Den sista alven

Kapitel 21

Vi hade ridit i flera dagar och närmade oss gränsen nu, om några dagar skulle vi vara framme i Wrotham. Pion trodde fortfarande att vi skulle döda Rewe, det hon inte visste att varken jag eller Gideon hade planer på de. Vi hade övat nu de senaste dagarna, det visade sig att Gideon kunde mer om magi än vad han erkände från början. Och han förstod sig på mina ögon, sa vad jag skulle tänka på för att kunna hitta de jag skulle när jag "såg in" i honom. Det var som om han visste mer om mina krafter än vad jag själv gjorde. Men medan jag kunnat dra fram vad jag velat ur andra människor, så var hans sinne väldigt avgränsad. Visst kunde jag se minnen från honom, men bara ytliga, vanliga, resten var helt avspärrat. Och något sa mig att han gjorde det medvetet.

- Får jag ställa en fråga? Gideon nickade ointresserat antagligen försjunken i helt andra tankar än mig, men jag pressade ändå på.

- Hur kan du vara så avgränsad, de är som murar i ditt sinne för saker du inte vill att jag ska få se och det är omöjligt för mig att ta mig förbi. Gideon ryckte på axlarna, men jag märkte på honom att jag fångat hans intresse nu om de.

- Jag är inte en särskilt öppen person, det kan bero på de. Svarade han tydligt avvikande över frågeställningen vilket gjorde mig ännu mer nyfiken.

- Det har aldrig spelat någon roll tidigare, har du haft någon lärare? Gideon skakade på huvudet utan att se på mig och jag suckade djupt.

- Men hur ska jag kunna hitta svar om de kanske finns fler som du?

- Du behöver inte oroa dig, det gör det inte.

- Hur kan du veta så säkert?

- Jag bara vet det. Svarade han kort tydlig med att han inte vill prata om det, ändå öppnade jag munnen för att säga något mer, men stängde den igen när han gav mig en varnande blick. Var han sur så var han sur, och det kunde jag inte göra så mycket åt. 

Och sur förblev han resten av dagen, inte ens under den dagliga träningen sa han mycket.

- Jag förstår mig aldrig på dig Gideon, du är högt uppsatt, är säkerligen förmögen och dessutom har du ett stort anseende hos drottningen. Hur kommer de sig att du inte är gift? Har barn? Gideon gav mig sitt första leende den dagen av frågan och petade lite i elden där han satt mitt emot mig.

- Det är mer komplicerat än så Zorinim, som du nämnt tidigare är jag sedan länge förlovad, men att driva ett familjeliv är svårt just nu och inte heller vad jag hittills önskat.

- Men Regina sa att ni hade varit förlovade länge? Inte verkar du särskilt ivrig att svära din trohet till henne, du... kom till och med till min säng. Gideon såg roat på mig när jag rodnade djupt av mina sista ord

- Att vi låg med varandra? Älskade? Fann njutning i varandras kroppar? Det var som han tyckte det var roande att upprepa orden bara för jag kände mig obekväm med att använda dom, och jag himlade med ögonen åt hans barnsliga beteende.

- Det är en stor skillnad i det kroppsliga och det själsliga Zorinim, ibland söker man bara tillfällig trygghet i någons armar trots att ens trohet ligger hos någon annan. Förlovningen är komplicerad, mer komplicerad än vad du förstår eller jag får tala om. Det handlar inte om iver eller inte iver, utan om tajming. Och just nu är den inte rätt.

- Älskar du henne inte?

- Du pratar om kärlek som om de vore så enkelt, frågar mig ständigt om jag älskar den ena personen efter den andra. Nej jag älskar henne inte, men du av alla borde veta att många gånger handlar det inte om det. Och ibland är man tvungen att göra saker man inte vill, men så är livet och jag ska egentligen inte klaga. Svara mig Zorinim, har du någonsin varit kär? Jag sänkte blicken från honom ner i elden och nickade försiktigt.