You & I » 1D

Kapitel 38

*Harrys POV*

Jag vet inte var jag ska, men jag vill bara bort. Jag tillåter inte att Sky... Bara försvinner... För alltid...

Mina ben rör sig snabbt. Men det dröjer inte länge innan jag kollapsar. Gråtandes. Jag kryper ihop vid en trädstam och låter bara tiden flyga.

*Skys POV*

"Det får fan räcka för idag!!" Ryter mamma.

Jag ligger hjälplös på köksgolvet. Plågad från det att jag kom hit, till det är dags att gå och lägga sig. Men jag klarar inte av att röra mig. De saker mamma gjort med mig, är så hemska att knappt någon kan föreställa sig dom.

Hon hade bland annat använt kniven. Kniven hade hon använt i min rygg. Ärren från Sofia är nu blödande på nytt. Hon hade låtit mig ligga och blöda på golvet, sedan hade hon slagit mig. Inte bara skämtsamma stötningar utan hårda slag. Hon hade skrikit hur mycket jag förtjänar att leva, vilket är inget alls. 

"Res på dig!!" Hennes hårda ord avbryter mig i mina djupa tankar.

Jag reser mig försiktigt från golvet. Det droppar blod från min mun, av hennes hårda slag. Min rygg känns blöt och jag förstår att den blöder, av den vassa kniven. Min rygg gör ont, av de hårda sparkningarna. Min mage gör ont, på grund av kvällen med Harry. Mitt hjärta gör ont, av de hemska orden som lämnat mammas mun.

Jag går dubbelviken och haltandes ut i hallen. På golvet ligger min mobil. En stor spricka har bildats på skärmen och jag ber till gud att den fortfarande fungerar. Jag tar försiktigt och tyst upp den från golvet. Sedan smyger jag upp för trappan. Upp till mitt rum. Allt är sig likt sen jag var här sist. Allt förutom mamma.

Jag stänger dörren efter mig, jag vrider även om låset. Sedan lägger jag mig på sängen. Nu kan jag äntligen gråta ut. Mina tårar forsar nerför mina kinder. Min tröja blir alldeles våt.

Jag försöker hålla mig tyst. Jag vill inte att mamma ska höra mig och göra allt ännu värre. Försiktigt trycker jag på knappen till min mobil. Snälla, fungera...

Skärmen lyses upp. Ett litet hopp bildas inom mig. Jag låser upp mobilen och skyndar mig in på kontakterna. Jag letar snabbt upp Harrys namn, med mina blodiga och skakiga fingrar. Jag trycker på Harrys namn och på den lilla telefonen i hörnet. Jag trycker mobilen mot mitt öra, och ber om att Harry svarar.

*Harrys POV*

Plötsligt känner jag hur mobilen vibrerar i min ficka. Jag är säker på att det bara är Louis, men bestämmer mig ändå för att titta vem det är.

Skys namn lyser upp skärmen.

"Sky?!" Nästan skriker jag.

"Ha-Harry..." Säger hennes svaga röst.

"Var fan är du?!" Säger jag förtvivlat och mina tårar börjar falla längs med mina kalla kinder.

"Hos... mamma..." Viskar hon.

Jag stelnar till.

"I Sverige..?" Frågar jag.

"J-ja.." Stammar Sky.

Jag vet inte vad jag ska säga.

"Sky, du måste vara stark... Jag tar nästa flyg.." Säger jag.

"Nej, Harry.." Säger Sky.

"Sky, jag har redan förlorat dig alltför många gånger och jag tänker inte göra det igen.." Säger jag.

Hon blir tyst.

"Sky?!" Hör du mig frågar jag.

Plötsligt börjar det tuta. Samtalet är avslutat. Det har hänt något. Just nu.

Jag reser mig gråtandes från marken och rusar mot närmaste busshållplats. Jag måste ta mig till Sky, och det är fort.

