Ex vs Ex

Kapitel 5

Kapitel 5

Jag vaknar än en gång av min irriterande väckarklocka, som vanligt försöker jag stänga av den med 'kraften' men den är lika effektiv som igår, ingen vidare framgång men en dag... en dag.

Jag slår av alarmet och går fram till fönstret, jag kikar ut precis i tid för att se Ann Flynn sätta sig i sin bil och köra iväg. De är lika verkliga som igår och kommer inte att försvinna, får bara lära mig leva med det.

I väntan på bussen står jag ensam på busshållplatsen och spelar på min mobil. Trots de vanligtvis kyliga mornarna är det redan stekhett idag. Trots att jag bara bär ett par jeans shorts och ett svart linne under en lös, rutig skjorta som jag nu har knutit runt midjan, svettas jag fortfarande ihjäl.

Jag slutar gå runt i cirklar när jag plötsligt hör fotsteg mot asfalten. Jag tittar upp från min mobil och får syn på en flinande Alec närma sig. Jag blänger irriterat på honom men han bara ler obekymrat tillbaka. Jag går tillbaka till mitt spel men hur han försiktigt närmar sig mig stör mig så mycket att jag inte längre kan koncentrera mig på spelet.

''Varför väntar du på bussen? Du har en bil där.'' Påpekar jag och pekar mot den snygga bilen på deras framfart.

''Jag är avstängd från bilen i en vecka till.'' Muttrar han och tar ett steg närmare, jag backar automatiskt ett steg ifrån honom. Att bli avstängd från en bil? Varför är jag inte förvånad, känns som något Alec skulle kunna tänka sig göra.

 Jag svarar inte utan drar upp min mobil igen, jag vill inte delta i ett samtal med den här idioten, mindre att han ska tro att jag faktiskt är intresserad av hans liv.

En pinsam tystnad följer tills bussen äntligen anländer, den är tvungen att vara sen idag av alla dagar. Jag stiger på bussen och hör folk viska runt omkring mig men därefter bryter kaoset ut och jag vet att det är Alec som stigit på.

Han har aldrig gått på skolan och de hurrar för honom? Han är duktig på att få folk att gilla honom, det måste jag ge honom kredd för.

Gabriel höjer handen som en hälsning men sänker den långsamt när han får syn på Alec bakom mig, plötsligt blir jag osynlig, till och med för min bästa vän. Jag dunsar ner på sätet bredvid Gabriel som inte ens säger hej, han märker knappt mig utan stirrar storögt på Alec.

''Han är ingen jävla gud, sluta fangirla.'' Muttrar jag och Gabriel skiftar nervöst med blicken mellan mig och Alec. ''Gabriella, funderar du på att lämna mig för att gå och prata med mitt ex?'' Jag spänner blicken i honom, han ser ut som en skamsen hund.

''Okej, om du vill att jag stannar här stannar jag här.'' Han lutar sig tillbaka i sätet och jag pustar ut. Förut var alla elever väldigt utspridda i bussen men nu hade alla samlat sig i en stor klunga runt Alec som sitter i mitten av bussen. Längst bak i bussen sitter nu bara jag, Gabriel och några småbarn som ser nyfikna ut.

''Jag gissar att ni inte blivit sams?'' Säger Gabriel nästan tveksamt. Well no shit sherlock.

''Du ska alltid konstatera det uppenbara.'' Muttrar jag. ''Han är ett perverst svin!''

''Vem vet, perversa svin har sina goda sidor.'' Säger Gabriel uppmuntrande.

''Ja, se på dig.'' Snäser jag tillbaka. Gabriel lägger en hand på bröstet och flämtar tillgjort som en britisk gammal dam,

''Hur vågar du? Har du inge hyfs unge?'' Skäller Gabriel och slår mig lätt över huvudet. Jag skrattar med slutar tvärt när jag ser Alec stirra på mig över folkhavet i en kort sekund, han vänder sedan tillbaka uppmärksamheten till sin konversation.

Under hela bussturen pratar jag med Gabriel, jag låter det inte vara tyst mellan oss en enda sekund för då börjar jag lyssna på Alecs galna historier. Under hela bussturen hör man bara Alecs röst och ett par 'uuuuhh', 'ooohh' och 'Gud vad spännande!', förundrade tonåringar som påstår sig vara galna tills en ännu galnare person dyker upp.

På skolan står Madde och Alice som vanligt bland en stor grupp med tjejer och har sitt dagliga skvaller möte. Jag tar inte del av skvallret för det är så dumt, jag bryr mig fan inte om Lisa har köpt ett hårband för 10 kr mer än dess orginala värde. Idag är det en ännu mindre anledning för mig att delta i diskussionen, Alecs namn är skrivet över deras exalterade ansikten.

Vilda får syn på mig och lämnar gruppen, hon kommer springande emot mig och jag gör mig beredd för frågeställningen.

''Hej, Tessi! Hur mår du?'' Jag sneglar bakom henne, fler tjejer har fått syn på mig och det kommer du också springande.

''Hej, och nej jag är inte tillsammans med Alec igen så fritt fram.'' Säger jag och besvarar den frågan hon egentligen vill ha svar på. Jag ser att hon anstränger sig mycket för att inte le bredare än hon redan gör. Att bli tillsammans med Alec är deras gemensamma dröm

''Åh, det var inte min fråga men okej. Jag-'' Hon avbryter sig och gör en gest mot de andra tjejerna som nu omringat oss. ''VI respekterar absolut om du behöver mer tid, vi skulle aldrig flörta med ditt ex utan din tillåtelse.'' 

Jo det skulle ni, ni skulle inte ens tveka om ni fick chansen. Jag ler gulligt tillbaka och nickar.

''Tack, men jag är helt över honom. Det är fritt fram!'' Utropar jag till tjejerna som försöker dölja sin glädje. 

Plötsligt känner jag en arm slingra sig runt min midja och tjejerna glor storögt. 

''Fritt fram för vem?'' Säger Alec bredvid mig och drar mig ännu lite närmare honom. Mina reflexer är snabba och innan han hinner reagera armbågar jag honom i magen, han tappar balansen för en sekund och jag jag tar tillfället i akt och fäller ner honom på marken.

''Inte för dig.'' Fräser jag och går iväg för att hitta Madde och Alice. Jag känner folkmassans blickar bränna i ryggen, de fattar ingenting. Han får skylla sig själv, jag sa till honom att aldrig röra mig igen.