You & I » 1D

Kapitel 15

*Harrys POV*

Där låg hon. På marken nedanför oss. Ingen hade hunnit stoppa henne. Hon hade bara gjort det. Hoppat.

Doktorer och sköterskor skyndar ner. Det dröjer inte länge innan flera av dom kommer ner till parkeringen där Sky ligger. De hjälps åt med en bår och lyfter försiktigt upp henne på den. De går snabbt in i sjukhuset. Jag ser att Louis skakar så mycket att han är nära att falla omkull. Jag själv står bara där. Det är som om jag inte kan förstå att hon har hoppat. Även om Louis är fruktansvärt chockad tar han sig ut från rummet. Han går ut i korridoren. Jag följer efter honom. Är Sky död? Kan hon ha överlevt de 20 meterna? Jag är rädd. Så in i helvete.

Jag och Lou går in i rummet bredvid. Vi hade sett dom hjälpas åt att bära in henne där. När vi kommer in i rummet möts vi av tystnaden. Det står en doktor i rummet och även två sköterskor. Vi ser förtvivlat på dom.

Louis ställer sig och bara skakar igen. Han försöker och anstränger sig för att få ut ett ord, men det är omöjligt. Jag tittar på Sky. Hon bara ligger där. En ängel.

Jag ger doktorn en nervös blick och nickar sedan mot Sky.

Doktorn nickar.

För att försäkra mig om att han förstått min blick blir jag tvungen att säga meningen jag hoppats på att undkomma:

"Ä-ä-är Sky-Sky dö-död?" Stammar jag fram. Orden hamnar inte rätt i munnen och det låter mer som jag pratar dynga.

Doktorn tittar på en av sköterskorna. Sedan tittar han på mig. Han nickar.

Hon är död.

Det känns som allt stannar. Varför kan inte alla sagor ha ett lyckligt slut?

"Vi beklagar verkligen!" Säger doktorn och ser skamset ner i marken.

Jag klarar inte av att hålla tårarna. Jag anstränger mig verkligen men det finns inget som är svårare. Jag snyftar ljudligt. Jag ser på Louis. Han skakar och tårarna rinner hejdlöst från hans ögon med. Plötsligt piper en maskin till. Ränder rör sig vågrätt upp och ner. Jag ser skräckslaget på maskinen. Vad är det som händer?!

Doktorn ser hoppfullt på maskinen och på Sky.

"Kom igen. Du är stark." Mumlar han.

Maskinen fortsätter pipa.

Är Sky inte död? Lever hon?

Hennes klarblåa ögon slås sakta upp. Jag får en chock och är nära att trilla baklänges. Vad hade precis hänt?

"H-H-Harry?" Frågar hon försiktigt.

Jag går sakta fram till henne. Skakandes.

Jag kramar om henne.

Ränderna rör sig sakta upp och ner på maskinen. Det är hennes hjärtslag.

"D-du l-lever...?" Säger jag och gråter.

Hon nickar sakta.

"H-H-Harry?" Frågar hon igen.

"Ja...?" Frågar jag.

"Jag är verkligen tacksam för allt du har gjort för mig..." Hon tar ett djupt andetag och fortsätter meningen. "Jag älskar dig... Men det finns en annan person i mitt liv... Du har varit en sådan underbar vän. Men du kan tyvärr inte bli mer än det... Niall kan... Och jag vill att..."

Maskinen piper snabbt. De vågrätta linjerna blir smalare och det blir allt längre mellanrum innan dom åker upp igen.

Jag får panik men nickar åt Sky.