På andra sidan muren

Gömd

~ Katja's perspektiv ~

Vad betyder allt det här? Kommer min mardröm att bli sann?

Jag började bli orolig för vad som skulle hända. Brölloppet är i övermorgon och om jag har rätt så kommer vi alla att gå under den dagen. Jag satte mig ner på balkongens kalla golv. Jag såg upp på stjärnorna som glittrade på den mörka himlen.

- Jag önskar att allt bara kunde bli som det var innan vi anlände till slottet, mumlade jag och försökte att hålla tillbaka tårarna.

Jag reste mig upp och gick fram till räcket. Det var mörkt ute och det syndes inte till några vakter. En ensam ryttare red i galopp mot slottet. När jag fokuserade mig såg det ut som pappa. Vad gör han ute så här sent?

Jag gick in och halvspragn genom mitt rum. Jag öppnade dörren försiktigt och gick ut i korridoren. Jag halvspragn genom korridoren och ner för trapporna som ledde till balsalen. Inget var sig likt på natten. Slottet kändes tomt och mörkt. De ända som syndes till var några vakter.

Jag smög genom salen utan att bli upptäckt och fortsatte till entrén. Jag gömde mig bakom en av de stora pelarna och väntade på att pappa skulle komma in. Efter ett tag öppnades en av de stora dörrarna och pappa smög in. Han verkade upprörd över något.

Jag följde försiktigt efter honom. Han gick genom några andra korridorer och sedan upp för en trappa. Han fortsatte att gå sen stannade han utanför en dörr. Pappa knackade på dörren och väntade. Efter en liten stund öppnade en annan person dörren.

Han var lite längre än pappa och var bättre tränad. Han hade brunt, snaggat hår. Mer detaljer kunde jag inte se. De stog för långt borta och det var för mörkt.

- Vad är det? Är slottet under attack? Frågade mannen.

- Nej då alla mår bra, nästan alla i alla fall, sa pappa med en mörkare ton som gav mig rysningar.

- Jag förstår inte vad du menar ers höghet, sa mannen.

- Så du vet inte om att det finns en förrädare här, sa pappa.

- En förrädare? Är du säker? Alla i slottet har svurigt lojalitet till dig och kungariket, sa mannen som verkade nervös.

- Tydligen inte sergant, och det är inte bara en, det finns två av dem, sa pappa.

- J- Jag vet inte vad du pratar om, och om du ursäktar så är jag mycket trött och vill sova ett par timmar till, vi kan ta det här i morgon, sa serganten och var påväg att stänga dörren.

Pappa satte fram foten och serganten kunde inte stänga sin dörr.

- Vet du sergant, jag har hittat den första förrädaren, sa pappa med en röst som gav mig kallakåra.

- Så varför gjorde du det? Frågade pappa.

Serganten öppnade dörren och gick ut i korridoren. De stog och såg på varandra i tystnad. Tills serganten bröt tystnaden.

- För att du var dum nog att placera en 18 årig snorunge som general istället för mig, sa serganten med ilska i rösten.

- Han blev 19 igår, sa pappa.

- Det spelar ingen roll, jag hat varigt i den här armen över 19 år, nästan skrek serganten.

- Jag ville inte behöva gå så här långt men nu när du vet om vad som händer måste jag använda mig av drastiska åtgärder, sa serganten.

Utan förvarning så tryckte han upp pappa mot väggen och höll ett knivblad mot hans hals.

Jag flämtade till utan att tänka och i nästa sekund täckte jag för min mun med händerna. Det var tyst. Jag satte mig ner på golvet och lutade mig mot väggen. Jag hade dragit mig undan till korridoren bredvid.

- aaaaahhhh, ett kort och smärtfullt skrik ekade i korridoren.

Hoppas att ni tyckte om det här kapittlet och hundra tusen tack för 22k!!! Det har gått så fort från 21 till 22, tror att det tog kanske tre veckor!! Asså tack så mycket älskar er 😘😘

// milla0509