𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟻 (HP-fanfic)

16. Insikt och en galen idé

När jag smög in i sovsalen utan att väcka de andra tjejerna kände jag mig fortfarande rätt nöjd med mig själv.
Jag bytte om till pyjamas och vek ihop mina kläder i lugn och ro, innan en serie insikter och tankar mer eller mindre exploderade i mitt huvud.
Hela idén var för stor för att bearbeta i ett svep, så jag sjönk ner och satte mig på sängkanten.
Tanken hade inte slagit mig tidigare...
Med blicken mot det smala fönstret vid min säng bearbetade jag nystanet av tankar.
Jag mindes helt klart den självsäkra killen jag träffat från början.
Draco hade aldrig bett någon om ursäkt och var aldrig sen att komma med hånfulla kommentarer.
Den delen av honom saknade jag inte, men det slog mig plötsligt att hans självförtroende mer eller mindre slagit i botten.
Den stressiga tiden året innan när vi febrilt försökt arbeta på Dracos uppgifter hade han sakta men säkert brutits ner till en blek kopia av sig själv.
När det inte gått som det var tänkt hade han och hans familj fått utstå så oerhört mycket förnedring och hån.
Jag var medveten om Voldemorts utnyttjande av Draco när han tvingat Draco att tortera fångar för hans egen räkning. Voldemort hade kallt och roat sett på medan Draco fått kasta Cruciatusförbannelsen på vem helst Voldemort pekat på. Lucius och Narcissa hade uppmuntrat Draco att fortsätta göra som Voldemort sa då de hoppades att synen på deras familj skulle bli bättre om de visade sig villiga att göra vad som krävdes.
Draco hade själv sagt hur mycket han uppskattade att jag var den första som bett honom göra något bra.
Jag hade nog inte insett hur mycket han kämpat för att komma på fötter igen efter sitt nederlag.
Han hade trots allt trott att jag varit på väg att göra slut med honom i slutet på sommaren.
Nu hade hans reaktion med Pansy gett mig en ännu tydligare bild av de skador som fanns i honom.
För några år sedan hade Draco reagerat helt annorlunda på händelsen. Jag hade förmodligen fått hålla tillbaka honom när han velat rusa efter Pansy för att vrida nacken av henne. Han hade blivit arg, höjt rösten och haft ett utbrott.
Nu hade han brutit ihop på golvet, nästan börjat gråta och krupit upp i min famn för att krama sig fast vid mig.
Det högg till i mig när frågan dök upp i mitt huvud;
Hur dåligt mådde han egentligen?
Jag insåg att jag varit så upptagen med att skydda honom från fysisk skada att jag missat hur hela hans personlighet brutits ner och lämnat en rädd och nervös spillra kvar.
Han var inte sig själv längre.
Han var så rädd för att jag skulle lämna honom att han brutit ihop totalt för något som inte ens var hans fel och han skulle förmodligen krypa på knä för Neville om jag bad om det av rädsla för att jag skulle tycka mindre om honom annars.
Han kanske kände att hans egna föräldrar var ständigt missnöjda med honom, precis som alla andra. De ville nog i all välmening att han skulle vinna status precis som de ville stiga i graderna själva, men han såg det nog bara som ett tecken på att han aldrig var tillräckligt bra.
Vad han än gjorde behövde han alltid göra mer.
Det verkade aldrig vara nog.
Han var misslyckad, nedvärderad och oduglig.
Det var nog så han uppfattade alla andras syn på honom.
Dessvärre inkluderade det mig mer än jag trodde. Hans reaktion på händelsen med Pansy bevisade det.
Frågan var bara vad jag kunde göra för att få honom på fötter igen...

