You & I » 1D

Kapitel 15

"...Hälsa honom att jag älskar honom... Med hela mitt hjärta..." Viskar hon.

Jag ska precis öppna munnen för att säga allt som hon fyllt mitt hjärta med, men jag hinner inte.

Maskinen ger ifrån sig ett långt pip. Linjerna försvinner och jag förstår vad som har hänt.

Hon

Är

Borta

För

Alltid.

Mina tårar börjar rinna igen. Jag hann aldrig säga något. Ingenting.

Plötsligt kommer en sköterska inspringandes in i rummet:

"Maskinen! Han... Lever!!" Säger hon.

Jag och Louis rusar ut från rummet. Det gör ont att lämna Sky, men samtidigt kan jag inte skita i att min bästa vän har vaknat.

Vi rusar in i rummet bredvid. Där ligger Niall. Smutsig, blodig och gråtandes.

Maskinens linjer rör sig regelbundet.

Om tåget hade kommit tidigare skulle Niall inte leva nu. Då skulle han varit strimlad under tåget. Tanken är hemsk men det är sanningen. Om inte någon hade hittat honom där på spåret vid bron... Skulle vi varit en mindre i One Direction just nu. Vi hade förlorat en medlem nu. Sky. Mer fick det inte lov att bli.

Jag rusar fram till Niall och ger honom en kram. Han ser skyldigt på mig. Han kommer ihåg smällen han har gett mig.

"Det är så skönt att se dig. Vid iv." Säger jag.

Min käke bränner fortfarande men det skiter jag fullständigt i. Även om vi båda säkert är arga på varandra så skulle det lösa sig. En gång bröder, alltid bröder.

Niall ler mot mig.

Jag gråter men ler samtidigt.

Jag hade aldrig varit lyckligare över att få se en person.

Men så kommer tanken tillbaka. Sky är död... Jag tar mod till mig och säger:

"Jag skulle hälsa till dig att... Sky alltid har älskat dig..."

Niall ser frågande på mig.

"V-var ä-ä-är hon nu...?" Frågar Niall oroligt.

"Sky... Är... Där... Hon... Hör... Hemma. Sky är i himlen..." Säger jag.

Niall spärrar upp ögonen och skriker.

"HUR?! HUR HAMNADE HON DÄR?!" Han börjar att gråta.

"Hon hoppade..." Säger jag och gråter jag med.

"Hoppade...?" Frågar Niall oroligt.

"Hon hoppade från fönstret här i rummet... Ingen hann stoppa henne..." Säger jag gråtandes.

Niall gråter floder.

"Om hon bara v-v-visste hur mycket jag älskar henne..." Viskar Niall.

"Hon vet det..." Tröstar jag Niall.

"Men ni två då...?" Frågar Niall gråtandes.

"Vi kunde aldrig bli mer än vänner..." Svarar jag.

Niall ser ner i sina händer som han har knutit på sin mage.

Vi blir tysta en lång stund. Det enda som hörs är våra snyftningar.

Plötsligt rusar Zayn och Liam in i rummet där jag, Louis och Niall är samlade.

"Vi kom så fort vi hörde!!" Säger Liam andfått.

"Ja!! Hur mår du Niall?" Frågar Zayn oroligt.

"Förutom att jag kunde dött... Och att Sky är död... Mår jag skit..." Svarar Niall och ser ut genom fönstret som Sky har hoppat ifrån.

"ÄR SKY DÖD?!" Säger Liam och tårar bildas i hans ögon.

"KUNDE DU DÖTT?!" Säger Zayn och tårar bildas i hans ögon.

Niall nickar mot dom.

De suckar och slår sig ner på varsin stol. I rummet sitter hela One Direction. Gråtandes.

Allt var så hektiskt och fruktansvärt.

Niall kunde ha dött...

Sky hade dött...

Ingen av oss hade någonsin mått sämre.

Det var så... Hemskt...

_______________________________

Nytt kapitel!!! Jau... Vad ska man säga? Jag har gråtit mig igenom detta kapitel... Mycket mer finns nog inte att säga.

Jag hoppas ändå att jag får några röster och så... xx

(P.S. Glöm inte att titta in på min andra FanFic. Under Cover.)

SHOUT OUT: Om du inte har läst Her Past? Gör det nu!! Den är såå bra och så fin!! (Men glöm inte att fortsätta titta in här xx)

Ses i nästa kapitel!! Hare bra vänner!! xx