Bokens titel: Sagan om de två tornen
HANDLING:
Brödraskapet är splittrat. På ett håll håller Frodo och Sam på och fortsätter söderut mot Mordor vägledda av varelsen Gollum, med egna planer, för att förstöra ringen. På annat håll blir resten av brödraskapet kidnappade av Rohirrim, en beriden trupp i landet Rohan som gränsar till människorna andra land Gondor. Rohan och Gondor befinner sig i ett kallt tvåfrontskrig mellan Mordor och Isengard. Sålunda måste resten av brödraskapet tillintetgöra förrädaren Saruman i Isengard. Mordors häskare Sauron litar de på att ringbäraren och Sam tillintetgör.
ÅSIKT:
Jag ska vara ärlig, det känns som om spänningskurvan börjar om. Men där har jag inte riktigt rätt. I Sagan om de två tornen dröjer det inte riktigt lika länge innan spänningen går upp igen, på riktigt den här gången, med medryckande strider, djärva uppoffringar, nervpirrande hot, sluga konspirationer och varsel om död för huvudpersonen och hans följe.
En grej som jag finner särskilt rolig är hur jag genom hela första delen otåligt väntar tills händelserna i andra delen för att sedan, när första delen är klar, vilja att den fortsätter. Känner man som jag vet man att man är fast. Hur som helst, om spänningen i första boken är lite halvdan börjar man läsa andra delen med en knut i magen som följer med från början till slut. Om den här knuten kan liknas vid en förstärker ökar de små händelserna och konflikterna i bokens spänningsgrad tiofalt och man får verkligen ingen lugn stund. Huvudpersonernas ädla personligheter är det som får en att gilla dem och känna oro för dem.
Karaktären Gollum eller Sméagol beroende på hur han beter sig får en större roll i boken och man får följa hans tankegång lite - eller mycket. Gollum uppfattar jag personligen som det största och mest viktiga elementet till att andra delen är så spännande, fast klyftan i förhållandet mellan kön ökar till kanske ungefär två tjejer på fyrtio killar. Om möjligt är slutet ännu mer fängslande än i föregångaren med sorg, förvirring, förtvivlan men också spänning och till och med lite rädsla. Sagan om de två tornen är min favoritbok i serien och det är den verkligen förtjänt av. Faktum att jag kom på mig själv med att nästan börja gråta över boken. Något som är väldigt stort för mig då jag inte har gråtit över en bok utan att verkligen sätta mig in i handlingen sedan Harry Potter som jag läste för snart tre år sedan.
BETYG:
10/10
आप पढ़ रहे हैं
Bokrecensioner av Fluffy och Pygmy Puff
बेतरतीबHär kommer dels Pygmy Puff dels Fluffy recensera tolv olika serier. Dessa är Harry Potter, Röd drottning, Hungerspelen, Mistborn, Twilight, Sagan om ringen, Idijärvi, Lumatere chronicles, Lunar chronicles och De utvalda. Vi recenserar alltså enbart...
