Korsetten kramade mjukt om min kropp som sveptes in av den eldröda klänningen. Min kropp hade återfått sin fyllighet, ingen bräcklig skönhet låg över mig längre som jag hatat i så lång tid nu. Mitt hår hade tvättats och satts upp i en komplicerad knut bak på huvudet. Jag suckade lätt och klistrade på ett leende när jag vände mig mot Olivia och Ella. Olivia klappade förtjust händerna och till och med Ella log lite.
- Har du någon som tar dig till balen? Lord Grimmhok? Frågade Olivia förväntansfullt och jag skakade på huvudet.
- Elliot tar mig till balen, Lord Grimmhok var inte intresserad. Olivia såg besviken ut en stund innan hon återigen såg nyfiket på mig.
- Elliot..? Frågade hon och i samma stund hördes en knackning. Ella sprang fram och öppnade och in steg Elliot prydligt klädd i kavallerikläderna som det hörde sig att vara om man var soldat. Den mörkgröna kappan såg bra ut på honom och han log mjukt mot mig.
- Det ser ut som ladyn är klar..? Han erbjöd mig sin arm som jag tog.
- Ja, här har man fått stå och vänta på dig och allt.
- Nu ska vi inte klaga allt för mycket tycket jag.. Jag dök i alla fall upp, log han mot mig och stängde dörren bakom, eller vad tycker du? Jag skrattade till.
- Är det kvinnor nuförtiden redan måste berömma? När männen dyker upp när de lovat de?
- Kanske, med tanke på hur många män som dött i strid de senaste..
- Nu tycker jag att vi håller oss ifrån samtalsämne om krig för en gångs skull, det känns som det är det enda folk pratar om numera. Kriget, politiken och hur folk dör som flugor kring än. Jag tror vi båda vet om det redan ändå.
- Förlåt, mylady. Det ska inte förekomma. Log han retsamt mot mig.
- Gör inte narr av mig, fnös jag. Jag är ingen lady, "mylord".
- Är någon något bitter ikväll? Han log återigen mot mig och jag besvarade det motstridigt.
- Lite kanske.
- Det klär dig även de. Du är väldigt vacker ikväll, Zori. Tror du att jag verkligen kommer få ha dig för mig själv hela kvällen? För jag börjar tvivla allt mer på det. Svarade han bistert och jag kramade lätt om hans arm.
- Tyvärr tvivlar jag på de, Gideon varnade mig redan för att lord Juliander kommer kräva en dans ikväll. En djup suck undslapp mig som jag försökte dölja utan någon större framgång. Elliot log medlidsamt mot mig innan han ledde mig runt ett hörn.
- Vi kan alltid försöka hålla honom borta så gott de går.
Balsalen var stor, eller rättare sagt gigantisk. Jag hade inte sett den förens nu, och mina ögon vidgades av fascination. Balsalen på Wyewe hade också varit stor, men denhär slog den i mångfald. Dessutom brukade de flesta balerna där hållas i slottsträdgården och sällan inomhus, vi alver trivdes sällan intryckta i en sal utan föredrog friheten och den friska luften.
I taket hängde stora, tunga kristallkronor fulla med ljus som kastade ett behagligt sken över hela salen. Ljuslykter hängde från väggar och stod på golvet, på borden med drycker och glas. En tung lukt av parfym, rök och människor fyllde min näsa och jag undrade om det på något sätt bröt mot reglerna att öppna ett fönster emellan åt. Men de sa jag såklart inte högt. Jag kastade blickar omkring mig, salen var fulla med människor, alla fint klädda från topp till tå i lyx. Det var verkligen svårt att tänka sig att folk led av krig och fattigdom när man steg in här. Jag skakade snabbt av mig den olustiga känslan och spanade istället efter ansikten jag kände vilket visade sig vara mycket få. Ändå kunde jag urskilja drottningens stela ansikte längst bort på den upphöjda tronen. Som om hon visste att jag trädde in i salen precis då riktade hon sin blick rakt på mig. En lång stund stirrade vi på varandra, och under några sekunder kändes de som vi sjönk in i varandras medvetande innan hon vände undan blicken som om hon inte sett mig. Jag bet mig i läppen och mitt grepp om Elliots arm hårdnade.
- Ta de lugnt Zori, jag vill inte att du biter hål på läppen. Elliots tumme strök mig mjukt över min underläpp och jag lossade mitt bett, innan vi gick ner för trappen.
