Vi lät som, när du va' med mig
Mitt hjärta slog när du var här
Jag blir så glad så fort jag ser dig
Fuck allt, tror att vi kunde gått
━━━━━━━━━ ♡ ━━━━━━━━━━
Clara Westergren har äntligen fått sin nya, egna lägenhet på Östermalm. Det som ska bli börj...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
"Dante, vad gör du här egentligen?" frågade jag och han kollade undrande på mig.
"Hur menar du?" frågade han och jag suckade. Fan vad trög då.
"Låtsas inte som att du inte vet vad jag pratar om, för det gör du fan visst." sa jag. Han skrattade nervöst och skakade på huvudet.
"Nej? Säg!"
"Så det här om att du i hela TRE fucking månader har varit borta är inget du känner till eller?" frågade jag trotsigt och hela han stelnade till. Jag såg hur han mumlade något innan han nervöst vände blicken mot golvet. Eftersom han inte såg ut att tänka svara så fortsatte jag:
"Jag tror inte riktigt du förstår hur oroliga vi har varit för dig. Vi funderade till och med ett tag på att gå till polisen." sa jag och han vågade först då möta min blick.
"Förlåt.." mumlade han tyst och jag rynkade på näsan.
"Förlåt, är det allt du har att säga eller?"
"Ja, Clara. Det är allt jag har att säga eftersom att jag inte har någon som helst skyldighet att berätta något för dig eftersom vi inte överhuvudtaget har någonting tillsammans. Vi är bara vänner och knappt det." sa han och jag bara gapade.
"Jasså inte? Då kan jag ju i alla fall passa på att säga att din flickvän kom hit till mig en natt och var skitfull och berättade för mig att hon hade varit otrogen mot dig och att hon sa det till mig för att hon tyckte vi stod varann mycket närmare än vad ni två gjorde." Han kollade chockat på mig och såg ut att försöka bearbeta allt som jag precis hade sagt.
"Får jag även passa på att påminna dig om igår, när du bara efter att ha varit borta i FYRA månader bara dök upp och försökte kyssa mig OCH stod och kramade om mig? Och alla andra gånger när du har kysst mig? Eller betyder inte det heller något?" frågade jag honom och han såg ut som att han när som helst skulle explodera.
"Nej." sa han bara kort och i det ögonblicket kändes det som att tusentals knivar kastades mot mig. Jag svalde hårt för att hålla borta alla känslor som kom på en och samma gång.
"Så bra då." sa jag och han log ett svagt tillgjort leende som fick mig att vilja spy.
"Förresten så berättade jag för Michelle om dig och mig också. Kände att hon kanske ville veta när hon hade tagit modet och berättat att hon varit otrogen. Hoppas ni har ett bra förhållande." ropade jag från soffan, precis när han skulle öppna ytterdörren och gå ut. Okej, jag kanske inte hade sagt det. Men det var fan rätt åt honom.
Dörren smälldes igen och precis när jag trodde att han hade gått ut så hörde jag hur snabba steg närmade sig och snart såg jag hur han ställde sig i gaveln in till vardagsrummet och bara stirrade på mig.
"Driver du?"
"Nope." sa jag och log ett falskt leende mot han.
"Du är fan helt sjuk." var det sista han sa innan han försvann ut ur lägenheten. Jag fnös och skakade på huvudet. Hur dum fick man vara?
Jag tänkte bort honom och startade istället Gossip Girl igen och gick efter en halv chips påse och kröp ner under filten igen, med Chanel bredvid.
