Kapitel 22

12K 354 49
                                    

Kapitel 22


När jag kommer hem springer mamma omkring och packar ihop nödvändigheter. 

''Hej, Tessa! Kan du hämta min kaffemugg?'' Frågar mamma medan hon kämpar med att stänga locket på hennes resväska.

''Vart ska du? Och tror du inte att det kommer finnas kaffemuggar vart nu än ska?'' Säger jag men plockar endå fram mammas favorit kaffemugg.

''Jag ska till Frankfurt med jobbet, jag berättade detta för dig förra veckan.'' Påminner hon mig, jag nickar slött och ser Skylar kommer skuttande ner för trappan, jag ser direkt att hon har lånat mitt smink. Hennes hår är uppsatt i en stram hästsvan och hon bär mina svarta tajta jeans som sitter ganska löst på henne med en vit blus också vilket tillhör mig.

''Jag går till parken nu!'' Fnittrar hon glatt och springer förbi mamma, jag tar tag i hennes arm och lyfter upp henne. Först skrattar hon men när hon märker att jag bär tillbaka henne till hennes rum börjar hon sparkas och slåss.

''Tvätta bort MITT smink och byt till kläder som du inte kommer lorta ner.'' Mamma har inte ens åkt och jag beter mig redan som en sträng morsa. 

Efter en kort brottningsmatch där jag förklarats segrare byter Skylar till hennes egna kläder och efter att nästan dränkt henne i handfatet tvättar hon också bort sminket. Årets syster!

''Va inte sur! Du går ju på gymnastik så du kan säkert impa på Kevin med det istället.'' Säger jag uppmuntrande. Skylar muttrar något oförskämt innan hon kramar mamma hejdå och cyklar iväg till parken. 

När mamma åkt sitter jag och pappa ensamma vid middags bordet och äter, Skylar än inte hemma än men pappa oroar sig inte. Det är pinsamt att Skylar oftare är ute med sina vänner än jag är med mina, hon är bara 11! När jag var 11 satt jag bara hemma och spela pokemon på mitt gamla gameboy, det gör jag typ fortfarande.

''Så det blir nog bara du och Skylar i några dagar, men du är ju van.'' Säger pappa, jag tittar upp, jag har inte lyssnat på ett ord han sagt.

''Va?'' Pappa suckar trött.

''Farfar behöver hjälp, farbror Håkan har inte tid att ta hand om honom jämnt och ständigt. Det tar bara några dagar.'' Jag nickar förstående och håller minen uppe, jag vill inte att han ska må dåligt för att han vill ta hand om sin pappa.

''Det är lugnt, jag tar hand om Skylar.'' Försäkrar jag och äter upp. 

''Kan du hämta Skylar innan det blir mörkt?'' Frågar pappa och plockar undan.

''Jag orkar inte gå mer idag.'' Stönar jag trött och dyker ner i soffan.

''Så cykla.''

''Min cykel har punka.'' Ljuger jag och gömmer mig under filten.

''Då får du gå, det är bara någon kilometer.'' Skrattar pappa och drar undan filten från mig. Jag blänger ilsket på honom innan jag klär på mig, det har börjat regna igen. Yey, livet står på min sida idag.

Jag hittar Skylar sitta på gungställningen ensam med en kille som jag gissar är denna kända Kevin, det ser ut som ett typiskt förhållande i den åldern. Jag står på andra sidan av parken så jag ser ser inte så bra men jag ser tydligt att de tafatt håller händer. 

Det regnar fortfarande lätt vilket får dem att se ännu gulligare ut. Jag står där i mitt 'd'aww' när jag hör fotsteg bakom mig.

''Gulligt, va?'' Säger Alec och stannar bredvid mig. Vad han gör här orkar jag inte bry mig om nu. ''De kommer bli ett sött par om några år.''

''Mm, men vad jag hört så är en ganska ensidig relation. Det tar nog slut snart.'' Säger jag utan att släppa Skylar och Kevin med blicken.

''Vad menar du?'' Det känns som vi pratar om något annat.

''Hon bryr sig bara för mycket och innan man vet ordet av bedrar han henne med någon annan. Skylar är upp över öronen kär i honom men han kunde säkert inte bry sig mindre.'' Säger jag bittert, Alec tittar förvånat på mig.

''Han är väll typ 12 eller något, jag tycker du borde ge honom en chans. Han kanske gör misstag nu som han lär sig av senare.'' Okej detta handlar inte alls om Skylar och Kevin längre, jag vänder mig ilsket mot Alec.

''Nej, Kevin är en dum idiot.'' Fräser jag.

''Och Skylar är en långsint bitch, hon borde bara gå vidare och erkänna att hon fortfarande har känslor för Kevin.'' Morrar Alec tillbaka.

''Nej, för Kevin kommer inte fatta vad han gjorde för fel. Sen ett år senare kommer han komma tillbaka och tro att allt är okej. Jaha, kom tillbaka till verkligheten Kevin för Skylar har också lärt sig av sina misstag!'' Nästan ropar jag.

''Jaha för så såg det inte ut imorse när Skylar var så desperat efter Kevin att hon var nära att slita av hans kläder. Skylars jävla stolthet ska alltid stå i vägen för allt!'' Ryter Alec tillbaks. Jag vänder mig snabbt om mot Skylar och Kevin, de har fått syn på oss. Hon ger Kevin en snabb puss på kinden och kommer nu gående mot oss.

''Käften! Det betydde ingenting för Skylar, hon gjorde det bara för att Kevin var på henne som alltid. Och han vet att Skylar aldrig tackar nej till en utmaning.'' Fräser jag lågt.

''Varför använder du fortfarande kodnamnen?'' Viskar Alec tillbaks. Jag öppnar munnen för att svara men då är Skylar framme vid oss.

''Hej, Alec.'' Mumlar hon blygt och flackar nervöst med blicken. Hon brukade älska Alec förr men nu verkar hon inte riktigt säker på hur hon ska uppträda runt honom, påminner om mig själv.

''Hej, Skylar. Gillar du Kevin?'' Frågar Alec barnsligt.

''Nej, han är bara...'' Fnyser Skylar nervöst och tittar blygt ner i marken, man ser glasklart att hon ljuger.

''Du är precis som din syster, i förnekelse.'' Flinar han och ser på mig igen, han blinkar menande innan han avlägsnar sig. 

''Vad menar han med-'' Börjar Skylar men jag tar barskt tag i hennes arm och drar henne hemåt. 

Ex vs ExDär berättelser lever. Upptäck nu