- Ska du ha något att dricka? Jag nickade frånvarande och fortsatte se mig omkring när Elliot lämnade min sida. Utanför hade mörkret lagt sig över slottsträdgården och det verkade underligt kusligt. Ändå frestade det mig mer att gå ut än att stanna i det kvava rummet. Det kändes som om vart jag än vände mig fanns det bara mer folk, och jag kände mig allt mer obekväm med hela situationen.
- Zorinim.. En hand på min axel fick mig att förskräckt rycka till och vända mig i riktning mot rösten. Gideon stod framför mig helt klädd i svarta, prydliga kläder med håret fint ihopsatt i nacken vilket fick hans skarpa käklinje att träda fram ännu mer. Jag fastnade en lång stund vid hans åsyn innan jag krampaktigt svalde och neg framför honom efter han bugade.
- Har Elliot redan lämnar din sida?
- Nej han hämtade bara något att dricka. Du behöver inte oroa dig, vi är bland våra allierade.
- Lojalitet hos människor kan snabbt ändras, du..
- Börja inte du också, jag är trött på allt prat som ändå inte leder någon vart. Jag vill bara ha en kväll där allt kan vara lite mer så som de var innan. Han öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen. I samma stund kom Elliot tillbaka och bugade sig djupt framför Gideon.
- Sir Grimmhok, vilket ära. Sa han uppriktigt och räckte mig de ena glaset med mjöd. Gideon gav tillbaka en av sina korta bugningar.
- Ni får ursäkta mig, jag ska ta mig vidare till Pion. Jag ska låta er två ungdomar roa er. Och med de vände han på klacken utan att skänka oss så mycket som en blick. Jag himlade med ögonen.
- Och han ska jag på uppdrag med.. Elliot skrattade och skålade med mig.
- Jag avundas dig inte, hur mycket jag än respekterar honom verkar han inte som personen man vill spendera tid med själv. Jag tog en klunk ur mitt glas med en nick.
- Han är lite speciell, minst sagt. Men han kan vara rätt godtrogen också, han bara gömmer de väl.
Elliot fattade tag i min hand och började dra mig ut mot dansgolvet.
- Vi ägnar lite mindre tankar åt honom, eller vad säger du? Jag tycker du ska ge mig nästa dans i alla fall. Han inväntade inte svar när musiken började och hans armar las om mig.
Dans efter dans, han energi verkade liksom aldrig ta sluta. Han verkade fast benägen att aldrig släppa mig ur sikte, och även om andra försökte släppte han inte min hand. Inte förens jag andfått stannade helt drog han mig äntligen bort från dansgolvet.
- Du tar livet av mig. Skrattade jag och svepte en glas med punsch. Han blinkade lekfullt och räckte mig även sitt.
- Nejdå, det är bara du som tål för lite. Jag skulle kunna dansa hela natten! Jag granskade honom från topp till tå och skakade medlidsamt på huvudet.
- Du, det tror jag dig faktiskt att du kan göra. Elliot gav mig ett bländade, retfullt leende och tog min hand.
- Kom, jag håller på att kvävas här inne. Låt oss gå ut i trädgården en stund! Jag nickade tacksamt över erbjudandet och lät honom dra mig genom folkmassorna, ut till korridoren vidare mot utgången. Väl ute tog jag två djupa andetag av den friska kvällsluften och skrattade till.
- Ska vi försöka ta oss igenom labyrinten nu? Skrattade jag och började småspringa mot den. Elliot sprang snabbt ikapp mig och tog min hand medan vi irrade runt bland de två mans höga buskarna. Skrattandes trevade vi runt i mörkret en lång stund, tills en av gångarna plötsligt öppnade upp sig framför oss och en stor fontän tornade upp sig framför våra ögon. Jag släppte Elliots hand och klappade förtjust i händerna.
- Vi hittade mitten! Utbrast jag glatt med ryckte i samma stund till av något som rasslade i busken bakom oss. Elliot såg konstigt på mig.
- Vad är det?
- Jag vet inte, jag tyckte jag hörde något.. Svarade jag trevande och såg mot hållet ljudet kommit ifrån.
- Det var säkert bara en kanin eller nåt. Elliot tog min hand igen och ledde mig till fontänen. Fort sköt jag undan den olustiga känslan och satte mig istället försiktigt på kanten av marmor fontänen.
- Så det var det som gömde sig här.. Muttrade Elliot och satte sig bredvid mig med ett lite besviket ansiktsuttryck. Jag skrattade.
- Det är ju jätte fint här!
- Äh, jag hade bara förväntat mig något mer. En kista full med guld eller något också. Han blinkade mot mig och jag knuffade till honom.
