På andra sidan muren

Minus

~ Katja's perspektiv ~

Jag hade tappat bort Sam bland alla demoner och alver som stred mot varandra. Jag hade närmat mig källan till allt mörker men det kom fler och fler demoner som attackerade mig. Jag hade några små sår här och där men jag visste att om jag inte fortsätte att kämpa så var jag död.

Jag visslade högt för att försöka locka på Emerald och Spirit som jag inte hade sett på länge. När ingen av dem kom så försökte jag att pressa mig igenom alla demoner på egen hand. Mina krafter kom till stor användning och dolken som Ayra gav mig hjälpe verkligen.

Jag visste inte hur lång tid det hade gått men jag började bli trött. Demonerna höll på att bryta igenom mitt försvar. I samma sekund som jag höll på att ge upp hörde jag Emeralds rytande. Jag såg upp i den röda och svarta himlen och jag såg henne slåss mot en annan och mycket större drake.

Jag fortsatte att kämpa emot demonerna så gott jag kunde men jag var tvungen att samla mina krafter. Jag använde mina vatten krafter och gjorde en kupol runt mig skälv. Sen frös jag det till is som var helt genomskinlig. Demonerna samlades runt kupolen och började klättra upp på den. De hackade i isen med sina vapen och försökte att tränga igenom.

Det sista jag såg innan demonerna täckte min syn helt och hållet, var Emerald som störtade från himlen.

Isen började spricka och demonerna höll på att bryta igenom. Jag satte mig ner och fokuserade. Jag kände av rötterna långt nere i marken. De pulserande av liv. Jag andades djupt in och ut.
Isen skulle spricka vilken sekund som helst. Jag hörde demonernas onaturliga skrik. I samma sekund som det första hålet öppnades så sköts det upp dussintals rötter ur maken och spetsade demonerna utanför kupolen.

Jag gjorde en öppning i kupolen och sprang ut. Avståndet mellan mig och de närmaste demonerna hade ökat men jag var fortfarande omringad.

Jag såg upp mot himlen igen men Emerald var helt borta. Den större draken hade vunnit.

Något annat som kom flygande mot mig fångade min uppmärksamhet. Det var Ayar och med sig hade hon Kim. De landade vid mig och tog fram sina vapen.

- Vi måste samla alla så att vi kan stoppa det här, sa Kim.

- Okej vart är de andra? Frågade jag.

- Rex och Death Smoke gick för att leta reda på Toby, Scott, Maja och Tanja, svarade Ayra.

- Okej vi tre håller ihop och letar reda på Sam och sen  resten av gruppen, sa jag.

Båda två nickade kort som svar. Nu hade vi en plan, nu hade vi en changs att stoppa det här.

Efter att vi hade tagit oss till skogsgränsen hade Ayra flugit iväg för att leta reda på Sam. Jag och Kim ville följa med men hon sa att vi var säkrare här, vilket hon hade rätt i. Under tiden vi väntade så började jag och Kim diskutera resten av planen.

- Vi måste ta oss till källan av mörkret och stoppa det, när vi har slagit ut det så har vi en större chans att vinna, sa Kim.

- Frågan är hur vi ska ta oss dit, en stor grupp är starkare men lättare att upptäcka, sa jag.

Mer han vi inte diskutera innan Ayra och Sam kom.

~ Toby's perspektiv ~

- Varför skulle hon springa iväg. Hon vet att det är farligt och att demonerna är kraftfulla, tänkte jag medan jag försökte ta mig fram genom slagfältet.

Att lämna Maja och Scott kanske inte var min bästa idé men jag vet att de klarar sig. Frågan är om jag gör det.

Demonerna började bli färre desto längre bort från mitten man kom. Men jag hade fortfarande inte sätt ett spår av Tanja.

En större demon svingade sin spikkluba mot mig med full kraft. Jag undvek attacken och lyckades ta mig bakom honom. Jag svingade min svarta handyxa mot honom och körde in den i demonens rygg. Ett omänskligt skrik lämnade demonen och sen gick den upp i rök.

Jag tog mig ut ur slagfältet med bara några mindre sår. Jag tog några djupa andetag och försökte lista ut vart Tanja kunde ha tagit vägen.

Jag tittade på det stora tomma slottet. Hon kanske hade sökt skydd där. Jag sprang in i slottet och genom olika korridorer. Tillslut kom jag ut i den stora balsalen. Jag såg mig omkring men inget tydde på att hon hade varit här.

Jag började jogga mot trapporna som ledde upp till övervåningen som ett vansinnigt skratt ekade genom salen. Jag tog ett fastrae grepp om min yxa och ställde mig i attackposition.