Jag vill vara din | M.G

Del 52 - "Dette er vår baby"

"Tenk at dette er vår baby" säger en trött morgonröst som smeker min bara mage.

"Ja, en dag ska vi bli föräldrar" säger jag bestämt och han instämmer. Marcus sov på en madrass brevid min säng som förut fast nu sov han ensam.

"Hvordan vær det og sove alene?" Frågar Martinus och flinar.

"Jeg er jo vant, men litt kjedelig må jeg si" säger Marcus och tar fram sin mobil.

"Har tid hos läkaren om 1 timme så vi måste göra oss i ordning" säger jag och Martinus nickar. Han lyfter upp mig i sängen och sätter mig på min skrivbordstol, han ger mig en snabb kyss och sen går han för att fixa sitt hår. Vi gör oss klara, ber Marcus att Love på promenad och sen skjutsar pappa mig och Martinus till sjukhuset. Martinus tar min hand och vi går in för att träffa en läkare.

"Hej, jag heter Lena och om jag fattat det här rätt blev du gravid av misstag och vill intr behålla fostret som det är just nu?" Säger en läkare när vi blivit visade till ett rum.

"Ja för jag är alldeles för ung att ha barn nu, och ingen av oss kan ta hand om det" säger jag och Martinus kramar om mig sidvägs.

"Om du vill få bort det så snabbt som möjligt så tror jag faktiskt att vi kan fixa en tid redan idag" säger läkaren och jag nickar.

"Okej, du kommer att bli nersövd och sedan gör vi en mindre operation, så kalla kirurgisk abort, den tar endats ca. 20 minuter sen kommer du få stanna här och vila i några timmar. Känns det bra?" Jag nickar och hon går ut ur rummet.

"Jag är rädd" säger jag och kollar på Martinus.

"Jag har aldrig gjort en operation förut och jag trodde inte min skulle vara såhär.. Med ett barn i magen eller ja ett foster än så längre" säger jag och Martinus drar in mig i en av hans mysiga kramar.

"Jeg trodde ikke heller at dette skulle skje men det kommer gå bra" säger han och pussar min hårbotten.

Efter några timmar får vi äntligen åka hem och nu är det över! Jag är inte gravid längre och det gick bra. Vi ber pappa hämta oss och vi åker hem.

Woop woop