You & I » 1D

Kapitel 1

"Varför har du inte berättat innan?" Säger jag och försöker låta arg på rösten men jag låter mer ledsen.

"Jag har inte kunnat... Det har varit jätte jobbigt..." Säger Linn och gråter ännu mer.

"Jag kommer sakna dig.." Är det enda jag får fram.

"Jag kommer sakna dig med..." Säger Linn och jag går fram till Linn och ger henne en stor kram. Linn kramar tillbaks.

"Du följer väl med till flygplatsen imorgon och säger hej då...?" Frågar Linn och tittar in i mina ögon med sina gröna ögon.

"Ja, det är klart jag gör!" Säger jag och snyftar.

"Bra" Säger Linn och torkar bort ännu en tår med tröjärmen.

Vi släpper varandra och Linn börjar gå mot dörren.

"Vi ses imorgon, klockan 8.00 på flygplatsen.." Säger Linn och lämnar rummet.

Jag hör henne gå ner för trappan. Hon tar på sig skorna och öppnar dörren och går ut ur huset. Hon stänger dörren och så är hon borta. Jag känner tårarna tränga på i ögonvrån. Till slut klarar jag inte att hålla inne dom längre. Jag låter tårarna sakta rinna ner för mina kinder. Varför ska just detta hända när allt annat är så bra? Linn får inte flytta! Jag skulle bli helt ensam och inte ha någon att hänga med! Och tänk på Linn? Hon skulle flytta till Los Angeles och börja ett helt nytt liv? Allt känns bara så svårt! Jag lägger ansiktet i händerna och bara gråter ut. Det känns bra. Även om det inte löser något. Plötsligt hör jag dörren öppnas igen. Jag har mammas röst och det låter som hon pratar i telefon.

"Nej, hon kommer aldrig gå med på det!" Hör jag mamma säga.

"Ja, okej! Jag ska prata med henne.." Säger mamma till personen i telefonen.

Jag hör henne ropa nerifrån hallen:

"Hej, Sky! Jag är hemma nu!!"

"Okej.." Svarar jag med lite darrig röst.

Mamma kommer upp för trappan och öppnar dörren till mitt rum. Hon kommer in och sätter sig på sängkanten.

"Sky... Vi behöver prata om en sak..." Säger hon och försöker möta min blick. Jag undviker den men nickar ändå mot henne.

"Det är så här... Pappa ringde nyss och sa att han inte kan komma hem... Du vet att pappa ofta är bortrest och så, och nu kan han inte komma hem. Han vill så gärna träffa dig Sky. Så umm... Han vill att du kommer och hälsar på honom i England." Säger mamma och jag kan se att hon döljer något mer.

"Mamma? Vad är det? Jag kan se att du döljer något för mig?" Svarar jag och ser ganska besviket på mamma.

"Jo... Ehh..." Svarar mamma som om hon inte vet hur hon ska förklara det.

"Mamma, det är lika bra att jag får reda på det nu på rätt sätt än att jag får veta det sen på fel sätt!" Säger jag och ser bedjande på mamma.

"Ja, du har rätt Sky... Du vet ju att pappa inte varit hemma på ett halvår. Det beror inte på att han varit bortrest, han har bosatt sig i England. Jag och pappa har valt att gå skilda vägar.." Säger mamma och undviker min blick.

"Mamma? Varför har du inte sagt något?!" Säger jag och känner ilskan sprida sig i kroppen.

"Det har varit lika svårt för mig som det varit för Linn att berätta för dig att hon ska flytta" Säger mamma

"H-har du v-vetat om d-det hela t-tiden...?" Säger jag och känner en stor besvikelse lägga sig över mig.

Mamma blir tyst och vågar inte säga något.