You & I » 1D

Kapitel 35

*Harrys POV*

Plötsligt ringer min mobil. 

"Hej?" 

Det är Louis.

"Om en halvtimme?! Shit.." Säger jag.

"Jaja, jag kommer.." Säger jag trött.

Sky tittar undrande på mig. När jag lagt på frågar Sky:

"Vem var det?" 

"Det var Louis, vi ska vara på en intervju om en halvtimme så jag måste skynda mig!" Säger jag och slänger stressat på mig en tröja.

"Okej.." Säger Sky.

"Stannar du hemma?" Frågar jag.

Sky nickar.

"Okej, jag måste åka nu. Det ligger en bit härifrån.." Säger jag.

"Okej, ses senare.." Säger Sky.

"Japp, hej då.." Säger jag och lämnar rummet.

Jag går ner i hallen och tar på mig mina skor och en jacka. Sedan går jag ut till min bil som står parkerad på uppfarten. Jag sätter mig i bilen och startar den.

*Skys POV*

Jag ligger kvar i sängen. Jag känner mig alldeles matt i kroppen. 

Efter en stund blir det alldeles för varmt och jag bestämmer mig för att gå ut och ta en promenad. Det är nästan mörkt men jag har inte fått luft på hela dagen. Kläder har jag redan så jag går ner för trappan och ner i hallen. Jag tar på mig mina skor och min jacka innan jag går ut. En stark vindpust träffar mitt ansikte, vilket får mig att le av den friska luften. Jag går ner längs uppfarten innan jag kommer ner på gatan. Det är mörkt och gatan är våt. Jag hinner gå cirka 200 meter innan jag plötsligt börjar känna mig förföljd. Jag vänder mig hastigt om, men det enda jag kan se är en pappersbit blåsa runt. Inget annan. Eller snarare ingen annan. 

Jag ökar takten för känslan av att någon förföljer mig försvinner inte. Plötsligt hör jag steg som kommer närmare och närmare. Utan att jag vet ordet av det börjar jag springa. Fotstegen bakom mig ökar och de slår hårt i marken. De kommer allt närmare och närmare. Plötsligt känner jag en hård smäll i huvudet innan allt blir ännu mer svart än vad det redan är.

Jag slår sakta upp mina ögon, jag befinner mig i ett vitt rum i en stor säng. Jag kan höra röster. Det tar inte lång tid för mig att faktiskt inse var jag är någonstans. Jag är hos pappa.

Jag känner rädslan komma krypandes. Plötsligt hör jag steg som kommer närmare och till slut öppnas dörren. Jag känner väl igen ansiktet. Pappa.

"Fan, vad vi har letat efter dig!!" Är det första som kommer ur hans mun.

Jag har redan satt mig upp i sängen och trycker ryggen mot sänggaveln i ett försök att komma undan hans hemska ord.

"Var fan har du hållit hus?!" Skriker han.

Jag bara håller tyst. Jag vågar inte prata.

"Jaja, det kvittar!! Du ska ändå hem till mamma igen!!" Ryter han.

Just då flyger orden ut ur min mun, "Nej!" 

"Vad sa du?" Säger pappa argt och går allt närmare mig.

Jag vågar inte upprepa ordet. Istället blundar jag hårt och sväljer hårt. Så hårt att det gör ont i halsen.

"Du kan fan inte stanna här!! Du måste fan hem till henne!! Hon har en överraskning till dig hemma!!" Skriker pappa i mitt ansikte.

"Jag tänker inte åka.." Mumlar jag.

Han smäller hårt till mig på kinden, "Det ska du visst!!" Skriker han.

Jag hinner inte protestera innan han tar tag i min såriga handled, jag är glad att han fokuserar framåt och inte på min handled.

Jag försöker slita mig från hans hårda grepp, men hans grepp är så starkt att min handled vitnar.

"Släpp mig!" Gnäller jag ynkligt.

"Fan heller!!" Ryter han tillbaka.

Plötsligt hugger det till i magen. Harry.

"Gå ordentligt!!" Skriker pappa.

Jag viker mig dubbelviken av smärtan och försöker räta på mig, men det går inte.

Utan att jag hinner hindra mig flyger hans namn ut ur min mun, "Harry.." 

"Vad sa du?!" Ryter pappa och stannar upp.

Jag bara skakar på huvudet och sluter ögonen.

Han släpper sitt hårda grepp om min handled innan han puttar mig till golvet så jag slår i ryggen med en hård duns.

Jag piper till.

Pappa sätter sig gränsle över mig och ryter i mitt ansikte.

"Vad fan sa du?!" Skriker han.

Hans hårda grepp är nu på mina axlar och han trycker mig mot golvet.

Utan att jag vet ordet av det rinner mina tårar nerför mina kinder.

Pappa suckar irriterat innan han rycker upp mig från golvet. Han tar istället tag i min handled igen.

Jag kan knappt gå, smärtan i magen och ryggen kombinerar att jag inte vet hur jag ska gå.

"Gå upprätt för fan!!" Ryter pappa.

"Jag kan inte.." Mumlar jag.

"Klart du kan!!" Ryter pappa tillbaka.

Jag skakar lätt på huvudet.

Han suckar igen och går fram till mig. Han lyfter upp mig och bär mig över sin axel. Jag skriker men pappa är snabb med att dra upp en rulle silvertejp från sin ficka. Han måste ha planerat detta länge. Han drar av en bit silvertejp och sätter den för min mun. Det blir svårt att andas och jag blir tvungen att försöka hålla mig lugn för att jag ska kunna andas med endast näsan.

Han stoppar i fötterna i sina slitna skor innan han går ut med mig över axeln. Jag sparkar för att komma loss men verkar inte komma någonstans med att göra så. 

Han bär med mig ut till bilen på uppfarten. Han slänger in mig i baksätet innan han går till förarsätet. Han hoppar in och startar sedan bilen. Det är svårt att inte gripas av panik.

Efter en stund anländer vi till en gammal hamn. Jag börjar med en gång undra vad vi gör här. 

Pappa stannar bilen och kliver ur. Han går runt bilen till min sida och tar med mig över sin axel igen. Jag har gett upp, hans grepp är så hårt att jag inte har en chans att komma loss och fly.

Pappa går fram till en gammal man. 

Jag klarar inte av att koncentrera mig på vad dom säger på grund av allt blod som rinner omkring i mitt huvud.

Pappa nickar och följer efter mannen. De går mot ett gammalt lastfartyg. De kliver ombord. Pappa fortsätter att följa efter mannen. Jag känner tårarna rinna i min panna på grund av att allt är uppochner. 

De går ner i skråvet innan pappa bara släpper mig mitt på golvet. Allt i båten är rostigt och gammalt. Golvet är kallt och på något vis fuktigt. Pappa flinar åt mig innan han bara lämnar mig på det kalla golvet. Han går bara därifrån med ett flin.

"Såja, vi ska snart till Sverige kära du!" Flinar den gamla mannen.

Jag spärrar upp ögonen.

Till Sverige? I denna gamla båt? Med honom?

Jag kan inte hindra mig själv längre, paniken tar över.

_________________

Yaay! Nytt kapitel! (Det kommer mer idag, har nämligen datan igång och passar på att skriva nu när den äntligen funkar!)

Sorry om det kanske dyker upp stavfel, men jag är van med stavningsprogram och det finns inte på denna data.. :(

Hoppas iallafall att ni gillar kapitlet!

HARE BRA KÄRA NI!! xx