Bokrecensioner av Fluffy och Pygmy Puff

En tolvåring med en väldigt vass kniv. Hm... döda ingen så får det bli väl

Bokens titel: DEN SKARPA EGGEN

HANDLING:

I sin jakt på innebörden av ordet Stoft har Lyra kommit till en annan värld. Men inte vilken värld som helst. Hon har kommit till Cittágazze, den värld som sammanbinder alla multiversums världar. Där träffar hon Will, killen som förtvivlat gärna vill återförenas med sin försvunna pappa. Genom en rad händelser som involverar en rödhårig galning, ett krenelerat torn, och en gammal farbror blir Will herre över Den skarpa eggen, en kniv som kan skära portaler mellan världar. I och med det är det dags att komma till vår värld.  

ÅSIKT:

Var verkligen Guldkompassen så här kort. Jag måste faktiskt erkänna att längden gjorde mig lite besviken... Sedan så var det minst sagt ett tag sedan som jag läste Guldkompassen, men det största problemet var nog att jag inte riktigt kände att det fanns ett riktigt mål. Visst, målet i förra boken var helt okej, men i den här... I hälften av boken strosar hon mest runt i ett gäng obekanta världar och frågar då och då alethiometern om hur hon ska gå tillväga för att hitta Stoft.

Karaktären Will introduceras också, men jag tycker faktiskt inte han var särskilt intressant förrän han (SPOILERVARNING, Läs spegelvänt) oilluT rargeseb hco negge apraks ned revö netkam råf. Angående magin och fantasyelementen har jag inte så mycket att säga förutom att Cittagázze är min nya favoritvärld efter Lyras. De fem första kapitlen är som sagt väldigt ohändelserika - de saknar action. Och även om Will som karaktär blir intressantare är hans perspektiv väldigt tråkigt.

En sak som jag däremot måste berömma författaren för är hans snygga sätt att väva in en person från den förra boken på utan att avslöja vem han är. Som sagt var det länge sedan jag läste Guldkompassen och därför visste jag - liksom huvudpersonen - inte vem han var även om jag kände igen honom. Sådär vagt. 

I övrigt är kapitlena intressanta och särskilt kapiteltitlarna intresserade mig lite mer. Jag gillar sådana titlar som mer eller mindre inte har den minsta koppling till något som redan finns till exempel Blodmossa och Æsahættr.

Jag retade mig också lite på att varelserna från Lyras värld - de som personifierade deras själar - stavas daimon i Guldkompassen men dæmon i Den skarpa eggen. Jag gillar också slutet eftersom att det är bra, och även om det inte finns något stort klimax har författaren lyckats undvika ett antiklimax. Sammanfattningsvis tycker jag verkligen att författaren är begåvad även om det finns några få saker som jag stör mig på.  

BETYG:

8/10