Ex vs Ex

Kapitel 3

Kapitel 3

 ''Stannar vi på middag? Jag är hungrig!'' Klagar jag under tiden jag, mamma och pappa går över vägen till de nya grannarnas hus. Skylar skulle ha en övernattningsfest med sina kompisar och behöver därför inte gå. 

''Det är inte planerat men om de bjuder in oss så tackar vi självklart ja.'' Jag stönar än en gång trött för att de ska vara väl informerade om att jag inte vill vara social just nu.

När vi kommer upp till dörren känner jag redan lukten av lyx och pengar, jag känner mig bortkommen. Vi hör fotsteg närma sig dörren och i nästa sekund flyger dörren upp och i dörröppning står en andfådd kvinna. Hon ser inte ut som vi hade tänkt oss, hon har en lös, vit t-shirt med ett par blåa, trasiga jeans. 

''Hej?'' Hon backar ett steg och ser på oss förundrande.

''Åh, hej! Vi är era grannar på andra sidan gatan, vi ville bara säga hej och välkomna.'' 

Så cheesy, mamma! Så cheesy! Tänker jag för mig själv. Vi ser ut som lilla perfekta familjen, det enda som fattas är en paj.

''Åh, jag bor inte här, det är min systers. Jag bara hjälper dem att flytta in, vänta en sekund.'' Med det smällar hon igen dörren och vi hör henne ropa på någon inne i huset. Efter några sekunder hör vi klackskor närma sig dörren och dörren öppnades denna gång mer delekant.

''Hejsan! Jag är Ann Flynn, trevligt att träffas!'' Jag tittar upp från marken när jag hör den välbekanta rösten. Framför mig står en lång, vacker kvinna med blont, kort hår. Hon ser ut att vara strax under 50 och bär ett tunt lager med smink vilket gör att hon ser ännu yngre ut. 

Ann är min ex-pojkvän Alecs mamma.

Ann hälsar på mamma och pappa men när hon ser mig rynkar hon lätt på pannan, som om försöker placera mig. Hennes ögon lyser upp och hon drar in mig i en kram, mina föräldrar skrattar lätt och förvirrat.

''Men dra mig baklänges, är det inte Tessa Hope? Vad roligt att se dig, jag hade ingen aning om att ni skulle bo granne med oss.'' Utbrister hon och ger mig en till kram.

''Hehe, inte jag heller.'' Skrattar jag stelt och kramar henne lätt tillbaka. Ett tag står hon bara och ler mot mig innan pappa till slut harklar sig diskret och Ann upptäcker att de fortfarande är kvar.

''Oj, herregud förlåt! Ni förstår ju inte min och Tessas historia.'' Utbrister Ann och stiger åt sidan som en gest för oss att komma in. ''Ni förstår Tessi och min son Alec har ju haft ett förhållande, ungdomlig kärlek.''

''Alec? Alec är eran son?'' Pappa fejkar ett leende och vi går efter Ann in i det stora, lyxiga huset. Mamma och pappa är inget stort fan av Alec efter att ha sett mig gråta mig till sömns i en vecka efter vårt uppbrott. De var inga stora fans innan det heller, Alec var lite av en badboy och fick mig alltid i trubbel. För att vara ärlig så kunde jag heller inte stå ut med att veta att jag var i Alecs hus, han krossade mitt hjärta och för det kommer jag alltid hata honom.

''Ja, Alec var hjärtekrossad i flera veckor, drack för att dämpa smärtan med sina vänner och kom sedan hem sent stupfull. Ingen vacker syn. Jag gissar att han gjorde ett ganska starkt avtryck på eran dotter också?'' Av någon anledning känns det bättre att veta att jag orsakat Alec lika mycket olycka som han orsakat mig. Men jag vill inte prata om mitt förflutna med Alec, det drar upp smärtsamma minnen jag helst vill glömma.

''Var är Alec nu?'' frågar min mamma samtidigt som vi sätter oss ner i deras fina vardagsrum i ett par svarta läder soffor.

''Ute med några vänner, tror jag, han har visst vänner överallt den pojken.'' Sant, jag introducerade flera av mina vänner till Alec och han kom bra överens. Några blev så bra vänner med Alec att när vi gjorde slut tog de hans sida, jag förlorade flera vänner på grund av honom. Jag hatar honom ifall det är oklart.

