Vi lät som, när du va' med mig
Mitt hjärta slog när du var här
Jag blir så glad så fort jag ser dig
Fuck allt, tror att vi kunde gått
━━━━━━━━━ ♡ ━━━━━━━━━━
Clara Westergren har äntligen fått sin nya, egna lägenhet på Östermalm. Det som ska bli börj...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Med lätta steg gick jag in genom entrén till restaurangen där Anton och jag skulle mötas. Äntligen hade han kommit tillbaka till Stockholm, dock bara i en vecka, sen skulle han tillbaka till Oskarshamn där han håller på att plugga. För cirka två år sen hade han fått den briljanta idén att flytta dit för att plugga. Hur man nu kan göra det.
"Ursäkta, kan jag hjälpa er med något?" frågade en ljus, vänlig kvinnoröst och jag väcktes upp ur min tankeställning. Jag kollade upp och möttes utav en brunhårig, rund kvinna i sena 50 år.
"Öh, ja. Jag ska äta här med en kompis, som hade bokat bord. Men han är nog inte riktigt här än tror jag." svarade jag samtidigt som jag kollade mig omkring efter den brunhåriga killen. Nepp, han var inte här.
"Åh en dejt?" frågade hon nyfiket och jag kollade förskräckt på henne. Hur kunde hon ens ha mage att stå och fråga något sånt till en gäst?
"Nej.. Vi är bara kompisar." svarade jag henne tyst.
"Äsch, man vet aldrig. Du förstår när jag var i din ålder.. Hur gammal är du?" frågade hon men avbröt mig när jag precis skulle ursäkta mig och fråga om det fanns någon toalett.
"Eller nej, strunta i det. Hur eller hur, året var 1975 och det var en kall december natt när jag skulle gå hem ifrån en klubb som jag och några kompisar hade varit på. Det var jag, min kompis Sylvia, som har samma namn som Sveriges drottning" skrattade hon. " Sen var det Berit, Åke, Ingmar och åhh vad hette hon den där lilla korta nu.. Ja juste Else Mari-"
"Hej Clara! Är du redan här?" hörde jag en välbekant röst bakom mig säga medans hon fortsatte att prata. Snabbt vände jag mig om och möttes utav Antons krulliga hår och snälla ögon.
"Anton!" utbrast jag och gick fram och gav honom en stor kram. I bakgrunden hörde jag hur kvinnan fortsatte att prata och jag himlade med ögonen.
"Sitter du fast?" frågade Anton när vi dragit ifrån och nickade flinandes mot kvinnan som fortarande pratade, omedveten om att ingen lyssnade.
"Skojar du eller." Anton skrattade och steg fram ett steg till kvinnan som var minst 30 cm kortare än honom. Han harklade sig och petade lite på henne för att få hennes uppmärksamhet.
"Ursäkta, skulle du kunna visa oss vårt bord?" Hon kollade med stora ögon på honom innan hon ryckte till och nickade.
"Ja, javisst. Självklart. Följ med här så ska jag visa er." En röd nyans hade spridit sig i hennes ansikte och det var med osäkra steg som hon ledde oss bort till vårt bord.
-
"Tusen tack för ikväll Anton, det var jättekul att träffa dig igen." sa jag.
Klockan hade slagit 01:00 nu och vi skulle nu bege oss hem. Maten hade varit jättegod trots det otroligt konstiga bemötandet tidigare så hade det varit riktigt mysigt.
"Tack själv, jag har saknat dig." sa han och jag log.
"Jag med."
Vi tog på oss våra jackor och lämnade bordet. När vi kom ut i den ganska kalla luften så kramade vi om varandra och sa hejdå innan vi gick skilda vägar.
