𝐇𝐉Ä𝐑𝐓𝐒𝐋𝐀𝐆 - dante lindhe

T R E T T I O E T T

Jag vaknade av att jag var helt snustorr i halsen och hur min blåsa bokstavligen höll på att sprängas. När jag försökte resa mig upp så blev jag stoppad av huvudvärken som gjorde att mitt huvud höll på att sprängas. Jag suckade högt och la mig frustrerat ner i sängen igen. Medans jag låg och funderade på vad som hade hänt igår hur jag hade kommit hit så hörde jag hur någon rörde sig bredvid. Jag skrek till och kastade mig upp ur sängen, återigen för fort. Jag la handen på pannan och drog häftigt efter andan när jag såg hur en manlig figur med blont hår låg på andra sidan av sängen. Min säng. 

Personen rörde på sig och det kändes som att mitt hjärta just nu gick i 190 km/h. Vem var det?? Personen vände sig om så att den låg med ryggen mot mig och jag kunde se över den's axel hur den gnuggade sig i ögonen och mumlade någonting som jag inte hörde. När personen vände sig tillbaka mot mitt håll och lyfte upp huvudet så att jag såg vem det var flämtade jag högt. 

"Dante?? Fan vad du skräms!!" utbrast jag. Han kollade oförstående på mig innan ett flin täckte hans läppar.

"Skräms? Det är väl snarare du som gör? Hur trevligt tror du det är att vakna av att man blir helt utstirrad." sa han roat och skrattade. Han sträckte på sig så att en del av hans täcke åkte ner och hela hans överkropp syntes nu. Jag kunde inte rå för att stirra och en stor röd nyans täckte mitt ansikte när han harklade sig och kollade uppriktigt mot mig. Generat kollade jag upp och mötte hans blick.

"Vad gör du här?" frågade jag, i hopp om att bryta den pinsamma situationen. Han höjde på ögonbrynen och kollade på mig som om jag drev. 

"Minns du inte?" frågade han och jag tänkte efter. Mindes vad? Att jag hade varit på fest mindes jag ju såklart, men inte varför han var här. Herregud hur mycket hade jag druckit?? Jag skakade på huvudet och han skrattade till. 

"Herregud."

"Men kom igen! Säg nu dåå!" tjatade jag. 

"Jag körde dig hem igår, från klubben som ni var på, du och Linnea. Då du hade druckit några glas för mycket och inte var i ditt bästa tillstånd." förklarade han och ett roat flin låg på hans läppar. Jag himlade med ögonen. Hittade han bara på för att förvirra mig ännu mer eller hade han verkligen kört mig hem? Och i så fall, hur fan kunde jag ha glömt bort det. 

"Det förklarar fortfarande inte varför du är här. I MIN säng." sa jag istället.

"Säker på att du vill veta?" frågade han utmanande men jag bara rynkade på näsan och kollade konstigt på honom. Vad höll han på med?

"Men ja, vad tror du."

"Du bad mig." sa han, som om det vore den mest självklaraste grejen som existerade. Jag fnös högt och kunde inte låta bli att brista ut i skratt. Hah! Skulle inte tro det. 

"Bullshit." Han skakade på huvudet. 

"Nepp. Ska jag säga vad du sa?" frågade han.

"Nej, för jag har inte sagt något."

Han log mot mig och nickade, innan han började berätta om vad som hade hänt under kvällen. Medans han berättade så steg vi upp ur sängen och gick och gjorde frukost. Jag gick även på toa. Han berättade hur han hade fått gått till Fabian och hämtat sin bil och hur Linnea hade fylleringt till han. Och så hur jag hade bett honom att stanna kvar och sova hos mig. Och efter att fått höra om mitt fulla tillstånd så började jag faktiskt mer och mer att tro på honom. 

"Fy fan vad pinsamt..." mumlade jag när han var färdig och han log. 

"Äsch så farligt var det väl inte." 

"Jo det var det."

"Tack i alla fall. Jag ska skälla på Linnea nu som i stort sätt är skyldig till det här. Det är hennes fel att du inte fått sova något inatt och att jag är halvt döende." muttrade jag surt och han skrattade till. 

"Det är lugnt okej?" sa han och helt utan förvarning la han sin hand på mitt lår så att jag högt flämtade till. När han rörde vid mig så gick det som stötar genom hela kroppen och hela jag blev till mig. Och jag hatade det. Hatade att han skulle ha sådan påverkan på min kropp. Jag kollade upp mot honom och en röd nyans spred sig i ansiktet, vilket som fick honom att skratta till. 

"Vad säger du? Ska vi ta och se något på Netflix?" frågade han och kollade mig djupt i ögonen. Jag nickade och han tog bort sin hand från mitt lår och förtrollningen var bruten. 

-

dåligt kapitel, förlåt för det men har supermycket i skolan just nu :( Ska försöka skriva något imorgon!