𝐇𝐉Ä𝐑𝐓𝐒𝐋𝐀𝐆 - dante lindhe

F E M T I O N I O

5 dagar senare, måndag. 

Hand i hand gick vi längs de mysiga gatorna i lilla Oskarshamn. Clara hade igår på morgonen fått feeling och tyckt att vi skulle åka ner till hennes hemstad.  Som vanligt hade jag inte haft någon talan och igår vid klockan 12 på förmiddagen satt vi i bilen påväg ner. Vi hade stannat till en gång på McDonalds i Norrköping för att äta och hade sen kommit fram någon gång vid fem tiden på kvällen. Vi hade då checkat in på ett hotell som låg vid kusten och som hette något i stil med "Corallen". Vi hade sen på kvällen ätit på hotellet och hade sen hyrt en av bubbelpoolarna och suttit där ett tag. Efteråt hade vi bara tagit varsin snabb dusch på hotellrummet innan vi däckade i sängen.

Klockan är nu elva på förmiddagen och vi har precis kommit in till stan. Lite senare ikväll ska vi hem till en barndomsvän åt Clara och käka hos honom. 

"Vad kan man ens göra här? Det finns ju typ ingenting." klagade jag när vi gick igenom det "köpcentrum", om man nu ens kunde kalla det för det, som kallades för Flanaden. Det är ett ganska litet "köpcentrum" med någorlunda vanliga klädbutiker, ett litet café, ett apotek och någon pyttliten hårsalong. Inget märkvärdigt. 

"Tyst med dig. Det finns det visst. Jag tycker det är mysigt här." sa hon och blängde surt på mig. Efter en stund gick vi utur köpcentret och gick neråt för en gata. På vänstra sidan av gatan låg det en bank som såg någorlunda nybyggd ut och nedanför den Dressman. På andra sidan låg MQ, en liten variant av Elgiganten och Jeansbolaget. Tomhänta gick vi in på Jeansbolaget och pecis som jag hade trott kom vi senare ut med minst 4 påsar. Däremot så var till säkert bådas förvåning en av påsarna mina. Men till skillnad från Clara som, som vanligt hade köpt hela butiken hade jag bara köpt ett set med CalvinKlein kallingar. 

"Ska vi gå och ta en fika på Esspresso House?" frågade Clara medans vi stod utanför Jenasbolaget och kollade ut över det lilla torget. 
"Finns det här?" frågade jag henne roat och gav henne en retsam blick. Hon suckade och slog till mig löst i sidan. Jag skrattade till och började sedan springa ikapp henne då hon hade börjat gå. Jag tog tag i hennes arm för att stoppa henne och vände henne sen så våra ansikten möttes. Hon blängde surt på mig men kunde knappt hon heller dölja hur det ryckte i mungiporna på henne. Jag log samtidigt som jag lutade mig ner och kysste henne lätt. 
"Idiot." sa hon sen och flinade åt mig. Jag skulle precis protestera när hon drog tag i min hand och började gå med mig bort mot vad som såg ut att var Espresso House. Det var som fan att det fanns här, tänkte jag säga men hejdade mig själv i sista stund. Det skulle bara ge henne ännu fler anledningar att vara tjurig på mig. 

Vi gick in och beställde varsin frappé och Clara tog någon cheesecake också. Efter att vi hade fått vår beställning så gick vi och satte oss vid en liten avskild soffgrupp som stod i ett hörn. 
"Vad tycker du om det hittils då? Om man bortser ifrån att det är miniatyrstad jämfört med Stockholm." frågade hon mig med en road ton. Jag skrattade till och la ifrån mig min telefon på bordet.

"Det är fint med kusten och det. Men jag skulle nog aldrig vilja bo här året runt. Att ha typ sommarstuga här skulle vara okej. Men inte att bo här jämnt." svarade jag henne och hon nickade.

Claras POV

"Det var typ därför vi också flyttade härifrån. Sen ville min brorsa komma härifrån också för han tyckte att det var en byhåla vilket det på sätt och vis kanske också är." sa jag och ett skratt slank ut min mun. 
"Flyttade ni till Stockholm då på en gång?" frågade Dante mig och jag skakade på huvudet.
"Nej. Vi flyttade då till en stor hästgård en bit utanför Vellinge i  Skåne. Det var under den tiden jag var som mest aktiv och framgångsrik i ridningen. Vi bodde där i 3 år. Sen så började jag gymnasiet och det som jag gick på i Vellinge trivdes jag inte på. Så vi valde då att flytta till Stockholm som är min mammas hemstad. Där köpte vi en lite mindre hästgård som låg närmare centrum." förklarade jag.

"Hur länge bodde ni där då?" frågade han.
"1 och ett halvt år bara. För sen så slutade jag rida för att jag inte hann med både gymnasiet och hästarna. Så vi sålde hästarna och gården och köpte mark på Lidingö istället. Där byggde vi ett nytt hus." 
"Men Linnea då? Hur lärde ni känna varann?"
"Linnea och jag bodde grannar när vi var små och bodde i Oskarshamn. Vi gick både på samma dagis och grundskola. Så, så fort när hon var myndig flyttade hon hemifrån och flyttade upp till Stockholm." 

- 

Ett tråkigt kapitel som jag skrev i skolan för ett par dagar sen men som jag har glömt att publicera, oops

btw Oskarshamn är en jättemysig stad och jag har själv bott där och bor fortfarande där ibland. SÅ om det är någon här som läser denna bok och bor där vill jag bara säga att jag menar absolut INGET illa mot er som bor där. Tycker Oskarshamn är en jättefin stad