Den sista alven

Kapitel 20

- Jag tänker ge mig av. Sa jag bara rakt ut och såg på honom genom flammorna. Han svarade inte.

- Jag kan lämna hästen och allt annat, det enda jag begär är pilbågen. Såhär är vi inte till hjälp för någon, du vägrar till och med kolla på mig. Hur ska vi då kunna bryta oss in i Wrotham? Det är ett självmordsuppdrag jag inte tänker vara delaktig i. Jag tänker lämna i morgon mot kvällen, vi borde vara vid Poi då, där skills våra vägar. Han svarade inte. Jag suckade och la på en till vedkloss på elden.

- Godnatt, Gideon. Sa jag tonlöst och vände ryggen mot honom.

Jag drömde oroligt, kände mig iakttagen vart jag än vände mig, hörde prassel runt om mig och låga röster. Jag vaknade och satte mig upp. Elden hade brunnit ut, endast lite glöd lyste i mörkret framför mig. Jag kramade om mina ben och såg bort mot Gideon men kunde inte ens urskilja hans gestalt i mörkret. För första gången kände jag mig sorgsen att det slutat såhär, samtidigt verkade han inte heller benägen att försöka be om ursäkt. Jag hade redan sagt min ursäkt, mer än de hade jag inte att säga.

Plötsligt fick jag en hand runt munnen och en dolk mot strupen.

- Ett ljud och du är död, flicka. Väste en röst i mitt öra. I samma stund strömmade fyra gestalter till ut från mörkret och jag hörde hur Gideon vakna bara för att i nästa sekund slås till marken med ett smärtsamt stön.

- Zorinim?! Ropade han innan jag hörde fler slag som träffade en kropp. Jag försökte svara, men han höll fortfarande för min mun och en till hade kommit som tryckte ner mig mot marken och band mina händer. Inte förens då tändes facklor så jag faktiskt kunde se vad som hände. Gideon låg bakbunden på mage på andra sidan eldstaden svärandes medan två män höll honom till marken. Ytligare tre stod på min sida och flinade ner mot mig.

- Nej men ser man på, vilket byte! Han rullade över mig på rygg med hjälp av foten innan han satte sig på huk framför mig och strök undan håret ur mitt ansikte. Sammanbitet stirrade jag tillbaka på honom medan jag förgäves försökte frigöra mina händer.

- En vacker sådan, henne får vi nog bra betalt för. Skrattade han och klappade mig på kinden. Jag förvred ansiktet i en grimars och spottade åt hans håll men missade. Ändå fick det hans leende att slockna.

- En ilsken sådan dock. En hård spark träffade mig i magen och jag kippade efter andan medan jag hostade.

- Rör henne inte! Röt Gideon ilsket från andra sidan medan jag fortfarande vred mig av smärtan. Männen skrattade.

- Annars vad? Kom inte med hot du inte kan hålla. Svarade mannen som sparkat mig innan han spottade i ansiktet på mig. Det verkade som det korsade Gideons gräns, med en konstigt kropps vridning lyckades han få händer framför sig och kravla sig upp på benen. Han tacklade den ena mannen med hela sin kroppsvikt så de föll till marken igen innan han drämde in armbågen i huvudet på honom så hårt att jag hörde ett knack när tinningbenet gav vika under Gideons slag och ett plågsamt skri ekade genom luften. Innan den andra hade hunnit förstå vad som hänt hade Gideon redan fått armarna runt hans huvud för att knäcka hans nacke, men stannade mitt i rörelsen. Jag andades tungt när den första mannen fattat tag i mitt hår och dragit upp mitt huvud för att blotta min strupe som han höll kniven tryck mot.

- Nu gör vi inga förhastade slutsatser. Sa han kallt och Gideon såg ställd ut, men släppte inte greppet om mannen som skräckslaget såg på de som verkade vara hans ledare. Ledaren tryckte kniven hårdare mot min strupe och jag kved till när den skar genom huden och lite blod började rinna ner längs med min hals. Adrenalinet pumpade i mina ådror, och jag såg på Gideon med skräckslagna ögon. Han gav ifrån sig ett frustrerat läte innan han släppte greppet om mannen, och de båda andra männen på min sida skyndade sig över för att kasta honom till marken. Ledaren ryckte frustrerat upp mig på fötter.