𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟻 (HP-fanfic)

6. En liten vändning

Efter lektionen i försvar mot svartkonster var det lunch.
Snigelhorn stod vid dörren till stora salen med lite stressad uppsyn när vi kom ner från tredje våningen.
”Miss Devltree?” sa han när jag kom närmare, så jag gick fram till honom.
”Som din elevhemsföreståndare så vill jag informera dig om din rätt att själv välja lärare i skötsel och vård av magiska djur. Du är den enda i din årskurs som har det ämnet och professor Snape har informerat mig om att du får välja om du vill ha en annan lärare än professor Hagrid under dina lektioner. De yngre eleverna har fått Grubby-Plank som lärare, men rektorn ville ge dig möjligheten att välja”, sa han och vägde lite fram och tillbaka på fötterna.
Jag väntade mig nästan att han skulle buga sig för mig då han mer eller mindre betedde sig en nervös husalf.
Stackars Snigelhorn uppskattade nog inte alls att jobba sida vid sida med Dödsätare.
”Professor Hagrid duger bra för mig. Jag uppskattar hans lektioner”, sa jag vänligt.
Snigelhorn såg för en sekund överraskad ut, innan ett leende ryckte till i mungipan. Det försvann lika snabbt som det uppstått, men han verkade tycka om mitt val.
Han nickade lite ryckigt.
”Som ni vill, miss Devltree. Jag ska meddela professor Snape om ditt val.”
Han gav mig en bugningsliknande nickning, innan han skyndade in i salen för att äta lunch.
Jag och Draco gjorde sällskap till Slytherins bord och satte oss bredvid varandra.
Jag undrade hur Hagrid hade det.
Han fick vara kvar på skolan, men knappast kände han sig bekväm med den nuvarande lärarstaben. Han verkade inte komma upp till stora salen för att äta längre i alla fall.

Hagrid stod redan utanför sin stuga när jag kom gående ner för backen från skolan.
Han såg lite förvånad ut när jag kom fram till honom.
”Jag hade inte riktigt väntat mej å se dej igen”, sa Hagrid, märkbart överraskad.
”Jag har lärt mig massor på våra lektioner och jag tyckte det vore synd att ändra på det... Vad ska vi göra idag?”
Han såg ut att behöva samla sig för en stund, innan han vaknade till.
”Öh... Jag tänkte att vi skulle besöka thestralerna. Beslutet om lektionerna kom lite oväntat så ja’ ha int hunni förbereda så mycket...”
Jag nickade.
”Låter bra.”
”E’ de något särskilt du skulle vilja studera?” undrade han sedan medan vi började gå.
Jag funderade för ett ögonblick.
”Att se en graphorn vore intressant... Eller en erumphant...”
Hagrid nickade.
”De ska vi nog kunna ordna... Jag kan nog skaka fram någon doxy eller en nundu också.”
Jag nickade och tyckte mig kunna ana ett leende under skägget i Hagrids ansikte.
Hagrids lektioner kunde vara lite utmanande i bland, men hur skulle man annars lära sig? Jag kunde ju inte bara plocka blommor om jag ville bli handelsman.

Dagarna sniglade fram och kändes oerhört värdelösa mot vad jag hade väntat mig.
Neville verkade aldrig röra sig ensam i korridorerna, så han var svår att få tag i. Han hade oftast sällskap av Ginny Weasley och Luna Lovegood.
Om inte någon av de två tjejerna var i närheten så gick han med sina klasskamrater eller andra elever från Gryffinor.
Jag hade inte på långa vägar någon tanke på att ge upp, men det verkade som att det skulle ta tid innan jag nådde fram till honom.
Jag gladdes lite åt ryktet om att Potter och hans vänner slagit till mot Ministeriet bara någon dag efter att skolan börjat.
Exakt vad de gjort där visste jag inte, men de hade tydligen lamslagit Umbridge och Yaxley och ställt till med stor oreda. Det lät som att det gått ganska vilt till, men efter det blev det bara tyst.
Helt tyst.
Potter gav inte minsta livstecken ifrån sig och det enda som kändes positivt var att jag inte hörde något om att de skulle ha blivit sedda eller åkt fast. Det var alltid något, men jag önskade att jag kunde göra något för att hjälpa till. Dessvärre verkade jag inte ens kunna hjälpa till i skolan som jag från början hade tänkt.
Inte var Alectos lektioner särskilt roliga heller. Mugglarstudier var obligatoriskt nu och så mycket ”studier” kunde man inte kalla det. Det var mer en fråga om smutskastning och nedvärdering, men ingen hade någon rätt att säga emot henne.
Det här var verkligen inte det Hogwarts jag mindes från mina första år.
Inte ens Umbridge hade fått skolan att kännas lika ovänlig.