På andra sidan muren

Milano

Okej det här är den första charakteren jag tänkte skiva om. Kapitlena kommer bli ganska långa, jag vet inte om ni föredrar fler och kortare eller färre och längre kapitel. Jag ändrade även åldern då Rex bli hittad av sin fosterfamilj och eftersom att de är bröder så får ni lite mer information om honom också. En varning dock för barnaga/ våld mot barn. Det är en hemsk sak och jag beklagar till er alla som har upplevt det och hoppas att det kommer upphöra och ni får den hjälp ni behöver.

Jag ser min yngre bror i ögonen. Han är rädd. Jag tittar upp på våran pappa som ser på oss med en tom blick. Han nickar mot oss och våran träning börjar. Min yngre bror kastar en näve mot mig som jag enkelt duckar. Han fortsätter att försöka träffa mig men jag lyckas ducka alla slag. Jag kastar mig åt sidan och lägger lite mellanrum mellan oss.

- Kom igen Milano du kommer ingen stans av att ducka för allt. Du måste kunna slå tillbaka. Ta satts och slå till honom! Ropar pappa haft irriterat.

Jag ser på Rex som står på andra sidan av rummet. Jag vill inte skada honom. Jag springer mot honom och gör det tydligt att jag tänker slå till med en höger. Rex lägger märke till det och duckar mitt slag. Varje slag gör jag så tydlig som jag kan så att han kan undvika dem. Vi fortsätter vår träning i 40 minuter tills pappa avbryter oss. Vi slutar och jag och Rex ställer oss i mitten av rummet. Han kommer fram till oss och jag ser att han är missnöjd med bådas utförande. Pappa öppnar munnen för att säga något men jag avbryter honom.

- Rex jag lämnade en present på din säng i vårt rum du kanske kan gå och öppna det nu, säger jag och ser på min lillebror.

Rex ser på min med uppspärrade ögon. Vi båda vet mycket väl att vi inte bör avbryta vår pappa eftersom att han tycker att det är respektlöst.

- Kan jag far? frågar Rex och ser pappa i ögonen.

Pappa funderar ett tag sen nickar han. Rex smiter försiktigt förbi oss och går ut ur rummet och stänger dörren efter sig.

- Du vet att det är respektlöst att avbryta andra, säger pappa.

- Men jag måste berömma dig, du kommer alltid på en ursäkt så att din ynkliga bror kan smita undan, fortsätter han.

- Du kan dock inte rädda honom varje gång, i alla fall om du inte vet hur man slår tillbaka ordentligt. Jag vet att du kör lätt med honom.........Du vet vad som väntar, välj ett vapen och inta position, säger pappa.

Jag går fram till en liten garderob fylld med trävapen. Jag tar fram ett kortsvärd och ställer mig i mitten av rummet. Efter mig går pappa fram till samma garderob. Han står där en stund till ha tar fram en lång käpp med trubbiga metallbitar på båda ändarna. Jag sväljer hårt. Det här kommer att göra ont. Han ställer sig mitt emot mig.

- Om du ska bo under samma tak som mig måste du veta hur man slår tillbaka, säger han sen hårt med käppen och siktar på min axel.

Jag lyckas blockera hans attack och svarar lika fort med en egen. Men som förväntat så blockerar han den. Vi fortsätter i tjugo minuter. Under tiden som har gått har jag inte fått in ett ända slag på honom medan han har slagit mig blodig. Vi står på varsin sida av rummet. Jag vinglar till lite och tar djupa andetag. Jag vet att han inte kommer låta mig gå förrän han antingen nockar mig eller att jag får in ett slag på honom. Jag tar ett djupt andetag och försöker göra upp en attackplan i mitt huvud. Pappa är en tränad lönnmördare och är därför väldigt svår att förutspå. 

Jag tar satts och springer mot honom. Jag höjer träsvärdet över mitt huvud och som väntat blockerar han attacken med staven. Jag tar chansen och använder staven som han nu håller vågrätt som ett trappsteg och slår till honom på axeln med mitt träsvärd. Pappa står stilla och ser på mig.