- Nu är du bara dum. Han sträckte ut handen mot mitt ansikte och strök mig över kinden.
- Det är väll de jag är. Erkänn bara att du tycker om det? Jag hann inte svara innan jag kände hur hans kropp liksom kom närmare mig på ett sätt som visade att han inte ens förväntade sig ett svar i ord. Jag kastade en blick ner mot hans läppar innan jag lät honom kyssa mig mjukt. En lång stund satt vi där med läpparna tätt pressade mot varandra, medan jag tyst försökte avgöra vad det var som hände. Elliot var min vän, eller? Innan jag hann sortera mina tankar avlägsnade sig Elliot från mig och stirrade ner på sina händer istället med ett generat leende.
- Förlåt, Zori. Jag kan inte.. Jag la huvudet på sne och kollade konstigt på honom.
- Vadå kan inte? Frågade jag oförstående.
- Oss.. Svara han och tystna en stund. Förlåt, du är verkligen jätte vacker, och rolig och respektabel och allt detdära som borde göra att jag faller för dig. Men jag kan bara inte, du är inte.. Jag trodde verkligen att du kunde ändra på det, sen första gången jag såg dig kände jag att du var speciell och jag tänkte väll att du... Jag vet inte, att jag kanske bara inte hittat rätt ännu men att du var de. Det känns så konstigt, ena delen av mig skriker att den vill ha dig, medan andra delen helt.. Jag tror det är något fel på mig, du är så... perfekt och ändå kan jag inte. Jag inser väll nu att det inte kommer gå att fixa..
-Elliot, jag förstår ingenting just nu. Om du inte vill vara med mig är det okej, du behöver inte be om ursäkt för de. Jag förstår det. Jag tog hans ena hand i mina och han kastade en blick på mig.
- Nej du förstår inte. Skulle jag varit lite mer som alla andra skulle jag aldrig säga en sån sak. Men grejen är att..alltså.. Han tittade bort och såg väldigt olyckligt ut en lång stund.
- Grejen är att jag inte.. eller grejen är att jag begär män och inte kvinnor. Förlåt för att jag inte berättat det förens nu, och förlåt om jag sårade dina känslor. Men jag trodde just att för att du förtrollade mig så mycket så kanske jag bara varit förvirrad innan, men det var jag nog inte. Jag gillar män, bara män. Han drog undan sin hand ur mitt grepp och jag såg chockat på honom en väldigt lång stund.
- Män? Som i folk med samma kön som dig själv? Elliot nickade. Jag visste inte vad de var med plötsligt blev jag tvungen att slå handen för munnen och började skratta.
- Herre gud! Utbrast jag mellan skratt tårarna rann medan Elliot såg oroligt på mig som om jag precis blivit sjuk.
-Så du är inte arg? Äcklad? Tänker berätta för alla vilket perverst missfoster jag är? Jag slutade helt plötsligt skratta och stirrade bara på honom.
- Hur kan du ens säga så? Klart jag inte är! Du är fortfarande Elliot för mig, vad spelar de för roll för mig vem du går till sängs med? Hur skulle de påverka mig eller oss? Frågade jag förvånat och Elliot såg bitter ut, och jag förstod det jag sett i hans ögon. Det var det han var mobbad för när han var liten. Oliver. Jag tog hans hand igen.
- Vi alla har hemligheter, inte sant? Och din är bevarad hos mig. Jag lovar. Jag förde hans hand till mitt hjärta och såg honom allvarligt in i ögonen. Elliot log mot mig och strök mig över kinden med sin lediga hand.
- Tack.. Så vi kan fortfarande var vänner? Jag nickade med ett leende.
- Du kan fortfarande vara min arroganta skitstövel, ja. Elliot hjälpte mig av fontänen och jag tog hans arm igen.
- Vi måste nog återvända till balen, lord Grimmhok undrar säkert redan vart du är. Han vakar dig som en hök. Jag skrattade.
- Det har du nog rätt i, han är väldigt...kontrollerande. Men ja vi borde skynda oss.
-------------------------
Äntligen äntligen... New chapter! Sorry för den långa väntetiden, har somsagt mycket att göra i skolan och allmänt nu när de börjar gå mot sommarlov (tagg tagga!!). Hoppas ni ändå orkar vänta mellan kapitlerna, kan redan nu avslöja att jag påbörjat nästa som jag hoppas ska komma ut innan veckans slut. Jag är hoppfull i alla fall ^^
bye bye, ha de gött, kommentera gärna det ni vill läsa om t.ex. så kan jag nog bygga in det på ett eller annat sätt ^^