𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟻 (HP-fanfic)

17. Påsklov

De kommande dagarna började många elever försvinna ur skolan.
Lärarna ville inte säga det högt, men deras frustration märktes tydligt.
Framför allt syskonen Carrow fick allt mer bistra blickar när de såg ut över de glesa klassrummen.
De andra lärarna var nog mer förstående och verkad snarare nöjda när deras elever hade lyckats sätta sig i säkerhet någonstans.
Snart var det bara Slytherin som hade fulltaliga elever i sina klasser.

På kvällarna hade jag en invand rutin.
I matsalen smusslad jag ner lite godsaker från matbordet om jag hade möjlighet. Med Crabbe och Goyle i närheten var det ingen som ifrågasatte de tomma faten vid vårt bord, så jag behövde inte oroa mig nämnvärt för att bli misstänkt. Dessutom skötte jag det så snyggt jag kunde.
Blaise och Theodore satte sig i närheten, men en bit ifrån oss på andra sidan om Crabbe och Goyle av samma anledning. De hjälpte mig att smyga undan lite mat och annat gott som skulle uppskattas.
När de var klara att gå gav Blaise mig en blick och jag fick tygpåsen vid hans fötter att flyga över till mig.
Allt som vi gemensamt plockat på oss hamnade i en förtrollad liten påse som jag kunde gömma i fickan.

När middagen var avklarad tog Draco och jag en promenad.
Promenaden gick alltid via uggletornet för att jag skulle besöka Dizou och besökte Dizou gjorde jag, men även de andra ugglorna som kom med post åt elever i Vid-behov-rummet.
Ibland hade jag med mig post som skulle skickas, som jag delade ut åt de ugglor som behövde anlitas. Ugglorna hade order om att leverera posten åt mig och endast i uggletornet, för att undvika nyfikenhet.
Skulle ett gäng ugglor besöka mig i matsalen varje dag skulle det definitivt vara misstänksamt.

Med mat och post med i mina fickor promenerade Draco och jag vidare på vår ”övervakningsrunda”, vilket givetvis tog oss via korridoren på sjunde våningen.
Väl där såg vi till att kusten var klar, innan jag knackade i väggen där jag visste att dörren till Vid-behov-rummet brukade vara.
Efter det dröjde det inge länge innan Neville öppnade dörren och bjöd in oss i det nu ganska stora gömstället.
En flock med elever samlade sig runt oss för att se vad vi hade med oss och ofta blev det glada utrop när någons favorit efterrätt hamna i matpåsen, eller någon mottog ett efterlängtat brev från sin familj. Det var som en liten gnutta julafton varje dag.

När alla lugnat sig efter utdelningen fick jag sätta mig i en stol med folk samlade runt mig och så berättade jag om vad som hänt under dagen.
Det fanns aktiviteter att sysselsätta sig med i rummet, men efter några dagar i samma rum med samma människor var det nog ändå många som såg fram emot mina besök då jag kunde berätta om livet på andra sidan väggen. Jag var noga med att ta upp alla detaljer jag kunde komma ihåg och framför allt om jag noterat vad någon annan elev gjort under dagen.
Många i rummet hade folk de kände på utsidan som de ville ha en viss kontakt med.
Jag kunde även berätta om någon fått bli kedjade i källaren som straff.
Då planerades en räddningsräd mot fängelsehålorna.
Jag kunde själv inte delta så mycket i de aktionerna av risken för att åka fast, men genom att ge dem så mycket upplysningar jag kunde så underlättade jag stort för deras räddningsuppdrag.
Många hade varit motvilliga till att ha mig där först, men Neville hade stått på sig och efter bara några dagar verkade folk ha glömt att de inte gillat mig från början.
Det förgyllde alltid min dag lite att kunna hjälpa de som kämpade för sin sak. Deras sak var ju också min sak, även om jag var tvungen att ta mig an uppgiften på ett lite annorlunda sätt.

Påsken närmade sig med stormsteg.
Att saker och ting var illa på Hogwarts var ganska uppenbart, men det såg inte så mycket bättre ut på annat håll heller. Många var på flykt, det kom ofta in rapporter om dödsfall, även dödade mugglare och det försvann folk lite hela tiden.
De som försvann utanför Hogwarts hade knappast något Vid-behov-rum att gömma sig i, så deras försvinnanden oroade mig.
Jag oroade mig lite för hur de i Hogwarts skulle klara sig utan mig, men Neville försäkrade att allt var okej. Ingen post skulle skickas under påsken då jag inte kunde vara där för att ta emot den, så dagarna före lovet vällde det in påskhälsningar från släkt och vänner som skulle hinna fram i tid. Hade jag inte haft en magisk ficka att gömma posten i hade jag behövt en säck.
Dessutom hade jag en plan för påsken som jag inte kunde överge.
Jag behövde verkligen ta mig till Malfoys herrgård.