𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟻 (HP-fanfic)

3. Morgonen före skolstart

Det gick inte många dagar innan nästa räd planerades.
Ministeriet och Trolldomsministern stod på tur.
Man skulle ge sig ut på jakt efter Potter samma dag som Ministeriet föll och Trolldomsministern skulle bytas ut mot en som stödde ”vår sak”, som det hette. En marionett åt Voldemort med andra ord.
Det kändes som att världen långsamt vreds om till en horribel vanföreställning utan att vi kunde göra ett dugg.
Infångad i den nu ganska kusliga herrgården kunde jag inte göra annat än att vänta på att få slippa till skolan.
Mitt projekt låg där.
I Hogwarts skulle jag göra allt som krävdes, men nu kunde jag inte göra mycket annat än att vänta.

Den ödestigna dagen kom.
Jag fick höra av ivrigt samtalande Dödsätare i herrgården att Ministeriet nu låg under deras kontroll. Trolldomsministern, Scrimgor, var död och hade ersatts av Pinus Korpulens. Dödsätarna infiltrerade Ministeriet som ett virus infekterade en försvarslös kropp. I tidningarna stod det att Scrimgor avgått, men jag visste bättre.

The Daily Prophet kom dagligen med information. Mest sådant som man fick tolka om och läsa mellan raderna, men information var det ändå.
Severus kunde inte alltid informera mig om läget. Det var för riskfyllt. Men mellan omgångarna med delade minnesbilder fyllde tidningarna i ganska mycket.
Dumbledore smutskastades friskt av Rita Skeeter och det dröjde inte länge efter att Dödsätarna intagit Ministeriet innan Potter anklagades som den som dödat Dumbledore. Sanningen vreds om och jag behövde inte ens gissa för att veta hur det egentligen låg till. Det enda som höll mig uppe nu var det faktum att skolan snart började. Att få slippa ut ur Herrgården såg jag verkligen fram emot, även om det kändes obehagligt att behöva lämna Lucius och Narcissa kvar. Jag tvivlade inte på att de skulle klara sig, men knappast skulle de ha en trivsam samvaro i herrgården med sina underbara gäster.
En annan sak som oroade mig var att mugglarfödda skulle registreras och betraktas som potentiella magitjuvar, som om de skulle ha kunnat stjäla sina förmågor.
Verkade som att det skulle bli avsevärt färre elever i skolan i år...

Jag vaknade i gryningen, trots att de tjocka, gröna sammetsgardinerna var fördragna.
Det var idag vi skulle slippa ut ur huset.
Skolan började, så efter frukosten skulle vi till Kings Cross för att ta tåget till Hogwarts.
Jag låg med kinden mot Dracos axel, så jag låg helt stilla för att inte råka väcka honom.
Hans andetag var djupa och lugna, så jag gissade att han sov.
Han kunde få sova en stund till.
Färden till skolan brukade vara lite uttröttande i sig, så det var lika bra att han fick ta till vara sömnen. Dessutom var det sista gången på ett bra tag som vi sov tillsammans, så jag kände att jag ville ta till vara stunden lite själv också.
Utanför rummet var det tyst och stilla, så jag undrade vilken tid det var. Alecto och Amycus hade valt att stanna på herrgården över natten och då de skulle vara lärare i skolan den kommande tiden så borde de stiga upp i ganska god tid för att bege sig till Hogwarts. Jag kunde inte höra att de skulle ha börjat röra på sig än.
Medan jag lyssnade på Dracos andetag lät jag tankarna sysselsätta sig med att utforska olika scenarion som kunde komma att utspela sig på skolan. Att försöka planera något när jag inte hade en aning om vad som väntade var kanske onödigt, men när jag inte kunde somna om så kändes det som ett ganska bra sätt att förbereda sig på. Severus hade säkert transfererat sig till skolan redan för att göra sig hemmastadd i rektorstornet.
Jag hoppades att Alecto och Amycus skulle vara borta innan vi gick ner till frukosten, men chansen att vi hade sådan tur var ganska liten. De skulle säkert transferera sig till skolans grindar, vilket betydde att de ändå skulle vara där långt före oss som tog tåget. De skulle säkert hinna äta frukost innan de gav sig av, vilket betydde att de högst antagligen skulle sitta där när vi gick ner för att äta frukost.

