𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟻 (HP-fanfic)

10. Ny allians

Snöflingor började falla utanför fönstret under min lektion i talmagi.
Det var bara några dagar kvar till jul, så jag fann det väldigt passande.
Mina husalfer hade informerats om att vi skulle få gäster över julen, så de var säkert i full färd med att ställa i ordning och förbereda där hemma.
Narcissa och Lucius skulle komma på middag på juldagen, precis som Severus. Mer tid än så hade vi inte lyckats få av dem, men jag såg ändå fram emot det.
Draco och jag skulle i alla fall tillbringa större delen av julen i Wicker Hall, vilket jag verkligen såg fram emot.
Vi skulle även besöka herrgården, men det var inte för någon länge tid.
Större delen av jullovet skulle vi i alla fall vara hemma i mitt slott.
Jag slog vad om att Kväk och Bucky hängt upp mängder med järnek och mistel. De visste att jag tyckte om juldekorationer och hade utan tvekan tagit ut svängarna ordentligt när de pyntat.

Professor Vector delade ut ett nytt papper och började prata om vad vi skulle läsa vidare om under nästa termin, vilket väckte mig ur mitt dagdrömmande.
Sedan var lektionen slut, så jag packade ihop mina saker och tog väskan med mig när jag lämnade klassrummet.
Draco hade haft håltimme och väntade på mig nere i uppehållsrummet, så jag styrde direkt in i korridoren som skulle ta mig ner till fängelsehålorna.
Jag hade inte gått långt innan jag hörde steg som snabbt gick ikapp mig.
För ett ögonblick trodde jag att det kanske var någon från Gryffindor som ville mig något, men till min förvåning mötte jag Blaises blick när jag vände på huvudet.
Han låste sin blick med min, så det var uppenbart att han ville något.
Jag stannade och lät honom komma ikapp.
”Devltree”, sa han artigt och jag gav honom en nickning när jag var för överraskad för att kunna svara något med en gång.
”Ville du något?” undrade jag när han bara stod framför mig utan att säga något mer.
Han skruvande lite på sig.
”Har du tid ett ögonblick?” undrade han.
Jag nickade.
”Absolut.”
Han började gå utan ett ord, så jag följde honom till en lite mindre korridor som slutade vid några fönster. På sidorna fanns några stängda dörrar, men annars var korridoren tom.
Vi ställde oss vid de höga, nästan lite kyrklika fönstren och Blaise såg ner längs korridoren som vi stod i, som för att försäkra att ingen följt efter oss.
Jag gav honom en frågande blick.
Han harklade sig lätt och skruvade lite på sig.
”Tycker inte du också att det börjar gå lite väl långt med alla förbannelser och misshandel? Jag menar... Jag har hållit ett litet öga på dig ett tag. Jag har märkt att du smyger iväg med Gryffindroelever ibland, med så överraskade du mig totalt när du golvade Longbottom. Fast sen var det som om du var tillbaka med att smyga iväg med elever från andra elevhem igen. Jag undrar bara hur din lojalitet ser ut. Innan du svarar så vill jag bara säga att jag tycker att all tortyr börjar gå lite väl långt...”
Blaise verkade ha svårt att veta hur han skulle uttrycka sig, vilket jag kunde förstå. Jag var trots allt rektorns dotter och överprefekt. Att antyda att man inte alls delade åsikt med Dödsätarna var kanske inte det lättaste när man stod med någon som stod högt i deras rang, även om jag nu inte var en Dödsätare själv.
”Du kan vara lugn. Jag och Neville är bra vänner och det har vi inga planer att ändra på. Det jag gjorde med honom var egentligen en Iperiusförbannelse. Jag fick honom att spela teater helt enkelt. Var det något särskilt du undrade?”
Blaise såg ut att slappna av lite.
”Jag undrade väl mest bara om det fanns något man kunde göra för att hjälpa till.”
Jag log.
”Det gör det säkert. Jag kan ha dig i åtanke om det är något som behöver göras. Det kan alltid behövas folk som håller utkik, täcker upp för de som behöver alibi och framför allt någon som vet hur man läker skador. Jag kan lära dig om du vill. Vad gör du under julen?”
