𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟻 (HP-fanfic)

22. Dödens närvaro

Lågorna verkade inte komma mot mig på samma sätt som de jagat efter de andra.
För ett ögonblick tvekade jag där jag stod på den snabbt söndervittrande högen, men insåg att jag inte hade så mycket att välja på.
På ett ögonblick lät jag min egen eld täcka mig helt, innan jag tog sats.
Med lite tur skulle lågorna låta mig vara om jag själv brann som en fackla.

Precis innan högen jag stod på gav vika satte jag av.
Så snabbt jag kunde rusade jag genom havet av höga flammor. Golvet kändes sprucket och krackelerat under mina fötter, men jag sprang ändå för allt jag var värd. Drakar och ormar av eld verkade se på mig, men de kom inte mot mig. Bara de stora lågorna slog emot mig likt vågor i havet när jag rusade genom dem, men de skadade mig inte. Trots att jag knappt kunde se dörren långt på andra sidan om rummet så satsade jag allt jag hade på att springa mot den. Dånet av elden omslöt mig och slukade snart rummet helt.
Dörren dök upp som en mörk fyrkant i stenväggen på andra sidan rummet.
Min blick fann Draco på andra sidan om dörrhålet och även om jag inte kunde höra honom så såg jag hans mun forma mitt namn.
Harry höll Dracos ena arm och Ron den andra medan de höll honom tillbaka för att han inte skulle rusa in i rummet.
Både Harrys och Rons ögon blev stora när jag kom rusande rakt mot dem.
Med ett ryck fick de både sig själva och Draco åt sidan precis innan jag störtade in i korridoren.
Tystnaden föll bakom mig precis innan jag slog händerna i väggen för att ta emot mig när jag inte hunnit bromsa före jag passerat dörrhålet.
Snabbt lät jag min egen eld slockna, innan jag vände mig om för att finna att dörren till Vid-behov-rummet var borta.

Draco slog armarna om mig och kramade mig hårt. Jag lade armarna om honom och kramade tillbaka medan jag kände hur han skakade av chock.
På golvet nära oss låg Goyle fortfarande avsvimmad och de tre vännerna stod med chockade miner och stirrade på oss.
"Det där var omöjligt", sa Hermione kort. "Det där måste ha varit djävulsfyr. Det dödar allt. Hur i hela kunde du springa genom den utan att ens bli bränd?" undrade hon.
"Djävulseld är en sak som går i släkten. Elden såg inte mig som ett byte när jag brann med min egen", sa jag och höjde ena handen för att låta den fatta eld för ett ögonblick.
"Hm..."
Hon verkade inte intresserad av att diskutera det vidare med mig och det förstod jag. Istället gick hon snabbt fram till Harry och Ron och drog undan dem lite för att lågmält prata om något annat. Jag tyckte mig höra dem nämna Nagini, vilket fick mig att undra om inte ormen var den sista horruxen. De drog sig i alla fall bortåt när de plötsligt insåg att de inte kunde hitta Ginny någonstans.

Draco samlade sig snart och rätade på ryggen med fuktig blick.
"Jag trodde nästan att jag skulle förlora dig", mumlade han plågat.
Jag kysste honom lätt och skakade sedan på huvudet.
"Det kanske var nära den här gången, men jag är kvar och jag har inga planer på att låta något rycka undan mig riktigt än."
Han tog ett djupt andetag och kramade mig hårt igen.
Goyle rörde på sig på golvet bredvid oss och kravlade sig sedan upp.
"Vad hände? Var är Crabbe?" sluddrade han och såg sig förvirrat om.
"Crabbe är död. Han dog i sin egen djävulsfyr när han tappade kontrollen", sa jag och spände blicken i Goyle när han chockat såg på mig.
"Jag skulle söka upp mina föräldrar om jag var du. De är säkert bland de stridande på utsidan. Eller så skulle du kanske överväga att söka skydd någonstans nu när du inte har någon trollstav", fortsatte jag.
Han stirrade på mig som om det var jag som dödat Crabbe och snubblade sedan till innan han skyndade sig bort i korridoren.
Jag vände mig till Draco igen.
"Jag skulle vilja söka upp Severus, men jag vet inte om jag vågar ta med dig. Du har ingen trollstav och jag kanske inte räcker till för att hålla dig säker."
Draco såg stumt på mig för ett ögonblick.
"Jag lämnar dig inte", sa han sedan bestämt.
Jag suckade lätt.
"Som du vill... Men vi måste vara försiktiga."
Han nickade.
Jag såg mig om där vi stod medan jag tänkte efter.
Severus var säkert någonstans utanför striden, för knappast deltog han. Han var ju precis som jag med i motståndet, även om jag dolt det lite sämre än honom. Jag hade flera som kände till min rätta åsikt då jag avslöjat den för ganska många, medan jag var den enda som kände till var Severus stod, i alla fall nu när Dumbledore inte fanns med i bilden längre.
Jag suckade djupt och försökte komma på var Severus kunde tänkas ha sökt skydd.
Knappast i Hogsmeade...
Men kanske i Spökande stugan?
Det var en ganska logisk plats.
Draco såg på mig i väntan på att jag skulle berätta vart vi skulle.