Jag vill vara din | M.G

Del 49 - "Du er sikkert gravid"

~ 3 veckor senare ~

Nattas perspektiv
"Asså Maja tre veckor utan honom är 3 VECKOR FÖR MYCKET" halvskriker jag till Maja som sitter framför mig på donken.

"Jaa jag förstår det men ni snackar varje dag och vi snackar ju också i babes varje dag så du har ju liksom fortfarande kontakt med honom" säger hon tröstande.

"Ja men jag vill ha hans kramar och hans kyssar och hans, ja" säger jag och fäller några tårar.

"Jag saknar mamma också.." Fortsätter jag.

"Men hjärtat, vi klarar det här, okej?" Hon tröstar mig och vi äter upp vår mat.

"Jag mår skitilla vänta måste spy" säger jag och springer in till toan och spyr upp all mat jag nyss ätit. Maja kommer springades efter mig och lyfter upp mitt hår.

"Du spyr aldrig, konstigt är du sjuk?" Frågar hon när jag spytt färdigt.

"Neej jag tror inte det" svarar jag förvirrad.

"Kan vi åka?" Frågar jag och vi rör oss hemmåt. Hon går hem till sig och jag till mig.

"Martinus jag spydde på donken och jag spyr ALDRIG, verkligen ALDRIG" säger jag nervöst när Martinus svarat på andra sidan luren.

"Er du sikker på at du ikke er syk?" Frågar han fundersamt.

"Men grejen är att jag spyr inte ens när jag är sjuk, det här är skitkonstigt" säger jag och Martinus funderar. Marcus, som verkar höra vårt samtal kommer bakom Martinus i vårt ft-samtal.

"Du er sikkert gravid" säger han på skämt och vi skrattar. Vänta?! Jag och Martinus kollar allvarligt på varandra och spärrar upp ögonen.

"Nej nej nej" säger jag högt. Martinus kollar oroligt på mig.

"Jag kan inte ha fkn barn när jag är 17 år, nyfylld 17 liksom?!" Halvskriker jag. Fyllde alltså år för bara någon dag sen och varken mamma eller Martinus var här, wow vilken toppendag. Not.

"Ro deg ner jenta mi, det går og ta bort det hvis du nå skulle vær gravid" säger Martinus lugnande.

"Jag veeeet men tycker inte om abort.. Måste nog köpa ett test och kolla om jag ens är gravid, i såna fall är mitt liv över"

"Nei det blir bra til slutt, det blir det alltid" säger Marcus och jag mumlar till svars.

"Asså Martinus varför gjorde vi sådär faaan allt är mitt fel"

"Neei det er ikke din skyld, og det kommer bli bra! Vi klarer dette, som vi alltid gjør" säger Martinus lugnande. Jag lugnar ner mig och berättar för pappa och han är förstående, tur. Vi åker till ett apotek och köper ett test och jag åker hem igen och ringer Martinus.

"Jag kan inte göra det här själv, jag skakar, är så fkn nervös" säger jag och Martinus suckar.

"Jeg vet at det er hardt men vi må gjør dette, jeg er her med deg" säger han. Jag gör testet.

🙊🙊