Jag hörde steg som gick förbi vår dörr, innan en av de två personerna vände och gick tillbaka till dörren.
Draco tryckte till när det knackade ljudligt på dörren.
”Upp och hoppa, Draco! Eller ligger du på hålet?! Frukost!” ropade Alecto ljudligt.
”Men snälla Alecto. Barnen kan gott sova några minuter till”, hörde jag Narcissa säga längre bort vid hennes och Lucius’ dörr.
Hon måste ha stigit upp precis när Alecto och hennes bror gjort det.
”De kan gott komma ner och äta frukost också. Att vara ute i god tid är en bra egenskap”, hörde jag Amycus svara längre ner i korridoren.
Alecto lämnade vår dörr och jag hörde dem alla gå mot trappan och lämna tystnad efter sig i korridoren.
Draco stönade lite irriterat och svängde på sig så att han omfamnade mig tätare.
Jag suckade lätt och lade armen om hans midja.
”Ligga på hålet. Som om det skulle gå att pyssla med sådan när de där hyenorna stryker omkring i huset”, mumlade Draco surt.
Jag log lite.
”Vi hade ganska trevligt på vår picknick i skogen för någon vecka sedan”, sa jag och strök honom över ryggen.
”Mm... Tre gånger på hela sommaren är ändå en bit ifrån vad jag hade tänkt mig...”
Jag kysste honom mjukt och suckade sedan lätt.
”Efter att vi gått ut skolan så är vi gamla nog att bo själva, så då kan vi åka oftare till Wicker Hall.”
Han öppnade ögonen och mötte min blick.
”Jag vet inte om jag vågar lämna mina föräldrar hur som helst. Jag skulle nog oroa mig rätt mycket om jag inte visste vad som pågick här när vi är i Wicker Hall.”
Jag höll hans blick och önskade att jag hade något uppmuntrande att säga, men som det var nu var det svårt att avgöra om det fanns något hopp över huvud taget. Jag trodde på Potter och hoppades att han verkligen skulle hitta ett sätt att få stopp på allt. Frågan var bara hur lång tid det skulle ta.
”Vi får hoppas att vi kan sätta våra planer i verket så snart som möjligt och hjälpa till så mycket det går.”
Jag sänkte rösten till en viskning när jag började ta mig in på det hemliga ämnet.
”Dina planer. När det gäller sådana saker så är du skarpare än jag”, viskade han tillbaka.
Jag log lite.
”Du är den jag planerar med, så det är dina planer också... Ska vi gå ner till frukosten?”
Han suckade djupt.
”Kan vi väl... Lika bra att få det överstökat. Jag börjar faktiskt längta till skolstarten”, mumlade han.

Draco hade som vanligt sin svarta kostym och den ormformade silverbroschen.
Själv bar jag en knälång svart klänning och mörkgröna knästrumpor. Jag hade egentligen velat ta mina vinröda strumpor, men att gå klädd i grönt antydde att jag var trogen Voldemorts sak då han hade grönt som sin färg, precis som Slytherin.
Runt frukostbordet satt Narcissa, Lucius, Bellatrix och syskonen Carrow. Alecto tittade upp först och log retsamt mot oss.
”Så Devltree låter dig gå utan koppel idag med, Draco? Vilken snäll ägare för en liten bandhund som du”, retades hon och tog en klunk av sitt te.
Narcissa gav Alecto en blick, men valde att vara tyst.
Bellatrix såg inte heller ut att tycka att Alecto var lustig, men inte ens hon sa något.
Vi gick mot den ända av bordet som resten av familjen satt vid och satte oss mittemot Narcissa.
Det var Bellatrix som satt vid bordets huvudända nu och Lucius var förpassad till en plats bredvid Narcissa vid bordets långsida. Syskonen Carrow satt vid bordets andra kortända och såg ut att trivas lite för bra med det.
De var rätt olika. Alecto var rund och Amycus var så mager att han kunnat spela döden i en skolpjäs eller något. Båda var dock svarthåriga och ganska bleka. De hade dessutom båda en ganska elak uppsyn, vilket definitivt inte var något de bara gav sken av. Alecto var den som oftast drev med Draco och gjorde sig lustig, men så länge som hon inte rörde honom så skulle jag nog kunna behärska mig.

”Det står i tidningen om din far idag, vännen”, sa Bellatrix milt och sköt över The Daily Prophet åt mig.
På omslaget fanns en stor bild på Severus och rubriken löd:
Severus Snape utsedd till rektor för Hogwarts.
Jag läste lite nyfiket vidare vad de valt att skriva.

Severus Snape, sedan länge lärare i Trolldryckskonst vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, utsågs i dag till rektor i den viktigaste av flera personalförändringar som ägt rum på den övervördiga gamla skolan. Till följd av att den tidigare läraren i mugglarstudier begärt avsked Alecto Carrow att överta denna tjänst medan hennes bror Amycus innehar tjänsten som lärare i försvar mot svartkonster.

Jag läste om intervjun med Severus där han berättade att han välkomnade möjligheten att upprätthålla fina traditioner och värderingar i skolan när jag avbröts av Alectos lite fnittriga röst.
”Det står om oss där också, men det var förstås bara Severus som fick bli intervjuad. Du måste vara så stolt över pappa din. Och som rektorns dotter ska du säkert få lite högre status än de andra. Det kan du nog räkna med”, sa Alecto och det märktes att hon definitivt var en av dem som skulle favorisera mig över alla andra elever.
Å ena sidan villa jag sucka högt.
Jag som avskydde att få allt för mycket uppmärksamhet.
Men å andra sidan skulle ingen räkna med att rektorns dotter och lärarnas favorit skulle hjälpa andra elever bakom någons rygg. Jag hade verkligen en möjlighet här. Severus kunde ge mig lov att röra mig vilken tid som helst på dygnet i skolan och det gav mig möjligheten att göra det jag ville. Jag kunde rädda andra elever ur svåra situationer och hålla ett öga på precis allt. Draco var prefekt och nu även försteprefekt, tack vare Severus’ inflytande. Vi hade båda fria händer med många saker, bara jag nu fick det utlovade privilegiet. Det enda som störde mig var att den andra försteprefekten var Pansy. Det förvånade mig inte, men hon kunde definitivt bli ett problem med sin förkärlek för att snoka i saker och sin tendens skvallra direkt när hon lade märke till något. Lyckligtvis var jag kanske mer favorit än vad hon var, så med lite tur kunde jag bara säga att hon hade fel och slippa undan med vad än det var som hon ville skvallra om.
Att det bara var elever från Slytherin som fått bli försteperfekter sade en hel del. Vanligtvis var eleverna från olika elevhem, men nu var det nog Voldemort-styre för hela slanten som gällde. Det skulle verkligen bli ett intressant år.