Chapter Twenty Eight

17 0 0
                                    

KAZUMI

I was half asleep when we arrived to the airport. It was four in the morning! Kahit nga mga kapatid ko antok pa rin.

"Why did we have to go to the airport this early?!" reklamo ko sabay sabunot ng sarili kong buhok. Napatigil naman si Elle habang si Anne ay tinatamad na hinihila ang kanyang maleta at hindi ako pinansin.

Agad na lumapit sa akin si Elle no'ng nabitawan ko ang maleta ko at sinalo niya kaagad 'yon dahil pag natumba 'yon, for sure ay gagawa 'yon ng ingay.

"Halika na," pag-aaya niya sa akin at tinulungan akong hilain ang maleta ko kaya sumunod naman ako sa kanya.

Pumila kami para mag-check in. Nasa harap ko ang dalawa habang ako ay nasa likod nila, nagdadabog pa rin.

"Uh, why did I sleep so late last night," I kicked the floor, akala mo naman may magagawa 'yon. "I should've slept early!" because I was trying to kick something that doesn't exist, I lost my balance kaya napasigaw ako.

Before I fell down, I felt a warm hand wrapped around my waist, preventing me to fall.

Nanlaki ang mata ko when I realized who held me at agad namang tumayo at pinagpag ang sarili ko even though I didn't really fall.

When I looked him in the eye, I saw a spark of concern lingering in his eyes. I immediately avoided my gaze.

"Sorry," I whispered as I realized he was still holding me.

Tinitigan ko lang ang kamay niya, when he realized that, agad niyang binawi ang kamay niya.

"It's okay," aniya.

"Kazumi! Halika na!" tinawag na ako ni Elle kaya nag-excuse ako at nag check in na.

After that incident, hindi na ako inantok.

Habang nag-hihintay sa plane, sinandal ni Elle ang ulo niya sa balikat ko. Our other classmates are also here, as well as Miss.

"Saan kaya si Mommy?" Napaangat ng ulo si Elle at tinignan ako.

"Nandyan lang yan si Mommy. 'Wag na natin pansinin muna si Mom," inaantok niyang sabi at sinandal ulit ang ulo niya sa akin. Napatango na lang ako at 'di na siya kinulit pa. I wonder if Mommy saw what happened a while ago.

Not too long, dumating na rin sina Cleo. I wonder why they always arrive together. 'Di ko na lang 'yon pinansin.

When the plane was ready, agad 'kong ginising si Elle at tumaas na kami sa plane.

Magkatabi sina Elle at Anne, habang may pagitan sa aming aisle. Four seats lang per row dahil maliit lang ang plane na sinasakyan namin.

Umupo na ako sa tabi ng window. I'll just ask whoever sits in my side if I could seat here kasi dapat 'yong seat ko ay katabi ng aisle.

I was staring outside the window when I felt like someone sat beside me so I looked behind me. And if it wasn't cliché enough, I was shocked when Lucas sat beside me. Sabagay, when I checked-in, siya 'yong taong nasa likod ko. Oh well, there's nothing I can do.

Hindi naman ako ganoon ka-arte to request the crew to give me a new seat just because I'm seating beside my ex. It's hassle and nakakastress, not to mention nagmumukhang bitter!

"Uh, can I sit here beside the window?" I asked when he looked at me. I had to swallow my nervousness to ask that. I didn't want to ask him anything but I just really love to sit beside the window, it's relaxing.

Perfectly Imperfect  (The Perfect Girl Sequel)Where stories live. Discover now