Kapitel 34

13.4K 422 84
                                    

Kapitel 34

''Tjena, nörd.'' Hälsar Alec retsamt och hoppar upp på bänken framför mig. Jag sitter som vanligt i klassrummet och väntar på att läraren och de andra klasskamraterna ska komma.

''Hellre en nörd än en idiot.'' Fräser jag tillbaka. ''Lektion börjar snart, du borde inte vara här.'' Jag vägrar medge att hans närvaro gör mig nervös helt plötsligt.

''Mhm.'' Nickar Alec men jag ser att han inte lyssnar, han tar tag i min arm och drar mig upp från stolen. 

''Alec, snart kommer läraren.'' Försöker jag igen men låter honom låsa sin armar runt min midja och dra mig ännu närmare honom.

''Mhm.'' Upprepar han och trycker sina läppar mot mina. Why fight it? Jag för upp mina händer till hans ansikte och trycker ihop våra ansikten ännu närmre, fan jag har saknat detta! Det var visserligen imorse som vi senast sågs men ändå. 

''Jag träffade Andrea... hon planerar... att fråga dig... till skoldansen.'' Andas jag emellan kyssarna.

''Tråkigt för henne, jag har redan bestämt mig för att gå med dig.'' Jag ler först in i kyssen men kommer sedan ihåg att jag redan har frågat Gabriel att vara min dejt. Plus att jag inte vill att hela skolan ska tro att jag veknat och fallit för Alec igen, vilket jag antar att jag faktiskt har, men det behöver inte dem veta.

''Jag har faktiskt redan bestämt med Gabriel att vi ska gå.'' Alec stelnar till och lutar huvudet bakåt så att han kan se mig i ögonen.

''Gabriel? Varför?'' Han höjer ögonbrynen, som om han förväntar sig att jag ska säga att jag bara skämtade. I vissa fall kan den där possessiva sidan vara fett sexig men vi är inte ens ihop och han verkar redan tro att han äger mig. Jag backar tillbaka ett steg och han stoppar mig inte.

''Andrea sa att hon skulle fråga dig och sa att jag också borde ta med en dejt, så jag frågade Gabriel, så enkelt är det.'' Jag blänger varnande på honom. ''Har du något problem med det eller?''

Han biter sig i läppen som för att hindra sig själv från att slänga ur sig en dum kommentar. ''Nejdå, Andrea är ändå en mycket bättre dansare än dig.'' Jag vet att han har med avsikt att göra mig avundsjuk och det fungerar. Så jävla omoget. 

''Jaja, jag kommer iallafall ha roligt utan dig.'' Vi blänger utmanande på varandra tills han till sist ställer sig upp för att gå, det gör mig en aning besviken för jag vill att han ska stanna.

''Coolt, vi ses nörd. Behöver du få ut din sexuella frustration så vet du vart du kan hitta mig.'' Flinar han obekymrat och gör sin vanliga, stöddiga sorti.

''Arsle!'' Ropar jag efter honom men han stänger klassrumsdörren innan jag hinner avsluta. Bara några sekunder efter att han har gått fylls rummet av elever, jag får känslan att de väntat utanför på mig och Alec men ingen kollar konstigt på mig så jag kanske bara är paranoid.

Jag vet inte varför jag är så rädd att folk misstänker att något är på gång mellan mig och Alec, jag vet inte ens om det finns något emellan oss. Jag hatar att känna mig svag och som jag förlorat. Alec har redan vunnit, först för ett år sedan när han krossade mitt hjärta och nu har han vunnit än en gång när han på mindre än en månad fått mig att glömma alltihop. 

Jag hatar honom men kan samtidigt inte få nog av honom. Ibland vill jag slita ur hans inälvor men inte lika ofta som jag hellre vill slita av hans kläder. Han kanske har rätt, det kanske bara är sexuell frustration som jag mer än gärna vill ta ut på honom. Nej, Tessi! Fy, tänk inte ens på det!

''Sexuell frustration?'' Frågar någon. Jag vaknar ur mina tankar och kollar upp på personen vid bänken bredvid mig, en kille kollar förvirrat på mig. Shit, sa jag det högt?

''Juste, så kan du va tyst?'' Väser jag till den nu ännu mer förvirrade killen och tittar upp på läraren framme vid tavlan.


''Hörde att Alec ska gå på dansen med Andrea, hur känner du inför det?'' Frågar Madde samtidigt som vi sätter oss ner i matsalen vid ett ensamt bord.

''Jag bryr mig ärligt talat inte, jag tycker synd om Andrea dock.'' Muttrar jag och rycker obekymrat på axlarna. ''Jag ska gå med Gabriel iallafall så.'' 

''Det känns som du och Alec alltid tävlar med varandra på något vis, kan ni inte bara lägga eran stolthet åt sidan i en sekund och bara vara lyckliga... tillsammans.'' Jag sätter vattnet i halsen och hostar som en efterbliven häst, det var det absurdaste jag någonsin hört.

''Vi är tävlingsmänniskor båda två men det är över nu, finito." Jag gestikulerar överdrivet med händerna för att bevisa min poäng. 

''Kemin mellan er är ju omöjlig att ignorera. Det är lite som typ svavelsyra, man vill inte komma för nära för det är frätande och farligt.'' Madde hittar alltid de rätta orden att säga. ''Men det är... coolt och kan fräta igenom... saker.'' Hon förstår själv att det var ett dåligt argument.

''Exakt, det kommer inte att hända.'' Muttrar jag en aning bittert.

''Förr eller senare kommer vi hitta er hånglandes på toaletten, jag ger er en vecka.'' 

''Är det en utmaning?'' Jag höjer på ögonbrynen, plötsligt mycket mer intresserad.

''Visst, du får inte fuska, deal?'' En vecka, detta kommer bli en barnlek. 

''Deal. Vad får jag när jag vinner?'' Vad är en tävling utan pris?

''Vi ska inte lägga oss i ditt kärleks liv någonsin igen.'' Föreslår Alice, en tam belöning men det räcker. ''Om du skulle misslyckas, vilket du måste berätta om du gör, så måste du berätta för Alec hur du känner för honom.'' Jag sväljer nervöst, det är enklare sagt än gjort. Jag vet inte ens hur jag känner, hur ska jag förklara för honom så han förstår när inte ens jag gör det. Men varför funderar jag ens på det? Jag har full självkontroll, jag är stark och hur manipulativ och charmerande Alec än är så kommer den här veckan gå som smort.

Ex vs ExWhere stories live. Discover now