Jag reste mig tyst från sängen och smög ut i korridoren igen.
Jag slängde en blick mot uppehållsrummet, men Pansy verkade inte ha förmått sig att stiga upp ur stolen än.
Rätt åt henne.
För ett ögonblick hade jag undrat om jag inte borde ha tagit i mer, men de glimtar jag fått av hennes tankar hade avslöjat att jag skrämt henne mer än väl ändå. Hon kunde gott sitta där och stirra in i elden resten av natten för min del.
Jag vände istället min blick mot dörrarna som ledde till duscharna.
Lätt på tå smög jag dit och hittade snabbt den dörr som var låst.
Med min magi var det inte svårt att låsa upp dörren.
Ett moln av ånga slog emot mig och jag slank in, innan jag låste dörren efter mig igen.
Duscharna satt två och två med en stenvägg mellan sig. När man steg in innanför dörren såg man bara en smal korridor som de två duscharna mynnade ut mot, så jag såg inte Draco alls medan jag kröp ur kläderna. Jag visste att han var där, men med tanke på all ånga började jag undra hur varmt han egentligen duschade. Med stenväggarna kunde det vara lite kyligt där inne, men nu kändes rummet varmt och fuktigt.
Jag lade mina kläder under en handduk för att de skulle hållas torra i den fuktiga luften och smög sedan tyst mot den smala gången framför duscharna.
Första duschen var tom, så jag tassade vidare.
Det gröna draperiet var till hälften fördraget och jag kikade runt för att se vad han gjorde.
Jag hoppades att jag inte tog honom på bar gärning i något besvärande skede, men med tanke på hur deprimerad han varit för en stund sedan så tvivlade jag på att det var det han gjorde.
Han stod med ryggen mot mig och tog stöd mot väggen med händerna.
Huvudet hängde långt framåtböjt och han rörde sig inte över huvudtaget.
Det ångande vattnet rann över ryggen på honom och hans hud var så rödrosig att jag undrade hur mycket han skrubbat sig själv, eller om det bara var det varma vattnet som skapat rodnaden.
Försiktigt smög jag in och lade armarna om hans midja.
Han ryckte till och rätade på ryggen.
Han var verkligen varm efter allt duschande. Vattnet brändes nästen lite.
Jag sträckte mig förbi honom och minskade en liten aning på det varma vattnet.
Han lade sina händer över mina när jag kramade om honom igen.
Försiktigt kysste jag honom mellan skulderbladen.
Han stod stilla med lite hängande huvud.
Efter att ha hållit om honom en stund lossade jag på greppet och vände på honom.
Han såg på mig och jag kunde tydligt se den knäckta och sårade självkänslan i hans blick.
Jag ställde mig nära honom och höjde ena handen för att röra vid hans läppar.
Som för att tvätta bort Pansys kyss från honom gned jag honom försiktigt över munnen med fingertopparna.
Jag kunde inte låta bli att le lite när en tanke dök upp i mitt huvud.
När jag sänkte min hand kysste jag honom försiktigt bredvid näsan.
”Ni gjorde inte mer än kysstes, väl?” undrade jag med låg röst.
Han skakade på huvudet.
”Nej... Fast innan vi började fick hon mig att säga en massa helt idiotiska saker.”
”Som vad?”
Min röst var mjuk och mild.
Han suckade och skruvade lite på sig.
”Som att hon var vackrare än dig och att jag föredrog henne hundra gånger över dig... Sådana saker”, mumlade han.
”Idiotiskt nonsens, med andra ord...”
”Mer eller mindre...”
”Men sen hånglade ni bara?”
”Ja.”
Jag log lite.
”Så hon stoppade inte handen innanför byxorna på dig eller hade händerna under dina kläder?”
”Nej. Så långt hann vi inte...”
Jag kysste hans mungipa och fortsatte sedan ner mot hans haka.
Därefter följde jag konturen av hans nyckelben med några kyssar, innan jag fortsatte ner över hans bröstkorg.
Draco stod helt stilla medan mina kyssar vandrade allt längre ner.
När jag kommit så långt att jag satt på huk så hade han sedan länge reagerat på min fräcka idé och jag kände något varmt mot kinden när jag kysste honom vid ljumsken.
”E-Evi?”
Hans lite stammande fråga var osäker, men jag hade inte för avseende att svara.
Det var inte direkt läge att prata länge.
Jag hoppades att lite personlig uppmärksamhet skulle stärka hans självförtroende och om inte annat så borde det bevisa att jag var beredd att göra något för honom utan att få något tillbaka.
Ärligt talat hade jag ingen större aning om vad jag egentligen skulle göra, så jag prövande mig fram.
Han var oerhört lätt att läsa, så jag gjorde det som han verkade tycka bäst om. Han gjorde sitt bästa för att inte ge ett ljud ifrån sig, men hans häftiga andetag eller tillbakahållna flämtningar gick inte att dölja.
Han lutade sig fram lite så att vattnet från duschen inte rann över huvudet på mig, men verkade osäker på om han vågade röra mig.
Hans fingertoppar nuddade vid min axel och jag kunde känna att hans hand darrade till lite med jämna mellanrum.
Jag utförde min handling långsamt och beslutsamt. Det fick ta så mycket tid det ville.
Det dröjde förstås inte länge innan hans ryckiga andetag hördes tydligt i den lätt ekande duschen.
Hans hand letade sig ner över mitt skulderblad när han sjönk ihop lite till.
Det var faktiskt lite häftigt att ha full kontroll och kunna koncentrera sig helt på honom utan att distraheras av annat själv. Kanske inget som jag tänkte börja syssla med hur ofta som helst då jag nog föredrog att båda deltog på lika villkor, men någon gång i bland var inte omöjligt...

