𝐇𝐉Ä𝐑𝐓𝐒𝐋𝐀𝐆 - dante lindhe

N I O

Jag stod och plockade ur diskmaskinen när telefonen plingade till och skärmen lös upp. Jag ställde ifrån mig tallriken jag precis hade plockat ut ur diskmaskinen och gick fram till telefonen som låg på köksön. På displayen stod det ett meddelande från ett okänt nummer. Jag satte tummen på hemknappen så att telefonen låstes upp och gick sedan in på meddelandet som tydde:

okänt nummer* 19.51
snälla förlåt mig..

Clara* 19.52
ursäkta, men du har nog skickat fel.

När jag hade skickat iväg meddelandet så stängde jag av telefonen och la ifrån mig den. Jag tänkte precis återgå till att plocka ur diskmaskinen när det återigen plingade till i telefonen.

okänt nummer* 19.54
nej, Clara det har jag inte gjort.

Clara* 19.55
Hur vet du mitt namn?

okänt nummer* 19.56
ehh, för att vi känner varann.

Clara* 19.57

Hur fick du mitt nummer?

Okänt nummer* 19.58
Noel gav mig det.

Efter att personen hade skrivit det meddelandet så gick det sakta upp för mig vem det var.

Clara* 19.59
Vad vill du Dante..?

okänt nummer* 20.02
vänta, hur vet du att jag är Dante?

Clara* 20.04

det vet jag inte.

Clara* 20.05
men vem annars skulle var dum nog och leta upp mitt nummer och sedan skriva till mig?

Dante.* 20.09
Jag vet inte. Kanske en hemlig beundrare? dessutom så letade jag inte upp numret.

Clara* 20.12
Bara säg vad det är så jag kan blocka dig sen.

Dante.* 20.14
så du vill veta alltså?;)

Clara* 20.15
Jag varnar dig.

Dante.* 20.19
Okej, okej jag ska.

Dante.* 20.21
Kan jag komma ner?

Clara* 20.23
Nej
Clara* 20.25
  Du kan lika gärna skriva på sms

Dante.* 20.27
Ja, det kan jag men det är lättare att prata person mot person

Dante.* 20.29
Snälla.. Jag lovar att gå så fort jag sagt det

Clara* 20.32

Vet inte om jag är särskilt sugen på att ha dig i min lägenhet.

Dante.* 20.34
Snälla, snälla, snällaaaa

Dante.* 20.38
Hallå??

Dante.* 20.40
Fan svara då Clara

Dante.* 20.43
Du kan väl svara mig åtminstone.

Clara* 20.40
Jaja, fine. Ge mig bara 10 minuter

Jag suckade djupt och la ifrån mig telefonen för ännu gång. Diskmaskinen fick jag göra klar senare för nu var jag tvungen att byta om då jag endast hade på mig en oversized tröja och ett par mjukis.

Fort sprang jag inpå mitt rum för att byta om till svart hoodie och ett par blåa jeans, fett obekvämt men jag ville inte heller ge Dante äran att få se mig i mjukis.
Helt plötsligt plingade det på dörren och innan jag gick ut för att öppna kollade jag var klockan var. 20.46 var den.

"Du är 4 minuter för tidig." sa jag det första jag gjorde när jag öppnade dörren utan att kolla på honom. Men när jag mötte hans ögon ångrade jag mig, han såg ut som en skamsen liten 8 åring där han stod.Jag steg åt sidan för att låta honom stiga på.

"Tack.." mumlade han när han gick förbi och jag suckade och stängde dörren efter honom. Tillsammans gick vi in i vardagsrummet för att sedan gå ut på balkongen och sätta oss i varsin stol. Solen höll på att gå ner och det var riktigt vackert ute. Synd bara att Dante skulle sitta här och förstöra det som hade kunnat varit en riktigt fin kväll.

"Så, vad är det som är så himla viktigt att säga att du inte kan skriva det på SMS?" frågade jag bittert efter att vi båda hade suttit och bara kollat ut på utsikten ett tag. Han harklade sig och tog några snabba andetag och vände sen blicken mot mig.

"Jag, ville bara säga förlåt. Förlåt för det som hände i onsdags." sa han och jag himlade med ögonen.
"Jaja, var det allt eller?" frågade jag irriterat och mötte hans tomma blick.

"Nej, eller. Alltså, ja. Eller jag vet inte." suckade han och jag fnös.
"Vet inte? Nehe, men det skulle du kanske ha kommit på innan du kom ner hit."

"Helt ärligt fattar jag inte ens vad du gör här. Eller varför du ens sitter här och grinar. Vi har träffats typ 4 gånger, så inte tar jag åt mig direkt. Utan gå och snacka med dina kompisar istället och be dom om och ursäkt, för dem om några förtjänar en ursäkt och en förklaring." fortsatte jag.

"Jag har redan pratat med dem."

"Jasså? Men vad bra då. Då återstår ju bara frågan om vad du gör här."

"Jag vill be om ursäkt till dig också med tanke på att du blev mest drabbad den kvällen och för att jag har dåligt samvete. Dessutom så umgås du med mina kompisar och mina med dina. Så vi kommer ju ses fler gånger och då vill inte jag att det ska vara stelt emellan oss." sa han och jag nickade sakta.

"Visst, jag förstår. Men i stort sätt så är ju allt Michelles fel och det hoppas jag att du också vet."

"Jaja, skit i henne nu."

"Är ni fortfarande tillsammans?"

Inget svar.

"Dante?"

"Är ni fortfarande tillsammans, frågade jag."

"Ja..."