska ju vara på min sida. När han såg mig satte han ner henne på golvet igen och reste sig upp. Ett aning osäkert flin prydde hans ansikte.

"Shit, förlåt." ursäktade jag mig och den stora ångern i min ton var omöjlig att missa. Hans flin spred sig.

"Det är lugnt. Det är ju inget jag inte sett förut." besvarade han och blinkade med ena ögat. Ännu en gång spred sig en röd nyans i mitt ansikte.

"Var det något du ville?" Han kliade sig i nacken och drog handen igenom sitt blonda hår som verkade ha vuxit lite sen vi senast sågs. Vilket som visserligen inte var jätte längesen.

"Öh, jag tänkte bara lämna dina kläder och" Han pausade och harklade sig lite innan han fortsatte: "Lite annat som du, uhm, glömt. Här." Han räckte över en svart tygpåse med ett tryck som påminde om en som jag själv har. Precis när jag räckt fram handen och skulle ta emot den så råkade våra fingrar nudda varann och genast slog det gnistor om dem.

"Tack." svarade jag och log kallt. Han nickade och körde ner händerna i fickorna medans han kollade runt i lägenheten. Den stela stämningen gick nästan att ta på.

"Fint du har gjort det."

"Tack." upprepade jag mig och kollade runt lite jag med. Vad var det som jag hade gjort om som han tyckte var fint?

"Jag ska väl dra då." Jag nickade.

"Ja. Tack för grejerna." Jag gestikulerade och höll fram påsen lite. "Hejdå." Han nickade och log en sista gång innan han vände sig om och för sista gången någonsin lämnade min lägenhet..