You & I » 1D

Kapitel 6

*Nialls POV*

Vi sitter tysta i bilen. Sky säger ingenting. Inte jag heller. Jag tänker bara på Skys blick bär hon hade sett Harry. Det kändes som dom kände varandra. Jag visste ingenting. Och om jag skulle fråga skulle hon väl antagligen inte svara. Men jag vill veta. Verkligen veta.

*Samtidigt hos Harry (Louis POV)*

Vi sitter tysta i soffan. Jag tänker på Harry. Vad är det som han faktiskt döljer för mig? Plötsligt bryter Zayn tystnaden:

"Varför kommer inte Hazza?"

Jag funderar lite men eftersom jag inte vet om Harry vill att jag berättar så säger jag bara:

"Han är bara lite trött..."

"Man såg att det var något speciellt" Säger Liam.

Zayn instämmer.

"Tjej problem eller?" Frågar Liam.

Jag håller tyst.

Killarna förstår att det är det men väljer att inte säga något mer om det.

Plötsligt hör vi att Harry kommer ner för trappan. Han ger oss ett stelt leende och fortsätter sedan ut i köket. Han vill antagligen ha något att äta. Vi sitter med tystnad kvar i soffan.

*Skys POV*

Vi kommer till slut hem till Niall. Vi kliver ur bilen och går in i huset. Vi går upp för alla trappor till Nialls lägenhet. Han låser upp och vi går in. Jag tar av mig skorna och är precis på väg in genom vardagsrummet till mitt rum när Niall säger:

"Sky..? Kan vi prata?"

Precis vad jag hoppats att han inte ska säga.

Jag vänder och nickar allvarligt.

"Vi kan sätta oss ner i vardagsrummet.." Säger Niall.

Jag nickar igen.

Vi går in och sätter oss ner i soffan. Jag tittar på Niall och väntar på att han ska säga något. Till slut säger han:

"Varför såg du sådär på Harry förut?"

Jag vet inte vad jag ska säga.

"Sky...?" Säger Niall med svag röst.

"Niall. Oroa dig inte..." Säger jag.

Niall ser ner på golvet som om han inte vill lyssna på det.

"Har ni träffats förut...?" Frågar han sen.

Jag känner en rädsla sprida sig i min kropp. Sen gör jag det. Jag ljuger.

"Nej. Det har vi inte. Möjligtvis har jag kanske sett honom på stan, men inget mer. Sen fastnade blicken lite också, du vet?" Säger jag och känner skuldkänslor.

Niall nickar sakta.

"Du tror på mig va...?" Frågar jag och ser allvarligt på Niall.

"Ja, det gör jag" Säger Niall och jag känner mig ännu dummare.

Jag kramar om honom och reser mig sedan från soffan och går in i gästrummet. Jag lägger mig på sängen en stund och bara tittar upp i taket.

Jag hör att någon stoppar in något i brevinkastet i dörren. Sedan hör jag Nialls fotsteg som rör sig ut i hallen. Plötsligt blir allt knäpptyst. Det enda jag hör är mina egna andningar. Sedan hör jag små lätta fotsteg som kommer närmare. Jag sätter mig upp och möter Nialls blick. Han fortsätter in i mitt rum och sätter sig på sängkanten. Jag ser frågande på honom. Sedan suckar han, tar mod till sig och säger det rakt ut:

"Så Harry Styles har skaffat flickvän va...?"

Jag blir alldeles stel. Jag försöker få fram ett ord men mina läppar är som ihopklistrade.

"Hur fan kunde du?! Hur fan kunde du göra såhär?!" Säger Niall och reser sig upp. Han ser förtvivlat på mig samtidigt som tårar sprutar från hans ögon. Han håller samtidigt upp tidningen. På framsidan finns en bild på mig och Harry. Där vi kysser varandra. Som övertext står det:

Harry Styles skaffat flickvän?

"Niall? Det är inte som det ser ut!" Säger jag.

"Nej. Jag vet! Det såg ut som vi var ihop. Men du går fan bakom ryggen på mig?! När jag trodde att jag hittat någon perfekt så är det i själva verket så att du går bakom ryggen på mig och är ihop med min bästa vän?! Fan!" Skriker Niall samtidigt som tårarna sprutar.

"Niall! Det är inte som det ser ut! Det var innan jag träffade dig! Jag kan förklara!" Säger jag och börjar gråta.

"Vet du vad? Jag kan också förklara! Utgången ligger ditåt!" Säger Niall och pekar mot ytterdörren.

"Niall! Snälla! Jag älskar dig! På riktigt!" Säger jag och gråter.

"Bara håll käften! Jag är trött på dina jävla lögner! Bara dra härifrån!" Skriker Niall samtidigt som hans röst skär sig när han gråter.

Jag reser mig upp och slänger ner mina saker i väskan. Sedan stänger jag den. Och går ut ur rummet. Niall står kvar i dörröppningen. Och gråter.

Jag går sakta ut i hallen. Tar på mig mina skor och min jacka. Tårarna rinner så mycket så att det blir svårt att se.

"Jag... Älskar... Dig... Niall..." Säger jag innan jag går ut genom dörren.

Det är som om jag väntar mig att han ska komma springandes efter mig och vill glömma allt. Men jag har aldrig haft mer fel i hela mitt liv.

Jag går sakta ner för trapporna. Ut ur huset. Och ut i ensamheten...

___________________________

Okej! Here we go! Kapitel 6 är nu klart! Inte jätte långt men jag tror ni överlever? Vad tycker ni? Bra? Dåligt?

Kommentera! Glöm inte att rösta!

Vi ses i nästa kapitel vänner! Hare braaaaa! xx