Den sista alven

Kapitel 24

Jag greppade tag i min skjorta som låg på golvet och rättade till den för att ta på mig den, när Gideon tog min hand och drog mig i liggande ställning igen.

- Två minuter till... Mumlade han och la sina varma armar om mig.

- Två minuter till. Svarade jag med ett leende och kröp närmare värmen från honom. Han strök med fingrarna över min rygg och följde ärren som sträckte sig över ryggen och sidorna med sina fingertoppar. Jag kunde stannat där, just i den stunden och ignorerat allt annat i världen. Inte förens då kom jag ihåg hans förlovning, och skämdes plötsligt över min lättsinnighet. Sen när hade jag släppt mina principer så mycket att jag inte bara gick i säng med en man jag inte hade lovat mig till, utan med en som lovat sig till någon annan. Tanken fick mig att må illa och häva mig upp ur sängen och plocka ihop mina kläder. Gideon följde mig med blicken medan jag drog på mig mina kläder innan han ställde sig upp och la händerna på mina axlar och strök undan håret för att blotta min nacke som han lätt kysste. Jag vände undan huvudet och gjorde en ansats att dra mig undan. Han suckade bakom mig och släppte mig.

- Du är förvirrande, så frestande, men så förvirrande. Jag vet aldrig vart jag har dig, och när jag tror jag vet det så ändrar du dig igen.

- Jag tror du misstar mig, du vet vart du har mig, jag tror jag är den som borde kalla dig förvirrande. Jag vet inget om dig, ena stunden ignorerar du mig, andra stunden öppnar du dig för mig. Jag har svårt att avgöra numera om det du säger till mig är sant eller inte.

- Jag trodde vi kommit överens om att lita på varandra?

- Det har vi Gideon, men det betyder inte att jag tror att allt du säger är sanning. Du är hemlighetsfull, och jag väljer då att inte alltid tro på allting du har att säga. Gideon suckade och drog på sig sina kläder.

- Men litar vi på varandra med vad vi har att säga ikväll? Jag band upp håret till en knut.

-Självklart

Vi smög bland gränderna som var folktomma nu under natten, Wrotham hade strängt utegångsförbud efter det mörknat, och de enda som rörde sig på gatorna var vakterna som patrullerade att lagen upprätthölls. Gideon kände till gatorna bättre än jag trott, men jag vågade inte fråga hur det kom sig. Ändå hatade jag dendär känslan av att jag inte visste någonting om honom, och ännu mer att han vägrade berätta något för mig. Snabbt sprang vi mellan byggnaderna tills vi slutligen kom fram till förrådet. Bredvid fanns en trappa som tog oss ner till källaren där Gideon tände en fackla. Tyst följde jag efter honom medan han visade vägen tills han stannade vid en gammal kista.

- Håll den. Han räckte mig facklan innan han la sin axel emot och sköt den åt sidan. Under den dolde sig en lucka som han öppnade.

- Damerna först. Tveksamt satte jag mig på kanten innan jag sköt mig ifrån och föll ner i mörkret. Det kändes som en evighet innan mina fötter träffade marken med en dov duns. Snabbt efter kom Gideon med facklan och lös upp tunneln. En rå kyla fick mig att dra kappan tätare kring mina axlar innan vi skyndade vidare i tunneln som var till synes tom.

- Varför är tunnlarna tomma? Kunde jag inte undvika att fråga.

- För att vi äger den enda kartan, eller ja, Pion äger originalet, dethär är en kopia. Dessa tunnlar är långa och lömska, gjorda för att tappa bort sig. Rewe känner endast till några av dom, just denna känner han inte till ännu. Vi svängde av höger när tunneln delade sig, och tog sedan mittentunneln av de tre nya som fanns i slutet av den. Det var en labyrint, och jag rös vid tanken att tappa bort sig här inne. Jag kunde bara föreställa mig alla människor som måste tappat bort sig genom åren här nere tills de dött av svält eller törst. Vi svängde av till vänster. Jag undrade hur många Rewe tvingat att söka igenom tunnlarna genom åren, jag kunde tänka mig en hel del, och faktumet att han fortfarande inte hade en karta bevisade hur mycket av en labyrint det verkligen måste vara här nere. Jag var glad att Gideon visade vägen, jag fick en obehaglig känsla av att jag bara skulle tappar bort mig. Vi svängde av ytligare en gång åt vänster efter att ha passerat flera tunnlars, innan Gideon äntligen saktade in.