*Louis POV*

Jag håller mobilen mot örat och väntar på att Harry ska svara. Men signalerna bara tutar. Inget händer.

Liam och Zayn har följt med Niall till sjukhuset. Så fort ambulansen kommit hit, hade de snabbt undersökt Niall. Han hade brutit benet, precis Liam trott.

Jag ringer gång på gång men Harry svarar inte.

*Skys POV*

Jag hör att mamma kämpar med att få upp dörren. Jag känner att jag skakar av rädsla. Om hon får upp dörren kan det innebära slutet. Varje minut med henne kan innebära slutet. Samtalet hade brutits. Det hade gjort mig förtvivlad. Just nu behöver jag Harry. Mer än allt annat och alla andra.

Mamma tystnar till slut. Hon ger antagligen upp med att få upp dörren. Jag andas ut, men här kan jag samtidigt aldrig vara helt lugn. Inte när jag vet vad mamma kan göra med mig.

Min säng känns blöt av allt blod som lämnar min rygg. Allt är tyst i huset nu och jag antar att mamma somnat. Jag ser på mitt fönster. Utanför faller regnet ner. Jag reser mig försiktigt från sängen. Jag haltar bort mot fönstret och tittar ut. Den som ändå vore fri från att bära ett helvete.

Jag måste härifrån.

Tyst, tyst smyger jag fram till dörren. Jag låser försiktigt upp den. Min mobil har jag i min ficka i jeansen. Jag öppnar försiktigt dörren och går ut. Allt är knäpptyst och jag förstår att mamma sover när jag hör snarkningar från rummet bredvid mitt.

Jag smyger nerför trappan. Om mamma hör mig, är det slut. Det vet jag.

Jag lyckas ta mig nerför trappan tyst. Jag går ner i hallen och tar tyst på mig mina skor. Sedan drar jag på mig min jacka. Jag letar försiktigt i mammas jackficka, desperat efter att hitta flygpengar. Jag hittar till slut hennes plånbok. Jag tittar snabbt i den och finner lagom med pengar för att kunna ta mig härifrån.

Jag låser tyst upp ytterdörren och öppnar den sedan. Jag går tyst ut och stänger den efter mig. Mina steg skyndar på bort mot busshållplatsen längre ner på gatan. Här har jag stått många gånger förut och väntat på bussen. Men sist var när jag skulle fly, för första gången. Då ville jag fly från alla lögner. Nu vill jag fly från ett helvete.

Bussen rullar in mot trottoaren och jag kliver på. Busschauffören ser på mig med stora ögon, jag vet redan att jag ser hemsk ut.

Jag sätter mig på en ledig plats och drar upp mobilen ur fickan. Jag går in på min och Harrys konversation.

Jag: Vi ses på Heathrow...

Skickar jag.

*Harrys POV*

Jag har hört alla hundra gånger Louis ringt men den här gången plingar mobilen till av ett meddelande. Jag tar trött upp den och hoppas för en gång skull att det ska vara Sky.

Det är hon.

Jag skyndar mig in på vår konversation.

Sky: Vi ses på Heathrow...

I det ögonblicket förstår jag. Hon hade lyckats fly.

Jag: Du är stark...

Jag lämnar busskuren och skyndar mig istället hem. Jag har sprungit en ganska lång bit från mitt hus.

Hela vägen hem försöker jag andas lugnt.

Sky kommer tillbaka.

___________________

Okej.. Puh.. :S

Jag sa att jag inte skulle uppdatera något mer idag, men jag kände mig tvungen.

Jag har suttit här och skrivit i lite mer än en timme nu.. Haha.

Extra jobbigt var det också för att jag mår lite illa just nu.. Men jag gör allt för er kära ni!

Hoppas att ni gillar kapitlet! Gör er redo för flera kapitel som kommer ut imorgon!

HARE BRA!! xx :)

P.S. För er som undrar är Heathrow en flygplats i England.. ;)