Medans mina föräldrar och Ann fortsätter att prata om mig och Alec gräver sig såret djupare och djupare in i mitt hjärta. Vad gör jag sittandes här i min ex-pojkväns hus? Trodde att jag var över det men tydligen inte för fan vad det svider.

''Ursäkta mig, jag... jag måste gå.'' Säger jag bara och rusar ut ur rummet.

''Gumman?'' hör jag mamma ropa efter mig, men jag hör inga fotsteg följa efter mig. Mina föräldrar vet att jag vill vara ensam när det gäller Alec, det uppskattar jag.

''Fan.'' Mumlar jag och inser att jag är lite vilsen i huset, jag står just nu i köket och vill inte gå tillbaka till vardagsrummet. Jag tar den andra dörren istället som leder ut till en annan hall med en trappa, fortfarande ingen aning om vart fan jag är.

''Fortsätt framåt och gå igenom den första dörren till höger, då kommer du ut till trädgården och kan bara gå runt.'' Hör jag en röst säga över mig från trappen.

Jag snurrar runt och tappar nästan andan, Alec.

Alec står högst upp i den vridna trappan och flinar ner mot mig. Irriterande nog ser han ännu snyggare ut än när jag senast såg honom. Hans mörka blå ögon hypnotiserar mig och jag kan inte titta bort. Han är längre och mer muskulös än förr, men det där pojkaktiga flinet som fick tjejer att bli knäsvaga behöll man såklart.

Han drar handed igen sitt rufsiga, bruna hår och lutar sig sedan mot räcket.

''Dregla inte på mattan, raring.'' Flinar han och blinkar åt mig, det är nog att väcka mig ur dvalan och bli medveten om situationen. Jag sätter fart längs hallen och tar dörren till höger som han sa, dock springer jag in i en stor garderob. Jag hör honom skratta hånfullt i hallen, jag känner mig generad. Antingen kan jag inte höger-vänster eller så lurade han mig.

Efter några andetag för att återfå lugnet får jag upp dörren och rusar ut, eller snarare, in i någon. Jag tittar upp och ser Alec le belåtet, det är nästan läskigt hur snabbt han tagit sig ner för trappan.

''Visa mig vägen ut, Alec!'' Beordrar jag frustrerat och försöker att inte drunkna i hans ögon igen.

''Vad gör du ens här, Tess?'' frågar Alec och tar ett steg bakåt, han lutar sig tillbaka på väggen och lägger huvudet på sned.

''Jag bor här... jag menar inte här-'' Jag känner hur det börjar hettas till på kinderna och jag tar en djupt andetag innan jag talar igen. ''Som du redan vet bor jag på andra sidan gatan. Vi skulle bara säga hej men det visar sig att vi inte välsignades med trevliga grannar utan av djävulen själv... och din mamma, din mamma är cool.'' Lägger jag till och lägger armarna i kors.

''Wow, det är som om ödet ger oss något slags tecken, skulle du inte säga det, Tessi?'' Säger han flörtigt och tar ett steg närmare samtidigt som jag tar ett steg bak.

''Du visste att jag bodde här, varför flyttade ni hit?'' Fräser jag och sträcker på mig.

''Jag har flera vänner här, mamma har gått tillbaka till sitt gamla jobb, varför skulle vi inte flytta hit?'' Han testar mig och tar ännu ett steg framåt, jag backar inte denna gång utan knuffar undan honom.

''Dina vänner? De var mina vänner innan du stal dem ifrån mig, du vände dem emot mig!'' Utbrister jag och knuffar honom en gång till, han är stark nog att stå kvar men backar ändå.

''Jag stal dem inte, de bara övergav dig, valde mig framför dig.'' Jag känner tårarna bränna innanför ögonlocken, men jag vägrar gråta inför honom. Jag ser mig desperat omkring efter en utgång eller iallafall någonstans att gömma mig.

Alec ser nästan ångerfull ut men det hinner jag inte uppfatta innan jag rusar mot en dörr som ser ut som en utgång, turen är för en gångs skull på min sida och det är dörren till trädgården.

''Tess, jag är ledsen!'' Hör jag Alec ropa efter mig. Jag vänder mig om en sista gång innan jag springer ut.

''Jag hatar dig, Alec Flynn.'' Mumlar jag högt nog för Alec att höra, mina ord träffar honom och han ser nästan sorgset efter mig när jag springer ut igenom dörren.