Han ryckte på axlarna.
”Jag är nog bara här. Min familj vill inte riktigt veta av mig just nu...”
Det sista mumlade han på ett sätt som gjorde mig misstänksam.
”Har det hänt något?”
Han såg obekväm ut igen.
”De... fick reda på en sak som de inte gillade...”
Han undvek mig med blicken, men jag granskade hans ansikte medan jag försökte utröna vad det var han inte ville prata om.
Min tankeläsningsförmåga valde att göra ett litet ryck och jag fick några få, korta glimtar av hans tankar innan jag samlade mig igen.
”Du och Theodore?”
Han såg överraskat på mig och höll nästan andan för ett ögonblick.
Jag gav honom ett varmt leende.
”Och jag som trodde att jag ni var för blyga för att ta steget, men så har ni tydligen redan något på gång. Nå, då behöver jag inte hjälpa er att våga närma er varandra i alla fall, men om det är något annat ni vill ha hjälp med så är det bara att säga till.”
Jag ville inte avslöja att jag sett glimtar av hans dilemma.
Jag hade under bråkdelen av en sekund sett ögonblicket när han och Theodore suttit tätt omslingrade i en säng när någons föräldrar ryckt upp dörren. De hade varit fullt påklädda och bara läst en bok tillsammans, men de hade hållit om varandra på ett sätt som vänner inte gjorde och föräldrarna hade inte gillat det.
Uppenbarligen hade föräldrarna som ertappat dem berättat för de andra föräldrarna, så det förklarade varför han inte ville åka hem just nu.
Blaise rodnade lite och lät blicken vandra ner i korridoren vi stod i.
”Vet du vad?” frågade jag sedan och han mötte min blick igen. ”Jag har ett helt slott för mig själv och det finns en gästdel av det slottet som är som en helt egen bostad. Om ni vill fira jul tillsammans så är ni mer än välkomna att bo där. Jag kan förstås inte garantera att den delen är färdigt renoverad. Jag vet inte hur långt mina husalfer kommit i att göra den delen i ordning, men skulle den inte vara färdig så har jag mängder med gästrum i huvuddelen av slottet.”
Blaise såg överraskat på mig för en stund, innan han verkade ha insett vad jag sagt.
”Fira jul i en egen bostad, bara han och jag?”
Jag log lite bredare när jag såg hans överraskade min.
”Om den delen av slottet är tillräckligt färdigställt, så absolut. Men annars är ni som sagt välkomna att ta ett valfritt gästrum i huvuddelen av slottet.”
Han såg ut att behöva någon minut till att ta in mitt förslag, innan han till slut nickade.
”Hemskt gärna. Jag ska förstås fråga Theodore vad han tycker, men jag tvivlar starkt på att han hellre skulle fira julen här.”
”Roligt att kunna hjälpa till. Och jag ska som sagt informera dig om det är något som du kan hjälpa till med i framtiden. Jag måste höra med Neville om han har något förslag först, men säkert finns det något du kan göra.”
Blaise nickade och log sedan mot mig.
”Du är verkligen inte den ondskefulla rektorsdottern som du utger dig för att vara”, sa han skämtsamt. ”Självklart inte. Men jag hoppas att inte allt för många märker att jag har mina små uppgifter som jag smyger med. Jag skulle inte vilja bli av med möjligheten att göra det jag gör.”
”Jag kan gå i god för dig om det behövs och påstå att du hotar dem lite som hobby eller något sådant”, sa han i samma skämtsamma ton och vi började gå mot elevhemmet.
”Jag kanske själv skulle börja låtsas att jag gör livet surt för dem, trots att jag hjälper dem. Det vore faktiskt ganska kul att spela teater och gå bakom ryggen på Carrows”, fortsatte han.
Att ha fått möjligheten att värva en Slytherinare till att hjälpa Dumbledores Armé kändes riktigt bra.
Kanske att jag rent av värvat två då jag förmodligen fick Theodore med på köpet. Det kändes som en bra början. Jag hoppades att jag skulle få med fler under nästa termin, för knappast var vi ensamma om att tycka att saker och ting gått för långt.
Men först skulle jag förstås ta mig tid att njuta av jullovet.