Den sista alven

Kapitel 8

-Juliander är en god man med höga principer och har visat stor gästfrihet genom att få låta dig stanna här, utan att få veta vem du är eller vart du kommer ifrån. Det vore oklokt att avvärja hans begäran, han kan vara lätt att förarga. Hans händer lämnade mina axlar och lämnade endast kvar en svag värme som sakta dog bort.

-Tänk på saken i alla fall, Zorinim. Han sänkte blicken från spegel och såg nu direkt på mig. Han sträckte ut handen för att vidröra min kind men jag ryggade undan en aning, och han lät handen falla som om det aldrig ens tänkt vidröra mig från första början.

- Jag ska kalla in en kammarjungfru som hjälper dig att göra dig i ordning. Om du vill kan jag visa dig runt lite senare, jag tror att du behöver komma ut lite. Jag måste bara ordna ett par saker först. Jag tyckte inte om sättet han behandlade mig på, som om han alltid visste vad som var bäst för mig. Men jag visste samtidigt att han bara menade väl, han visste bara inte hur han skulle visa det.

- Okej. Svarade jag bara tonlöst och han försvann ut genom dörren, lika snabbt som han kom. En djup suck undslapp mig och jag såg på klänningen och manteln han lämnat kvar på min säng. Han hade tyvärr rätt, jag borde visa min tacksamhet, jag visste bättre än att avfärda givmildhet med en handvridning. Speciellt nu under krigstider när de flesta var i nöd.

En medelålders kvinna klev in genom dörren efter en lätt knackning. Efter henne kom två knektar med skålar fyllda med vatten och handdukar. Knektarna lämnade lika fort som de kom medan kvinnan presenterade sig.

-Jag är Yvonne, lord Grimmhok bad mig att se till dig, miss. Jag såg förvirrat på henne.

-Grimmhok? Frågade jag trevande.

- Ja, Lord Gideon Grimmhok, jag trodde Ni var bekantade med den unge lorden?

-Jaha Gideon.. Jag visste bara inte att han var lord, jag trodde han var kapten. Svarade jag och masserade mina tinningar. Yvonne log vänligt mot mig.

-Gideon är många saker, rådgivare, riddare, kapten och lord. Han är alltid påväg någonstans, alltid lika rastlös. På havet är han kapten, i armen är han riddare, vid drottningen sida är han rådgivare men för det mesta är han lord. Jag skrattade till lite.

-Jag, fullt upp verkar han definitivt ha. Yvonne hjälpte mig att ställa mig upp och såg en aning bekymrat, men dock så förundrat på min slanka, nu beniga, kropp innan hon lät klänningen glida över mitt huvud, och fäste de många knapparna i ryggen och försökte dra åt den så mycket som möjligt. Ändå såg den en aning sorgligt säckig ut på min avmagrade gestalt, liksom hängde ner på mina knotiga axlar.

-Jag ursäktar, men jag tror inte vi har något mer passande i eran storlek. Sa hon bekymrat när hon såg på mig.

-Det är okej, jag ska ändå inte på någon bal så passformen har föga betydelse. Försäkrade jag henne, men hon hade redan letat fram nål och tråd ur sin korg och börjat sy fast två band i sidorna som hon kunde dra ihop till en rosett vilket ändå förbättrade det lite. Nöjd med sitt handarbete pressade hon ner mig på stolen igen och sköt en skål med vatten under mina fötter och började skrubba dom rent, efter det händerna, sen håret och sist ansiktet som hon torkade av med en fuktig ren trasa. Helst skulle jag tagit ett bad, men såren på ryggen var fortfarande inte helt läkta och det skulle säkerligen vara mer smärtsamt än behagligt.

-Mycket bättre. Sa Yvonne nöjt när hon torkat av min hand och greppade tag i borsten för att gå igenom mitt hår som jag inte kunde minnas när jag borstat det senast. Ändå borstade hon det outtröttligt framför spisen tills min midjelånga hårsvall återigen var torr och ringlade sig i mjuka lockar ner för min rygg. Men säker hand flätade hon ihop allt till en vacker men praktiskt håruppsättning som hon satte fast med några spännen och en hårnål i elfenben. Precis när hon fått sista nålen på plats knackade det återigen på dörren och Gideon steg in.