Jag vill vara din | M.G

Del 85 - "Når?"

22/7-20
22:31

(Självskadebeteende förekommer, just so u know)

"Fyfaaan vad jag älskar dig och är skitglad att vi löste allt till slut" säger jag och hoppar på Martinus som ligger på sängen.

"Auch" säger han då det nog gjorde ont.

"SORRYYY" säger jag och putar med underläppen.

"Jeg elsker deg mer" säger han och pussar min panna. Han lägger händerna över mina byxor, på min röv och drar mig närmare honom.

"Nej nu måste jag duscha" säger jag och ställer mig upp.

"Jeg og" säger han och jag skrattar lite.

"Kom då" säger jag och drar med honom till badrummet. Sen tar vi av kläderna och ska precis gå in i duschen när Martinus stoppar mig, notera att vi står helt neck framför varandra just nu, lol.

"Natta?" Säger hand medlidande och tar tag i min arm.

"Va?" Säger jag frågandes. Han vänder min på min arm och inspekterar underarmen. Där syns några, ganska många streck. Sen tar han upp min andra arm och där finns samma sak. Jag drar ifrån mina armar från hans grepp och kollar ner i golvet. Han lägger tummen under min haka och fäster sin blick i min.

"Når?" Frågar han bekymrad.

"Kan vi duscha först, sen snacka" säger jag och han nickar försiktigt. Sen duschar vi tillsammans under tystnad, lite romantiskt att smörja in varandra faktiskt. Och det var riktigt mysigt att leka lite med hans hår i duschen, länge sen jag gjorde det. När vi är klara går vi ut och torkar oss och han sätter på sig ett par kallingar. Jag sätter på mig underkläder och sen en tunn, ganska lång tröja. Vi går sen och lägger oss under täcket och han kollar på mig.

"Når?" Frågar han ännu en gång och jag lägger mig på rygg så att jag kollar upp i taket.

"Ett tag sen" svarar jag.

"Når vi ikke snakket?" Frågar han och jag nickar.

"Natta snakk med meg, du vet at du kan" säger han lite irriterat.

"Jeg blir lei meg at se det" säger han och jag blundar.

"Hvorfor?" Frågar han och jag kollar mot honom.

"Varför?" Säger jag.

"Ja?" Svarar han.

"Kanske för att jag förlorade min mamma som var den som betydde mest för mig, jag gick alltid till henne om jag hade ett problem. Och efter det var du den ända som kunde göra mig glad och jag förlorade den lyckan i mitt liv också. Och jag mådde skit, visst jag hade mina andra vänner kvar men liksom det var er 2 som jag behövde och ingen av er fanns i mitt liv så jag kände att skada mig själv var min ända utväg" säger jag och mina ögon börjar fyllas av vätska. Martinus lägger en hand på min kind.

"Hvorfor sa du inget?" Frågar han.

"Kanske för att vi inte hade kontakt och jag vågade inte skriva till dig, tänkte att du inte brydde dig om jag mådde dåligt"

"Jeg bryr meg alltid om deg, uansett om vi er sammen eller ikke" säger han och jag ler smått. En tår rinner ner för min kind men han är snabb på att torka bort den.

"Det gjør meg lei at jeg er grunnen til at du skader deg sjøl" säger han och mitt leende försvinner.

"Du är inte anledningen Martinus, anledningen var att jag inte hade dig när jag behövde dig som mest. Och det var inte bara ditt fel, mitt också"

"Men jeg vet at det kranglet vi hadde var min feil"

"Kanske, men jag kunde ju hört av mig"

"Kan du love meg at du sier til meg hvis du føler for og skade deg sjøl?"

"Jag ska försöka" säger jag och han kysser mig. Sen vänder jag mig om och han lägger en hand över min midja som jag tar tag i.

"Martinus?" Säger jag tyst och han kysser mig i nacken som svar.

"Jag försökte ta livet av mig" säger jag och han sätter sig hastigt upp.