19/8-2016
Såhär lycklig har jag inte varit sedan mamma dog.
Erik mår så mycket bättre. För en månad sedan, på min födelsedag, åt han vegankladdkakan jag bakade. Han sa att han hade lite ångest, men att han tänkte försöka vänta ut den. Jag stöttade honom. Han är så himla stark.
Å, min födelsedag, alltså. Jag kan gå tillbaka till den i minnet hur många gånger som helst. Jag vaknade vid halv nio och hade just gått ut ur mitt rum när jag möttes av mormor, Erik och Fred. De sjöng för mig. Fred hade kommit hit tidigt för att vara med och fira.
Erik var på ätstörningskliniken i tre veckor. Han gick dit varje dag för terapi, och bodde hemma i Midsommarkransen. Det var nog bäst för honom. Han behövde sin välbekanta miljö omkring sig.
Han började nian igår. Så stor han blivit. Och jag märker att hans självförtroende blivit så mycket bättre. Tänk att han ska söka till gymnasiet snart! Lilla Erik.
Mamma och pappa.
Hoppas att ni har det bra och att ni hittat varandra någonstans.
DU LÄSER
Sjukhuset
General FictionBroräcket under mina händer är kallt. Om någon skulle stanna och fråga hur det är med mig, skulle jag kanske berätta. Men det är inte många som är ute och går vid den här tiden på morgonen en gråblåsig tisdag. *** En berättelse om en pap...
