Kapitel 26

12.1K 372 105
                                    

Kapitel 26


Jag står på busshåll platsen och gör mitt bästa för att inte somna stående. Efter att jag vaknat klockan 4 på grund av den där drömmen kunde jag inte somna om, jag har duschat och druckit flera koppar kaffe men det känns fortfarande som att jag kan somna när som helst.

Samtidigt som jag sätter mig ner på gräset kommer Alec ut ur sitt hus. Jag kommer på mig själv med att le, jag slutar tvärt. Jag är bara glad att se honom i livet och inte döende i mina armar, det är allt.

''Du ser död ut.'' Påpekar Alec och kommer fram till mig.

''Du var död.'' Säger jag sömnigt utan att tänka, Alec höjer frågande på ögonbrynen. Jag borde nog inte prata om min bisarra dröm med Alec. ''Glöm det, var inget.'' 

''Så du är inte arg längre?'' Arg? Åh, juste. Jag hade helt glömt bort gårdagen, jag var så inställd på drömmen att jag helt glömt bort vilket arsle han är. 

Jag undviker hans blick, det bästa är nog bara att ignorera honom. 

''Tessa, sluta! Du tar det på fel sätt, det var inte det jag menade.'' Bussen saktar in och jag reser mig upp utan att säga något mer till Alec, dock så följer han efter mig till längst bak i bussen. Gabriel är inte med idag, fan! Jag sätter mig jämte en liten tjej så att Alec inte kan sitta bredvid mig, han sätter sig i det lediga sätet bakom istället.

''Tessa, Tessa! Tessi, Tessi! Tess, Tess!'' Tjatar Alec och jag gör mitt bästa att inte slå honom utav irritation. ''Tess, Tess, du ser hemsk ut idag. Tessi, Tessi, va inte så spänd!'' Jag ställer mig upp i sätet och slänger mina näve mot honom, dåligt val. Alec kopplar snabbt ett grepp runt min midja och arm och plötsligt så befinner jag mig i sätet bredvid honom. Hur han lyckades med det kommer alltid vara ett mysterium. 

Den lilla tjejen stirrar på hos storögt, jag ler tillbaka samtidigt som jag armbågar Alec i bröstet.

Jag stirrar ut igenom fönstret och försöker bara låtsas att Alec inte är där, går bussen extra långsamt idag eller?

''Tess, när är du någonsin nöjd?'' Frågar Alec vädjande.

''När du inte är med mig.'' Muttrar jag utan att se på honom.

''Vad gör jag för fel?'' Seriöst?

''Du är en narcissistisk idiot, en player, du dricker, du har ingen respekt för mig eller någon annan och du gör mig jävligt förvirrad.'' Jag slår honom en gång till innan jag ser ut igenom fönstret igen. ''Bara låt mig vara.'' 

''Vill du verkligen att jag ska låta dig vara?'' Nej, det vill jag inte. Jag vill att du ska be om ursäkt så vi kan ha sex i din bil.

''Nej, bara sluta förvirra mig.'' Oj, första gången jag faktiskt säger något sant till Alec. Bra jobbat, Tessa! Jag ser i ögonvrån hur Alec ler, en genuint leende. ''Kan du bara berätta?'' Mumlar jag.

''Jag är inte bra på att uttrycka mig med ord.'' Mumlar Alec och ser sig nervöst omkring.

''Ledsen men det räcker inte.'' Alec tar min hand i sin och flätar ihop våra fingrar. Det skickas elektriska stötar igenom hela min kropp men jag försöker fortfarande se oberörd ut.

''Förlåt, jag menar det, för allt. Jag vet inte hur jag ska uppträda runt dig längre nu när vi inte är ihop.'' Det är högljutt på bussen men jag hör allting klart och tydligt. ''Jag försöker ge dig space men samtidigt är du så jävla oemotståndlig hela tiden och jag hatar när den där Gabriel alltid klänger på dig som om ni vore ett par?'' De kommer ut som en fråga och han höjer menande ett ögonbryn mot mig.

''Jag och Gabriel är vänner och... det tycker jag också att vi borde va.'' Alec lägger huvudet på sned och ser trumpen ut, han är så söt. Han verkar samtidigt glad, jag är också glad.

''Visst, vänner.'' Han sträcker fram handen för mig att skaka.

''Vänner.'' Ler jag och skakar den. Han håller kvar min hand och sneglar ner på mina läppar, han lutar sig närmare och när det bara är några centimeter kvar stannar jag honom. ''Alec, vänner kysser inte varandra.'' 

''Jaja, jag kom ihåg.'' Muttrar han och släpper nedslaget min hand, den här vänskapen kommer bli en utmaning.

* * * * *

''Vänner? Du och Alec?'' Skrattar Gabriel under rasten. ''Du tål ju inte Alec, hur blev ni plötsligt vänner?'' 

''Det är en lång, komplicerad historia som är för mycket för din lilla hjärna.'' Ler jag gulligt och rufsar retsamt om honom i håret. 

''Tess, om han krossar ditt hjärta igen kommer jag döda honom, vän eller inte.'' Säger Gabriel strängt och rufsar tillbaka mig om håret.

''Ta det lugnt, jag har kontroll över läget.'' Skrattar jag och lägger min arm runt hans midja, han suckar men lägger sin över min axlar. 

Min mobil vibrerar så jag plockar upp den, fortfarande med min arm runt Gabriel.

Från: Levîïï: Kolla din email, du har fått ett mail från chefen! SPOILER ALERT! Du fick jobbet. 

''Yes!'' Tjuter jag och hoppar exalterat upp och ner men slutar när Gabriel kollar konstigt på mig. ''Jag fick ett jobb.'' Informerar jag honom, han skriker tjejigt och hoppar överdrivet runt vilket är en rolig syn eftersom han är så stor.

''K, bry.'' Säger han oberört, släpper charaden och går iväg, jag följer skrattande efter min bästa vän.

Ex vs ExWhere stories live. Discover now