Dracos ben vek sig nästan innan det var klart, men sedan sjönk han ner framför mig och drog in mig i en kram.
Jag log och kramade honom tillbaka.
”Du är ju inte klok”, mumlade han kärleksfullt mot min hals.
Jag log lite bredare.
”Jag vet”, mumlade jag.
Plötsligt lutade han sig mot mig så att jag började tippa bakåt.
”Va?! Nej! Vad gör du?!” väste jag och klamrade mig fast hårdare, men det var inte lätt att hålla sig uppe från golvet när han följde med mig ner.
”Jag vill inte ligga på ett duschgolv!” pep jag, men det var redan för sent.
Jag låg helt på rygg med honom över mig.
Golvet var faktiskt inte så kallt efter allt varmt vatten som spolats över det, men det var lika väl ett golv i en allmän dusch.
”Jag ska återgällda din gest”, mumlade han och kysste mitt nyckelben.
”Du skojar?”
”Nej”, mumlade han mot min bröstkorg.
”Det behöver du inte. Tanken var att det skulle munta upp dig och ge den här dagen en mer positiv stämning. Du behöver inte göra något alls för mig.”
Han pausade strax ovanför min navel.
”Vadå? Första otroheten och första avsugningen på en och samma dag?” undrade han.
”Jag ser det mer som att jag avväpnade min fiende och dyrkade min pojkvän på en och samma dag.”
Han fnissade till, likt en kort hostning.
”Gör dig beredd på att bli dyrkad själv då”, sa han och fortsatte kyssa mig över magen.
Jag insåg att det var första gången på väldigt länge som han var bestämd över något och tog kommandot.
Min kupp hade tydligen fungerat bättre än jag räknat med, så även om jag kände att jag nog kanske ville protestera mot den lite pinsamma händelsen så kändes det ändå viktigt att låta honom vinna.
Verkade som att jag inte hade något val...

Draco var inte helt bortkommen på området heller och han såg nästan oförskämt stolt ut när han lade sig på rygg bredvid mig.
”Det där var ju inte så dumt”, sa han och jag blängde lite på honom.
”Vi ligger på ett äckligt duschgolv. Vi kunde faktiskt ha letat upp ett bättre ställe”, muttrade jag.
”Du klagade inte så mycket för en stund sedan”, flinade han.
Jag svepte upp vatten med handen så att det skvätte på honom.
”Eww!” Golvvatten!”
Jag fnissade lite.
”Vi ligger i golvvatten, så jag vet inte vad du fånar dig över”, sa jag retsamt.
”Det är väl en annan sak när man skopar upp det och sprättar det i ansiktet.”
”Det var en hämnd för att du fick mig att lägga mig på golvet.”
”Jag ligger ju också på golvet och jag kan inte se vad som är så hemskt med det.”
”Kanske för att du inte tänkt tanken på att någon i skolan kanske har trollvårtor.”
Draco gjorde en överdriven min av fasa.
”EEWWWW! Varför sa du inget med en gång?!”
Han reste sig snabbt och hjälpte mig upp.
”Jag försökte protestera, men någon lyssnade inte”, sa jag anklagande, även om det var i skämtsam ton.
”Det är lugnt. Jag kan hjälpa dig att tvätta dig på ryggen och så tvättar du mig på ryggen sen. Då borde vi bli av med alla vårtor och fotsvampar.”
Han tog tvål och vände sig till mig med ett leende.
Jag gav honom ett leende, innan jag vände ryggen mot honom för att låta honom göra som han sagt.

Kvällen hade slutat avsevärt bättre än den börjat.
Det var nog snarare natt när vi smög in i killarnas sovsal och kröp ner i Dracos säng, vilket nog skulle straffa sig följande morgon, men det spelade ingen roll.
Jag kanske hade lång väg kvar innan jag fått tillbaka Dracos gamla självsäkerhet, men det kändes ändå som att jag kommit en bra bit på vägen.
Vi kröp ihop tätt tillsammans bakom de fördragna draperierna och somnade nästan direkt, efter att vi lagt en tysthetsförtrollning över Crabbe och Goyle.
Goyle snarkade ljudligt och Crabbe smaskade i sömnen, så jag var väldigt glad över att det fanns magi som kunde råda bot på sådant.
Vi hade en otålig väntan på påsklovet framför oss och en hel del arbete med att försöka hjälpa folk, men jag hade i alla fall lyft Dracos humör efter händelsen med Pansy och det kände jag mig väldigt nöjd över.