You & I » 1D

Kapitel 30

*Skys POV*

"Vad är det du tänkte berätta?" Frågar jag oroligt.

"Jo det är så att... Niall och Sofia träffade varandra på nattklubben..." Säger Liam.

"Ja?" Säger jag oroligt.

"Jag borde säkert inte berätta det här, men jag är rädd att Niall inte berättar det för dig.. Så jag kände mig tvungen.." Säger Liam.

"Liam, vad är det som hänt?" Säger jag, nu nära till gråten.

"Jag och de andra satt och drack drinkar i baren. Azzå, jag drack inget eftersom jag inte får det.. Men i alla fall så plötsligt försvann Niall, jag förstod att inte mådde så bra och att han gick till toaletterna.. Men det dröjde cirka en timme innan han kom tillbaka till oss.."

"Vad hände sen?" Säger jag frustrerat.

"Jag såg att han dansade med Sofia... Och sen att han försvann in på toaletterna med henne..." Säger Liam.

"Va-vad gjorde dom?" Säger jag och känner hur det bränner i mina ögon.

"Tja, um.. I bilen frågade Harry vad de hade gjort... Niall såg mest generad ut och sa till slut att de inte gjort något speciellt.. Men jag är ganska säker på vad som hände.." Säger Liam.

Jag blir tyst.

"Sky... Dom...-" Längre hinner inte Liam, innan jag avbryter.

"Det är inte sant!!" Säger jag.

"Tyvärr, är det det..." Säger Liam.

"Va fan ska jag göra...?" Frågar jag.

"Jag är ledsen men jag vet verkligen inte..." Säger Liam.

"Okej..." Mumlar jag.

"Vi ses, Sky..." Säger Liam.

"Mm.. hej då.." Säger jag.

"Hej då.." Säger Liam innan han lägger på.

Jag stoppar ner mobilen i fickan och sätter mig sedan ner på golvet. Jag lutar mig mot badkaret.

Varför gör han så när han säger att han älskar mig? Frågar jag mig själv.

Men som Harry säger, man kan ställa sig själv frågor, men man ska inte svara på dom. Det måste någon annan göra.

Mina tårar rinner nerför mina kinder. Hur kunde han ens göra så?!

Jag torkar bort mina tårar, men det kommer bara nya hela tiden. Till slut ger jag upp, jag har ingen chans mot mina tårar.

Jag reser mig sakta upp från golvet. Jag släcker i badrummet och går sedan in i gästrummet där jag brukade sova. Jag tar av mig min tröja och mina jeans, sedan kryper jag ner i sängen. Mina tårar fortsätter att rinna.

Vad är jag egentligen?

Vem är jag egentligen?

Vad jag gör jag här egentligen?

Varför försvinner jag inte bara?

Är inte det lika bar?

Ingen bryr sig, ändå.

*Nialls POV*

Jag vaknar av en otrolig smärta i huvudet. Jag tittar på klockan som inte är mer än 05.35 på morgonen. Jag gnuggar mig sömnigt i ögonen. Plötsligt kommer jag ihåg vad som hänt igår kväll när jag och grabbarna var ute.

Allt som hänt med Sofia. Jag får en stor klump i magen. Om Sky får reda på det, är det över för alltid!

Plötsligt hör jag små fotsteg som kommer in i rummet. Det är Sky.